Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Malin Johansson

Annons

Den femte juli 2017 dog diakonen Malin Johansson i sitt hem i Västerås. Malin föddes 20 september 1985 i Södertälje, in i familjen Lokander med mamma Eva, pappa Anders och syskonen Erika och Mattias.

När Eva dog medan Malin ännu var väldigt ung blev sorgen stor för hela familjen.

Malins död kom också alltför tidigt och det finns så mycket jag vill säga till henne.

Malin kom in i mitt liv när vi fortfarande var barn. Våra liv flätades samman med trådar från olika håll. Våra pappor lärde känna varandra och eftersom vi båda börjat i scouterna gjorde våra pappor det också, som ledare. Många härliga lägerminnen har det blivit genom åren tillsammans med många vänner.

De olika trådarna vår vänskap flätats med har ibland glesats ur och bara bestått av en tråd, för att sedan på nytt flätas ihop, stundtals riktigt starkt och stundtals löst. För så är det med sann vänskap, den tål avstånd och längre tids tystnad utan att dö ut.

Jag har Malin att tacka för att jag är där jag är i dag. Vi var på väg mot samma mål, att tjänstgöra i Svenska kyrkan, och det var Malin som sa: nu flyttar vi till Uppsala. Nu börjar vi läsa teologi! Sagt och gjort. Vägen blev dock lång och krokig men det var med en otrolig stolthet över Malin som jag fick delta i hennes diakonvigning i Västerås domkyrka för drygt ett år sedan. Hon hade funnit och uppnått sitt drömyrke.

Malin var alltid så bra att samtala med. En god lyssnare och en reflekterad och kärleksfull själ. Vi är många som har fått äran att berikas av Malin som vän och samtalspartner. Hon var snäll, ibland för snäll. Hon kämpade och reste sig ur svåra stunder. Hon var rolig och bjöd på sig själv. Oj, vad vi har skrattat tillsammans. Och gråtit.

Malin backade inte för tunga samtal, hon var den som kunde stå mitt i dödens närvaro utan att skakas ur sin tro.

Tack för allt du betytt för de människor du har mött. Du är saknad. Du är älskad. Du kommer aldrig att glömmas bort. Jag vet att det är fler än jag som i din anda kommer att fortsätta kämpa för alla människors lika värde. Vi kommer att fortsätta slåss mot Goliat. Hälsa Hanna. Vila i frid älskade vän.

När paraden har tystnat i fjärran och klockor och sånger vikt av fylls salen upp med kristaller som du lämnade kvar. När allt man försöker att säga finns i en tyst minut. Världen är full av kristaller och aldrig mer som förut (Laleh Pourkarim).

Sara Secund

Mer läsning

Annons