Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De har varit gifta i över sjuttio år

Kärleken mellan Vera och Åke Jonsson är fortfarande lika stark. ”Från första början har vi tyckt så förskräckligt mycket om varandra. Och gör så än”, säger Vera och klappar Åke på handen.

Annons
Äkta kärlek. Nu har Vera och Åke Jonsson firat järnbröllop. ”Han är mig lika kär som han varit i alla år. Vi var så glada över vårt första hem och Berth. Det måste stämma alltihopa. Och det gör det fortfarande”, säger Vera.

Det är Vera som pratar vid intervjun. Åke har haft stroke tre gånger. Den sista kom 2005 och han drabbades då av afasi. Men efter alla dessa år behöver de bara titta på varandra för att förstå vad den andra tänker.

På frågan om hur de klarat kärleken så länge svarar Vera:

– Att man kan prata med varandra. Som hos andra har det funnits tvister men vi har aldrig varit riktigt osams. Vi har alltid kunnat tala.

Både Vera och Åke Jonsson arbetade i ungdomen på Asea, som en dag hade en tillställning på Villa Utsikten. De unga tu dansade med varandra, Åke följde henne hem och dagen därpå blev det bio. Året var 1942, de förlovade sig 1943 och gifte sig 18 mars 1944.

– Då var grabben på väg. Jag var inte myndig så jag var tvungen att få tillstånd, säger Vera.

Hon skulle fylla 21 i augusti och Åke var 23. Vigseln skedde i Arboga prästgård.

– Vi tänkte gifta oss här men han har en styvmor i Arboga och hon ville att vi skulle gifta oss där.

Sonen Berth föddes den 4 juli 1944. Andra världskriget mullrade och när Berth var nyfödd blev Åke inkallad. Hemma i Västerås satt Vera med den lille.

– Vi var ensamma i fem månader. Åke fick inte åka hem en enda gång. Det blev brevväxling, ”någonstans i Sverige”.

År 1968 köpte de radhuset på Bjurhovda, där de fortfarande bor.

– Huset var nybyggt. Det är några år sedan. Vi bor i stan men ändå på landet och tvärtom.

Här kan de höra kyrkklockorna från både Tomaskyrkan och Badelunda kyrka.

– Och ändå är det bara att sätta sig på ettan och åka ner på stan.

Vera sköter fortfarande hemmet. Den enda hjälp hon har är med fönstertvätten.

– Man tycker det är bra så länge man kan sköta sig själv.

Behöver hon mjölk eller något annat smått handlar hon på Stjärnan på Bjurhovda. Storhandlar gör hon på Ica på Skiljebo.

– De kör hem varorna, de är jättebussiga.

Åke arbetade på Asea fram till pensioneringen. Vera var hemma några år när sonen var liten men gick sedan ut i arbetslivet igen, även hon på Asea.

– Kontorist som de kallade det. Jag var ingen sekreterare, det var lite bokföring och sådana saker.

Efter pensioneringen reste paret mycket och Vera minns de åren med glädje, inga tider att passa längre.

– Vi kunde åka när som helst. Vi behövde inte bestämma resans längd heller, och kunde komma hem när som helst. Vi har fått tagit vara på de åren. Det har vi verkligen njutit av. Det får man vara tacksam för.

70 år sedan det begav sig.

Mer läsning

Annons