Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjuka regler kring sjukpenning

Annons

PTSD, ångest, social fobi och dystemi. Så står det i mitt sjukintyg från läkaren på psykiatriska mottagningen i Västerås. Behandlas med serotonin och ångestdämpande vid behov. Jag har svårt att sova om nätterna och sömntabletter står också fint uppradade i medicinskåpet. Vid svår ångest så skakar jag okontrollerat, "tremors" står det i sjukintyget. Jag får terapi hos en psykolog en gång per vecka och jag tror på det! Jag måste tro för min situation blir mer och mer ohållbar.

Jag har nu varit sjukskriven i ett år. Min sjukpenning blev otroligt låg då jag endast hade en timanställing vid insjuknandet och den biten förstår jag. Knappt 80 procent av lönen och då vissa månader hade genererat väldigt låg inkomst så blev det så då det är snittinkomsten FK går på.

Efter ett års sjukskrivning sänks nu min ersättning med en tredjedel. Jag har samma utgifter, lika många barn att försörja, min boendekostnad har inte ändrats och jag lever under samma existensminimum som tidigare. Min sjukdomsbild har inte heller ändrats. Det står samma saker i mitt sjukintyg som tidigare men ändå så tycker FK att jag idag ska klara mig på en tredjedel mindre per månad än tidigare. Var är logiken i detta? Blev jag genast lite friskare efter att ha mått dåligt i ett år och därför kan jag nu gå ut i arbete på deltid? Eller hur tänker de?

Jag förstår att det är så regelverket ser ut och att dessa regler har satts på riksdagsnivå, men som "vanlig" med PTSD, ångest, social fobi och dystemi. Så står det i mitt sjukintyg från läkaren på psykiatriska mottagningen i Västerås. Behandlas med serotonin och ångestdämpande vid behov. Jag har svårt att sova om nätterna och sömntabletter står också fint uppradade i medicinskåpet. Vid svår ångest så skakar jag okontrollerat, "tremors" står det i sjukintyget. Jag får terapi hos en psykolog en gång/ perm vecka och jag tror på det! Jag måste tro för min situation blir mer och mer ohållbar.

Jag har nu varit sjukskriven i ett år. Min sjukpenning blev otroligt låg då jag endast hade en timanställing vid insjuknandet och den biten förstår jag. Knappt 80 procent av lönen och då vissa månader hade genererat väldigt låg inkomst så blev det så då det är snittinkomsten FK går på. Efter ett års sjukskrivning sänks nu min ersättning med en tredjedel. Jag har samma utgifter, lika många barn att försörja, mitt boendekostnad har inte ändrats och jag lever under samma existensminimum som tidigare. Min sjukdomsbild har inte heller ändrats. Det står samma saker i mitt sjukintyg som tidigare men ändå så tycker FK att jag idag ska klara mig på en tredjedel mindre/mån än tidigare. Var är logiken i detta? Blev jag genast lite friskare efter att ha mått dåligt i ett år och därför kan jag nu gå ut i arbete på deltid? Eller hur tänker de?

Jag förstår att det är så regelverket ser ut och att dessa regler har satts på riksdagsnivå, men som "vanlig" medborgare så kan jag inte förstå logiken? Kanske dags att skaka om ordentligt i riksdagslokalerna och be riksdagspolitikerna komma ut och se verkligheten. Kom hem till mig och se mig kämpa varje dag för att dels sätta mat på bordet till mina barn och dels se till att ta mig iväg till mina terapimöten så att jag inom en snar framtid kan återgå till arbete, alternativt studier (min dröm är att läsa till statsvetare på MDH). Ni är välkomna! Jag bjuder på hembakat!

Fram till dess så kämpar jag på. Drar mig in i det sista för att söka socialens hjälp.

Anna Björk

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons