Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nina är make up-artist

Unga Nina gick ut sjuan i Stockholm och sedan
flyttade familjen till Norrköping. ”Och jag bara jublade, då slapp jag nian”, säger Katarina ”Nina” Wangborn.

Annons
Katarina

Någon plugghäst var hon definitivt inte och efter åttan började hon jobba som schamponeringsflicka.

– Jag hade i alla fall 30 kronor i veckan.

Hon kommer ihåg hur hon sparade ihop till en klänning som kostade 150 kronor, en röd med svarta och röda rosor på.

– Det låter konstigt, säger hon skrattande och slår ut med händerna.

1967 fick pappan jobb i Västerås.

– Och jag var så ung så jag fick vackert följa med hit.

Familjen flyttade till ett nybyggt radhus i Barkarö och Nina fick jobb på Sveriges Damsalonger.

Morgonen den 16 mars 1968 när pappan, som aldrig var särskilt munter på morgonen, satt och läste tidningen började han skratta. När Nina frågade vad det var sade han bara: ”Du får banne mig läsa själv.”

Salongen hade en annons där det skulle stå Kall-lyxpermanent 29:75 inkl. klippning och mise en plis (ondulering).

Men en sättare på VLT:s sätteri skulle skämta med en kollega och skrev i stället ”inkl. pippning och en pilsner”.

Det var ingen som ändrade texten och annonsens innehåll spred sig som en löpeld i hela Sverige.

– Det ringde hela dagen, från Ö-vik till Lund. Nu är det ju roligt, men då var det inte kul.

Det gick några år och när Nina fick barn var hon hemma med dem i tre och ett halvt år. Hon utbildade sig sedan till styr- och reglermekaniker.

– Jag fick aldrig något slutbetyg för jag fick jobb innan.

Först var hon på Aseas verkstad men flyttade sedan ut till Finnslätten, där hon de sista åren arbetade både i verkstaden och med kontorsjobb. En dag blev hon veteran.

– Och då ville de inte ha mig längre. Det jobbet jag hade flyttades till stan.

Men ABB hjälpte Nina att fixa ett annat jobb. De skaffade henne en coach som tyckte att hon skulle prova på att arbeta på Kicks. Nina hade aldrig kunnat tänka sig att jobba med ”de där uppsnofsade tjejerna”.

– Och så blev det så bra. Nu är jag en av dem.

Under tiden vi sitter och pratar ligger hunden Jojje och snarkar i soffan. Han bor egentligen hos sonen Robert och hans sambo Jennie men Nina och sambon Lars Olsson ställer gärna upp som hundvakt.

Nina träffade Lars på ABB:s after work 1998.

– Jag flyttade in samma kväll vi träffades.

Men hon hade kvar sin lägenhet ytterligare ett år.

Ninas pappa dog 1998 men hennes mamma lever fortfarande, 90 år och för närvarande ganska dålig, vilket gör att Nina ofta åker och hälsar på henne.

– Min fritid är min mamma just nu.

VLT 16 mars 1968.

Mer läsning

Annons