Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Per Arne Pettersson

Annons

Trädgården på Monoplangatan 1 i Västerås är höstgrävd, den mörka jorden ligger prydligt väntande på sådd. Per Arne Petterssons uppväxt på bondgården i historiska Vendel har satt livslånga spår. Jord och himmel var Per Arnes livsmarker.

Men i vår kommer han inte att sätta ut de hundratals sommarblommor som han varje år odlat upp och skolat om i växthuset. Mitt i sitt verksamma liv fick han lämna allt.

Per Arne föddes 23 augusti 1930 i en trebarnsfamilj, där man var hängivet engagerad i ortens missionsförsamling, ett livsvärde som följde Per Arne livet igenom. Hans yrke blev ingenjörens, utbildad vid Gävle tekniska institut 1954, anställd vid ASEA i Västerås samma år.

Det var en självklarhet för den unge missionsförbundaren att då ansluta sig till Västerås missionsförsamling. I den ståtliga missionskyrkan på Engelbrektsplan stod bröllopet 1957 med lågstadielärarinnan Barbro Johansson.

1960 gick flyttlasset till huset på Berghamra. Då var dottern Stina född. Ytterligare två flickor kom, Eva och Lotta.

Vi två, Berit och Gunilla, mor och dotter, kom att bli nära grannar med familjen Pettersson. Vi har sett Per Arnes mångsidighet, hans kapacitet. Trädgården som växte under årens lopp, att få passera förbi, njuta av dess blomning och ordning.

För Gunillas del med lekar på den i ett barns ögon enorma gräsmattan och saft på altanen under vildvinet. Inte bara den egna trädgården vårdade han och Barbro, dessutom gav en kolonilott grönsaker för hela året.

Per Arne var dessutom ordförande i Hälla koloniförening under en följd av år och den självklara rådgivaren för Gunilla i hennes gryende odlarintresse. När Berit på senare år blev ensamstående var Arne den som stöttade i svåra livsval.

Per Arne var en helgjuten person, en förebild i sin självklara kristna tro. Tro och praktisk handling visade sig i hans omsorg för familj, för grannar och vänner, i hans ansvarstagande i olika uppgifter i Ansgarsförsamlingen i Västerås. Han var under många år ordförande och ledamot i församlingsstyrelsen, kretsföreståndare och styrelsemedlem i Ansgars Senior med mera.

Åtagandena var otaliga. Han behövde aldrig trugas att gå in i verksamhet. Där han kunde göra en insats fanns han beredd. Bilen fylldes med barn som skulle till söndagsskolan och på äldre dar med dem som inte längre för egen kraft kunde transportera sig. Stöttepelaren Per Arne fanns där med kraft och vilja för mångahanda, för oss alla med sin glädje och underfundiga humor.

Vi har fått leva nära familjen Pettersson i mer än fem decennier. Per Arne och Barbro blev våra vänner för livet. De representerar det bästa av vad kristen tro omvandlad i handling kan representera, godhet och trygghet, allvar och glädje, jord och himmel, ett och detsamma.

En hedersman har gått ur tiden. Det blir aldrig mer som då.

Berit Lundh, Gunilla Schiölde

Mer läsning

Annons