Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Karl-Erik Högman

Annons

Många västeråsare och västmanlänningar minns säkerligen Karl-Erik, då hans livsgärning var som lärare i Västerås under många decennier.

Karl-Erik föddes i Västerås som yngst i en syskonskara på tre. Båda föräldrarna dog i cancer när Karl-Erik bara var nio år. Tillsammans med sin äldre bror Karl-Axel hamnade han därför på Sommarro barnhem. Den äldre systern Linnea hade då redan lämnat Västerås för Oxelösund. Karl-Erik berättade att de äldre barnen fick hjälpa de yngre med att klä på sig på morgnarna – vilket innebär viss stress för K-E eller KE som han gärna lät kalla sig, då han fick skynda sig tvärs över staden för att hinna i tid till lektionernas början i Djäknebergskolan, där han gick i folkskola. Pappa berättade om hur stränga lärarna var där. De som kom försent till lektionen, fick sig en "hurril" av läraren.

Upplevelserna i skolan avskräckte dock inte KE från att senare i livet själv ställa sig bakom katedern. Först var tanken att bli ingenjör. Utan ekonomiska medel fick han hjälp av dåvarande rektor Carlfors (som alltså givit namn åt Carlforska gymnasiet) för att kunna studera på tekniskt läroverk, som han tog studentsexamen vid. Därefter väntade värnplikten. Karl-Erik var pacifistisk lagd, men genomförde ändå militärtjänsten på infanteriet I 18 i Visby, som tidigare låg på Viksäng i Västerås. Där träffade han sin kärlek Marianne som arbetade som kontorist på regementet och som sedermera blev hans fru och vår mor.

Universitetsstudier till civilingenjör i Uppsala inleddes, men KE kände kallet att bli lärare. Studierna avbröts, och de förvärvade kunskaperna räckte för att bli ämneslärare i fysik och matematik på gymnasienivå. Sin första tjänst hade han i Köping, där han blev mycket populär då eleverna uppskattade en ung och glad lärare. Sedan blev det bara Västerås, på olika gymnasieskolor men under senare decennier på Komvux, där han trivdes förträffligt.

Karl-Erik var en mycket omtyckt lärare. Gick jag med honom i centrum hann vi inte långt förrän tidigare elever ideligen ville stanna och hälsa. Hans vänlighet och tålamod gjorde att elever sände stora blombuketter och andra gåvor vid varje terminsslut. Stadens två kanske största musikkändisar hade honom som lärare; Pugh Rogefeldt och Pandora.

Karl-Erik var mycket förtjust i sitt arbete och lade ned sin själ i det. Det blev just inte tid över för intressen eller någon hobby. Pappa sa att "jobbet är min älskarinna och hobby". Han var redan som barn duktig skridskoåkare men sökte sig inte till Skiljebos dåvarande bandylag förrän i 32 årsåldern. Han roades av en ung lagkamrats utbristande "Är du så j-a gammal!!?". Ändå blev pappa direkt lagets främste målskytt.

När undertecknad köpte segelbåt och lärde pappa hantera den blev segling ett intresse för honom. Annars var somrarna på Gotland i svärföräldrarnas stuga nummer ett.

På senare drabbades mamma av Parkinsondemens och pappa lade all kraft på att hjälpa henne. Detta var typiskt för honom, han ville alltid vara andra till lags. Situationen slet dock på hans hälsa och han drabbades av blodtrycksfall och svimmade ofta. Juni 2014 fick han en stroke som han dock återhämtade sig ganska bra ifrån. Under senare månader blev han allt tröttare men hade då och då bättre dagar. Han var omtyckt för sin artighet även på rehabiliteringen och på ålderdomshemmet. Han skulle fyllt 90 år den 1/9. Nu blir det istället begravning i Hovdestalund torsdag 7 september.

Per Mikael Högman, son

Mer läsning

Annons