Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han fick dua kamrern

Utbildning tyckte unge Torbjörn Karlsson inte var särskilt viktigt. ”Jag lämnade latinlinjens andra ring och återkom aldrig mer”, säger han.

Annons
Bok- och bandyälskare. Ett av Torbjörn Karlssons intressen är litteratur. ”Jag tycker om att läsa böcker och gå och titta på bandy”, säger Västeråssonen.

I stället blev det Norrlands dragoner, K4, i beriden jägartjänst. Efter militärtjänstgöringen började Torbjörn arbeta på Göteborgs Bank i Västerås.

– Bankaspirant hette det på den tiden.

Han varvade studier och praktik och när han var färdig blev han ordinarie banktjänsteman.

– Då blev man du med kamrern, säger Torbjörn med glimten i ögat.

En lördagskväll 1967 träffade han Rose-Marie i Folkets park.

Hon var 27 år, några år äldre än Torbjörn, och trodde aldrig hon skulle hitta den rätte.

– Så träffade jag Tobbe, och så sa det dunk, dunk, säger hon lyckligt och slår med ena handen på bröstet.

– Och så blev det så att jag fick ett jobb på bankens utbildningsavdelning i Göteborg, säger Torbjörn.

Året var 1968 och Rose-Marie följde med. Nere i Göteborg föddes två små flickor. Då tyckte makarna att det var ganska långt till mor- och farföräldrarna och Torbjörn sökte och fick jobb på Sala Sparbank. Sedan blev det Göteborgs Bank igen, denna gång i Falun.

1976 kom familjen tillbaka till Västerås och Torbjörn blev anställd vid Götabanken, egentligen stationerad i Stockholm men han fick jobba från Västerås.

– 1980 kom den sista tjejen, för det är väl sista, Rose, skämtar Torbjörn.

Han jobbade sedan på Ica-Förlaget och de sista 18 åren före pensioneringen på Posten. Då pendlade han mellan Västerås och Stockholm.

– Jag ville inte flytta till Stockholm.

Under den tiden drabbades han av besvär i bihålorna. Rose-Marie manade på honom att gå till doktorn och läkaren trodde först det var allergi. Han fick sprej men det blev inte bättre och remitterades då till en annan läkare.

Julen 2004 blev ingen rolig jul. Två dagar före julafton fick de beskedet att det var cancer.

Det blev operation, strålning och senare kontroller. En dag fick han höra: ”Nu kommer vi inte att kalla dig mer.” Han var frisk.

Under många år tillbringade makarna stor del av fritiden på sjön. De har också haft ett par sommarstugor.

– Nu har vi en kolonistuga på Gränsta. Där tillbringar

vi mycket fritid, både vår och sommar.

Vi går husesyn i lägenheten som makarna flyttade till 2007. I ”Balkongrummet”, som de kallar en stor hall med balkong utanför står två fåtöljer med ett bord emellan.

– Här sätter vi oss varje fredag och tar en liten drink.

De pratar om veckan som gått och om vad nästa vecka ska innebära.

– Det är en kvarleva från tiden vi jobbade. Det är festkänsla.

Mer läsning

Annons