Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Starka prestationer i Katt på hett plåttak

Med korn av allmängiltiga familjesanningar och lögner vecklar så teaterensemblen ut det klassiska dramat Katt på hett plåttak på Västeråscenen.

Annons

Även publiken längtar nog emellanåt efter lite svalka under fötterna, för när den tillkämpade familjelyckan krackelerar hettar det till rejält. Redan när docksöta Lisa Larsson, som den kärlekstörstande hustrun Maggie, bjuder på sina lönlösa dialog- och förförelseförsök med Jesper Feldts Brick fylls en del av frustrationskvoten.

Och värre blir det, i ett stundtals väl utdraget familjetrauma. Men tålamodet närs av starka skådespelarprestationer, och kanske också av igenkänningsfaktorn vad gäller familjetillställningar där något annat än fest och kärlek puttrar under ytan.

Draperier dras för och undan, allteftersom lögner ska avslöjas eller vidmakthållas. Längtan efter sanning och renhet avtäcks mitt i de mest högljudda utbytena av oförskämdheter.

Den lysande Ulla Tylén får härbärgera den förträngande moderns hela register av krampaktigt önsketänkande, medan Jesper Feldt inramar scenen med sitt druckna, fysiska spel.

Storpappan/Bill Huggs plötsliga utfall mot hustrun saknar startsträcka och blir ett väl skruvat inpass, medan dialogen med sonen Brick sker på ett trovärdigare vis.

Beröringsskräcken inför homosexuell kärlek känns idag 50-talsbedagat. Jagandet efter lugn och sanning är dock evigt.