Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Göran Bertoft

Annons

Göran Bertoft, Kungsbacka, har avlidit i en ålder av 86 år. Hans närmaste är livskamraten Ing-Marie samt sönerna i ett tidigare äktenskap, Jan och Björn med familjer.

Göran Bertoft föddes i Höganäs, som till tandläkaren Hjalmar Bertoft med maka Rut. Fadern var en erkänt skicklig tandläkare, något som kom att påverka Görans yrkesval. Efter studentexamen på Gossläroverket i Helsingborg 1949, började han på Tandläkarhögskolan i Malmö och examinerades där 1954. Efter ett par år som distriktstandläkare på Frösön anställdes han vid Tandläkarhögskolan i Stockholm på avledningen för tandkirurgi och käkprotetik 1957–1961. Efter ett avbrott under två år som lärare på College of Dentistry i Bagdad, återvände han till Sveriges och Västerås, där han tjänstgjorde vid Centralpolikliniken, avdelningen för tandkirurgi 1963–1967, därefter som klinikchef vid den oralkirurgiska kliniken och efter att ha fått specialistkompetens som övertandläkare och klinikchef 1988–1996. Göran Bertoft har under åren utgivit skrifter inom ämnesområdena tandkirurgi och käkprotetik, samt varit en flitig föreläsare vid de årliga odontologiska riksstämmorna.

Göran var en glad gamäng, humoristisk och snar till glada skratt. Han hade många intressen, han var en hängiven seglare runt våra kuster, ofta med Ing-Marie som gast. Han engagerade sig tidigt i Rotary i Västerås och var Klubbpresident 1972–1973. Efter flytten till Mariefred blev han medlem i Mariefreds RK och nominerades till distriktsguvernör i distrikt 2370 som omfattade Södermanland, Gotland och delar av Stockholm samt även klubbar i Finland, Polen och stora delar av europeiska Ryssland.

Han berättade ofta om sina äventyrliga upplevelser under Bagdadtiden, men mest fascinerande var nog bekantskapen med Salvador Dali. Under en resa i Spanien under 50-talet blev han och hans dåvarande norska hustru Eva uppmärksammade av Dali som i Görans resliga gestalt såg det överjordiska han behövde för sin tavla ”The Sacramento of The Last Supper”. Tavlan hänger nu, med Göran i Mästarens skepnad, på National Gallery i Washington DC. Han gladde sig åt kontakten och besöket i Dalis hem men var inte särskilt imponerad över gestaltningen, ”det var bara mina långa armar som stämde”.

”Har man under sitt liv haft 24 postadresser, har man hunnit skaffa sig många vänner” som han själv uttryckte det. De som kanske stod hans hjärta allra närmast, bortsett från den nära familjen, var de gamla barndomsvännerna och klasskamraterna från skolåren i Helsingborg. De årliga (!) klassträffarna på olika orter i Skåne, ofta i Helsingborg med omnejd, var något som Göran aldrig missade. Senast i maj i år möttes vi som fortfarande finns kvar på ”Malmö Live” där vi i det klara vädret från översta våningen svagt kunde skönja trakten där vi lekt, Kullabygden.

Göran har nu lämnat oss. En gentleman med utstrålning, vänskap och värme finns inte längre med oss, men minnet av honom ska sent förblekna.

För barndomsvännerna

Per Lindblad

Tord Stentorp

Mer läsning

Annons