Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samtal i grupp hjälper och stöttar transpersoner

”Det går över, du är bara inne i en fas”, sa vården när Melwiin sökte stöd i 13-årsåldern. I dag, åtta år senare, har han genomgått sin transformering. I Transammans samtalsgrupper kan han både få och ge stöd.

När Melwiin Fransson var 13 år identifierade han sig själv som transperson. Insikten kom bitvis och blev väldigt tydlig i puberteten. Eftersom vården inte tog honom på allvar i det skedet utan tyckte att ”det skulle gå över” dröjde det innan har fick rätt hjälp.

– Det var jobbigt, att de som ska hjälpa inte tror på en, säger Melwiin när han berättar om hur det var då.

Men han tillägger också att det var just ”då”, att det har blivit lite bättre med åren.

Några år senare sökte Melwiin upp vården igen och till slut blev det rätt. Landstinget remitterade till en av de särskilda utredningsenheter som finns. Det finns sex sådana i Sverige.

Efter utredningen kunde Melwiin påbörja sin transformering, något som tar omkring tre år. I dag är han även juridiskt sett man.

– Det blir lite enklare när man har det där lilla ’legget’ som bekräftar vem man är.

– Men livet blir ju inte fantastiskt bara för att man är klar. Jag mår rimligt bra nu och det är bättre än förut.

Ett steg att må ännu bättre är att delta i de samtalsgrupper som förbundet Transammans ordnar.

De är tolv personer, i den grupp där Melwiin deltar, som ses en gång i veckan. Varje möte har ett tema, till exempel kropp eller hur vårdprocessen fungerar. Deltagarna kan också lyfta egna ämnen.

– Vi brukar börja med att prata om veckan som gått för att fånga upp tankar efter förra gången. Sedan delas vi in i grupper. Samtalsledarna brukar se till att vi inte spårar ur från ämnet, berättar Melwiin och skrattar lite.

Det finns mycket att prata om, förstår man.

– Grupperna är väldigt bra. Vi ser att de hjälper, säger Alexis Quiroz, en av samtalsledarna och fortsätter:

– Deltagare som är tysta och rädda i början blommar ut varefter. Många får också nya kontakter och fortsätter umgås efter att gruppen slutat.

Även om samhället går framåt när det gäller fördomar händer det ofta att man som transperson stöter på sådant som gör vardagen jobbig. Enligt en undersökning av Folkhälsomyndigheten har varannan person upplevt kränkande behandling och lika många undviker vardagliga aktiviteter av rädsla för diskriminering.

Vanligt är också att transpersoner får representera alla i samma situation. Att man blir som ett uppslagsverk där folk tar sig friheten att ställa vilka närgångna frågor som helst om kön och känslor.

Ibland händer det också att folk menar väl men att det blir fel. Man ska dock inte vara tyst för att man är rädd att säga fel, tycker Melwiin.

– Nej det är bättre att säga fel än att inte säga något alls. Samtal ger kunskap och kunskap ger ökad förståelse.

– Och det är precis vad vi i Transammans vill åstadkomma.