Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Börje Anterot

Annons

Min käre vän Börje Anterot, teaterkompis och skolkamrat, finns inte längre. Han blev 77 år.

Vi lärde känna varandra 1967 på en ungdomsledarutbildning i Östersund. Börje var sju år äldre än mig. Han var redan då en underhållare.

Börje är född och uppvuxen i Eskilstuna, stod på scenen redan 1946, sex år gammal.

Då han började sin utbildning i Östersund arbetade han som föreståndare för Oscaria i Härnösand. Börje som skohandlare? Inte riktigt vad han ville fortsätta med.

Efter utbildningen i Östersund började han arbeta inom IOGT-NTO. Därefter blev han erbjuden arbete inom dåvarande Länsteatern i Västerås som teaterkonsulent. Efter diverse turer beslöt sig Börje att utbilda sig till Folkhögskollärare, ett arbete som han fortsatte med vid Tärna Folkhögskola fram till sin pensionering.

Jag har haft förmånen att spela i flera av Börjes skrivna pjäser och revyer. Vi spelade ofta på Vallby friluftsmuseum. Börje var trogen Studio Westmannia. Alla de pjäser och revyer som han skrev tog han aldrig något författarvode för.

Börje gjorde regi för sin begravning. En dikt av Bo Setterlind och "Den sista resan" av Valdemar Dahlquist ville han ha uppläst vid sin bår. Prästen Andrew Holm tog ett synnerligt bra avstamp från Börjes önskan vilket gjorde att begravningen blev värdig, personlig och trots sorgen glädjefylld.

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en frökorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han kom.

Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.

Då tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

Bo Setterlind

Min vän jag saknar dig så!

Ingemar Lindbergh

Mer läsning

Annons