Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skarpt läge för vårdhundsteamet

Morris är en 4-årig cockerspaniel. Hans matte Lena Hasselgren är sjuksköterska. Tillsammans bildar de Västerås förmodligen första vårdhundsteam som kan anlitas på remiss av legitimerad personal.

Morris är redo för dagens uppdrag på Parkgården i Tillberga, där Lena jobbar som sjuksköterska. Det svarta täcket signalerar hund i arbete och med den glada svansen i vida svängar väntar han bara på att få ge sig iväg. 

Kopplet på. Vi kliver iväg i korridoren. Morris tar täten med sträckt koppel mot hissen upp till Parkgårdens gruppbostad.

Där bor Ingrid som har Downs syndrom.

Hon träffar vårdhundsekipaget, alltså Lena och Morris, en gång i veckan. Att arbetet sker kontinuerligt är ett krav när ett vårdhundsteam anlitas, likaså att träffarna dokumenteras och att det finns tydliga mål med arbetet.

Legitimerad vårdpersonal som sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare eller sjuksköterska kan anlita ett vårdhundsteam på remiss.

Ingrid kramar om Lena, sträcker fram handen till mig och överöser sedan Morris med smekningar och ömhetsbevis. Att Ingrid gillar hundar råder inga tvivel om. När Lena ber Ingrid hålla i kopplet medan hon själv hämtar redskapen som ska användas under övningarna tar Ingrid det utan tvekan.

Hon kryper ner bredvid Morris på golvet, pratar med honom och smeker honom.

– Såååja, gubben, matte kommer snart, tröstar hon med mjuk röst.

Vi går in i Ingrids lägenhet.

Ingrid och Lena desinficerar sina händer.

– För att minska risken för överföring av smitta, förklarar Lena.

Hon plockar fram en plastställning med fyra upprättstående pinnar, monterar dem i ett kryss på golvet med Ingrids hjälp och flyttar sig sedan längre in i rummet.

– Så, nu kan du kasta ringarna och be Morris att hämta dem, säger Lena.

Hon förklarar senare att en vårdhund bör tycka att det är kul att apportera. Det momentet används ofta i arbetet.

– Man kan jobba i grupp med flera brukare eller som nu med en, säger hon och ger Ingrid hundgodis att belöna Morris med när han kommer med ringarna.

– Sååå, duuuuktig hund, säger Ingrid och sträcker fram godisbiten.

Nu ska Morris hämta tygsaker som är utlagda på golvet.

– Kommer du ihåg vilket ord du skulle använda när han ska hämta något? frågar Lena.

Ingrid repeterar ordet ”hämta”, tar emot sakerna Morris kommer med, berömmer med rösten och belönar med godis. Hon tränar både koordination och socialt samspel. Mötena dokumenteras och följs upp.

Under den sista övningen får Ingrid borsta Morris.

Sittande bredvid varandra i soffan drar Ingrid kardan försiktigt över Morris rygg.

– Sååå, duuuuktig hund, berömmer hon.

Lena talar om för Ingrid att vid nästa veckas möte har hon planerat en promenad. Då får Morris ha två koppel så att Ingrid kan hålla i det ena och Lena i det andra.

Sedan säger vi hejdå.

Tillbaka på kontoret berättar Lena vad det var som fick henne att söka till vårdhundsutbildningen.

– Det har varit en dröm för mig att få arbeta med hundar yrkesmässigt.

Efter att Morris blivit godkänd i ett lämplighetstest som vårdhund, sökte Lena den ettåriga utbildningen.

– Hunden måste tycka om människor, vara intresserad av föremål, klara av hundmöten och höga ljud samt ha en viss grundlydnad, säger Lena.

Föraren måste ha en utbildning inom vård, omsorg eller skola för att få gå utbildningen. 

Hunden och föraren bildar ett team. Det är teamet som anlitas.

Morris kan få följa med Lena till jobbet även dagar när de inte är bokade som vårdhundsekipage.

– Men vissa dagar får han stanna hemma, då har han det bättre där.

Djur inom vård och omsorg används allt oftare, säger Lena.

– Djur hittar ofta andra kanaler in till människorna, de har en lugnande inverkan, brukarna mår bättre och man kan i många fall dra ner på lugnande mediciner vilket minskar fallolyckorna. Bara positiva effekter alltså.