Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Hans Hamngren

Annons

Hans Hamngren, Stockholm, 83 år (född 2 maj 1934, död 22 november 2017).

Närmast sörjande hustrun Margareta, barnen Olle och Annika, svärdottern Christina och barnbarnen Leonard, Edvard och Paula.

Med Hans Hamngrens bortgång har ännu en stor personlighet lämnat vår konstscen.

Vännen Hasse var född i Västerås. Med elegant och vårdad västmanländska kommenterades det han fann aktuellt. Hans bakgrund var praktikerns och teoretikerns. Först teckningslärar-utbildning, sedan Konstakademien 1962-67. Långt senare skrev Nils G. Stenqvist om Hasses bilder från den tiden att de var vitala. Han experimenterade, undersökte, skapade och konstruerade bilder, som Per Bjurström har liknat vid renässansens anatomiska planscher.

Hasse var en forskartyp som trängde genom det sedda och det lästa. Konstverket är egen verklighet. Utställning Anamorfoser 1973 var ingen tillfällighet. Popkonstens mediabilder hade lett honom in i frågor om perception. Minimermunken Nicerons arbete ”La perspective curieuse” från 1638 öppnade för Hasse mot forskning hur vi ser med hjälp av spegelcylindern. Lustfylld lek och djupt allvar ledde mot nya bildvärldar. Referenser finns till barocktidens kyrktaks plafonder och vår tids mediabilder av kändisar.

Med hjälp av sin unika spegelpyramid skapade han nya konstruktioner, som utan pyramidens ”immateriella” spegelbild endast består av bildfragment utan till synes sammanhang. Norma Jean blev i den fyrsidiga spegelytan skådespelaren Marilyn Monroe. En soffa, Nietzsches profil, en gycklarmössa och ett öga blev en Sigmund Freud. Gustaf Fröding och svetteduken är andra liknande anamorfotiska verk.

Hasse visade att seendets konst varken var en enkel process eller en lek. Det handlade för honom om en intellektuell insikt i bildskapandet. Sommartid kunde han öva ett ögonblickligt seende med snabba landskapsimpressioner ur kanotens synvinkel.

Vår vänskap inleddes på 1990-talet. Det blev utställningar och katalogtexter. Hasse var ödmjuk i konstnärskapet och som person. Det är nog därför jag lärde mig så mycket av honom om seendets mekanismer - jag tror han skulle förstå mitt ordval.

Stefan Hammenbeck

Fil dr, chef för Skövde konsthall & konstmuseum 1987-2002

Mer läsning

Annons