Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sam skjut inte! Det är ett svenskt plan"

Annons

En av Urban Levins bilder från Södra Vallby.

Titta-blinka-titta: På tal om fasader i Hallsta som lurar ögat har Urban Levin skickat ett knippe bilder av överraskande fasader på Södra Vallby. En ser ni här.

Urban berättar att målningarna kom till när området fräschades opp på 90-talet.

Han skriver:

- Åk ut och in i området för att känna hur luftigt det är mellan huskropparna. Jämför med områden som bebyggts i nutid. Begrunda skillnaden och anledningarna till den.

Mor sydde, far sålde: Förra veckan kunde jag rapportera att Sam Mastrogiacomo lever och har hälsan. Sam är en av de amerikanska stridsflygare som nödlandade i Sverige under andra världskrigets luftstrider över Tyskland och internerades på Hässlö så länge kriget varade.

Sam är en i en syskonkrets av fem söner och en dotter till Constance och Joseph Mastrogiacomo, italienska invandrare i Philadelphia. Costance sydde lakan, sängöverkast, örngott och handdukar som Joseph sålde till italienare i och runt Philadelphia.

Sönerna hjälpte till och knackade dörr. På det sättet klarade sig familjen när den stora depressionen slog till 1929.

Så småningom tog Sam värvning. Han började i flottan men ville flyga. Hans skolgång räckte inte för att få utbilda sig pilot. Men den dög för att bli flygskytt. Han tränade på B-18-plan.

Medan Sam satt på flygbasen i England och väntade på order att göra sin första flygattack över Tyskland tecknade han på skrovligt papper den här bilden av amerikanska bombplan som fäller sina röda bomber mot en av Hitlers vapenfabriker.

Sista ronden: Jag bläddrar i Sams bok om sitt liv ”For God and Country in that order” till berättelsen om hans sista, livsavgörande luftstrid:

- Vi flyger från basen här i England. 29 bombplan med 30 sekunders mellanrum. Vi ska bomba en fabrik i Tutow i Tyskland där vi tror att tyskarna tillverkar långdistansraketer. Mitt trettonde bombuppdrag. Plötsligt kommer en klunga tyska maskiner rakt emot oss. Jag lyckas skjuta ner några stycken.

Tyskarna slår till igen just när vi har släppt våra bomber. En av motorerna börjar brinna. Piloten försöker slå på eldsläckarna. Men motorn och ena vingen fortsätter att brinna.

Vi störtdyker 500 meter för att få stopp på elden. Nu börjar en av motorerna läcka olja.

Alla ropar:

- Vi chansar på Sverige!

Vi går ner så lågt vi kan för att komma under tyskarnas radar. Nu är vi över Östersjön.

Tre tyska plan kommer rakt emot oss.

Jag skjuter ner ett. Knäpper ett till. Det tredje vänder och försvinner. Plötsligt kommer ett annat plan emot oss. Jag siktar på nosen. Då girar planet. Vi ser att det har en blå ring med tre gula kronor.

- Sam! Skjut Inte. Det är ett svenskt plan.

Den svenska piloten pekar att vi ska följa honom. Vi kommer in över en liten ö mellan Danmark och Sverige.

Vi lyckas landa. Men flygfältet är så litet att vi kanar ut på en leråker ända fram till en stengärdsgård.

Tre soldater med kulsprutepistoler rusar fram. Vi ropar det vi lärt oss att säga:

- Amerikanska fligare!

En svensk officer kommer fram:

- Gentlemen! Ni har lämnat kriget nu.

Anders H Pers

anders.pers@vlt.se

Mer läsning

Annons