Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Appelbom: Italien borde ha avstått euron

Nytt val i Italien för att få "rätt" resultat

Den politiska krisen i Italien rullar vidare. Två populistpartier, det ena för högre utgifter och det andra för lägre skatter, vann valet och har majoritet i parlamentet. De har förhandlat fram en regering.

Men presidenten vägrade godkänna en eurokritisk ekonomiminister och då blev det stopp. I stället utsåg presidenten en teknokratregering, men den lär inte godkännas av parlamentet. Så det kan snart bli nyval.

Fast Italien hade nyligen val, och regeringspartierna har majoritet i parlamentet. Så varför ha ett val till?

För att folket röstade "fel" förra gången. Någon annan orsak är svår att se.

Det finns skäl att vara orolig för hur det skulle gå om populistpartierna genomförde sitt ekonomiska program. Men det var inte därför de stoppades, utan för att en föreslagen minister var eurokritisk.

EU och Italiens EU-vänliga elit hoppas att nästa val i praktiken ska bli en folkomröstning om euron. För här finns en paradox: En majoritet av väljarna vill behålla euron som valuta. Men de gillar inte eurozonens regler om att hålla nere budgetunderskott med mera. Populistpartierna har tonat ned sitt tidigare motstånd mot euron, men är emot att Bryssel eller marknaden ska bestämma den ekonomiska politiken.

EU och Italiens EU-vänliga elit hoppas att nästa val i praktiken ska bli en folkomröstning om euron.

Italien har aldrig tidigare klarat att i längden hålla en fast växelkurs mot Tyskland. Men det är vad som krävs i eurozonen.

Det stora misstaget var att Italien och Grekland släpptes in i eurozonen. En valutaunion kräver antingen att länderna är ekonomiskt likartade eller att det finns en stark centralmakt som för över stora pengar från rikare till fattigare områden.

Det stora misstaget var att Italien och Grekland släpptes in i eurozonen.

Inget gäller i eurozonen. Därför ställs krav på starkare central styrning och en "transferunion". Det senare betyder att länder som Tyskland, Nederländerna och Finland skulle föra över stora summor till fattigare euroländer. Så de länderna, och nog än mer deras väljare, är skeptiska.

Ett nyval i Italien löser inte de grundläggande problemen. Inte heller så tilltalande att när folket röstar "fel" om EU blir det ett nytt val eller folkomröstning, så det kan bli "rätt".

Det senaste är att de två partierna nu fått bilda regering med den kontroversielle euromotståndaren på en annan post i regeringen. Det gör att ett nyval undviks, frågan är om en sådan regering också kommer att backa i sakfrågor. Fortsättning lär följa