Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Tack för veckan, P4 Västmanland”

VLT:s Mårten Enberg har granskat den lokala mediasituationen. Här berättar han vad han har sett, hört och tycker. SR P4 Västmanland är det lokala feelgood-fenomenet som både hugger och går på tomgång. I kampen om klicken är det lokaltidningen som gör grovjobbet utan att få vare sig licenspengar eller äran.

Nu är klockan tjugoen minuter i nio. Radions trafikredaktion säger att det fortfarande är köer vid Vallbymotet på E18. P4 Västmanlands programledare kan knappt uttala ordet ornitolog men vill ändå leverera en spaning från sin väg till jobbet inne i Aseas gamla kvarter i city. Radiorösten förkunnar: ”Helt plötsligt vimlar det av koltrastar och vet du var de är någonstans? De är inte i luften utan de skuttar omkring på marken, i vägrenen gärna, där håller de på och pillar med någonting. Jag funderar på om det är det hära, som det stod på wikipedia, det här att de håller på nu i slutet av maj, då håller de på och… ska ha sig. Nu finns kanske tusen stycken lyssnare av alla våra kära lyssnare där ute som precis vet vad koltrasten håller på med. Nej, jag är chanslös - har du ett bra förslag på vad koltrasten håller på med? Du får gärna höra av dig till oss, du kan ringa om du vill”.

Först musik. Paul Simons Mrs Robinson tonar in, vältajmat. När programledaren är tillbaka har redan Hans Erik på Råby i Västerås ringt P4 om vår nationalfågel.

Samtalet:

– God morgon! Vad gör de för någonting i vägrenen?

– Jag tror att de samlar mat helt enkelt till sin hona som ligger på ägg nu.

– Eller hur, hon häckar nu?

– Javisst, det är den tiden nu. Snart är ungarna kläckta också.

– Är det road kill de letar efter?

– Ja just det. Skulle tro det. Det har jag hört talas om tidigare. Det är mängder av insekter som slaktas mot vindrutan och fronten på bilar och många av dom studsar åt sidan och hamnar på sidan av vägen och vägrenen, då.

– Men vad listigt av dem!

En blixtbild av lokalradion som den vill vara: Rart prat. Publikkontakt. Det ringer fler om fåglar. En man i Sala säger att talgoxen plockar insekterna från grillen på bilar – haha ”barbeque”. Framåt lunch ringer Börje från Anundshög som har räddat en kattuggla ur en skorstenspipa på huset.

Just publikkontakt är annars något som är svårt. Det framstår allt tydligare ju mer jag följer P4 under fem vardagar i följd. För det gör jag. Från 05.59 till 17.30 med undantag för uppehållet 13–15. Detta är en rapport om 74 timmar radio, 9,5 timme om dagen. Uppdraget har betalat sig. Det var innehållsrikt, kul. Men matnyttigt? Det varierar.

Programledaren med de gulnäbbade koltrastarna heter Liselotte Karlsson. Lokalradions avspända och frejdiga röst, västeråsare (hörs), en gång skicklig reportageskrivare på VLT och, vill jag minnas, också med ett förflutet som lyckosam dammsugarförsäljare i yngre år.

Tillsammans med Samuel Sillén rattar hon morgonblocket i P4, 05.59–09.30, denna dag. P4 Västmanland har också ett förmiddagsblock 9.30–13 som är inriktat på kultur, nöje, livsstil samt ett eftermiddagsblock med tyngre aktualiteter 14.59–17.30.

Uppdraget att leda programmen är följt av förväntningar från högsta ledning. Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio AB, skriver i årsredovisningen om P4:

”Programledaren har en ansvarsfull roll att leda lyssnarna genom dagen, hantera stora nyhetshändelser och diskutera vardagliga saker med gäster på ett professionellt och personligt vis.”

Och nog blir det personligt alltid. Min radiomåndag inleddes med att Liselotte berättar att hon har gift sig i helgen. ”Det sa bara schwung och så var den gamla Karlsson borta.” Hon påminner sedan om sitt nya efternamn Mellesmo vid tre olika tillfällen under morgonen. Några dagar senare hör hon den nya signaturen med sitt nya efternamn och blir belåten för att det sägs med eftertryck: ”bara så att ingen ska tro nå’t annat”.

Programmen i P4 leds ofta av två journalister. De pratar med varandra om ditt och datt mellan låtarna. Ledorden för förmiddagsblocket fungerar som en resår: ”Inget är för stort, för litet, för tjockt, för smalt eller för konstigt”, heter det i tablån.

Det händer att man faktiskt är tre runt mikrofonen och då utbrister programledaren Martin Vare ”man blir ju lite snurrig i huvudet”:

– I dag så har jag sällskap av Jonna, Jonna är här, Martin är här.

– Och Emelie är här.”

Liksom vi andra i media jobbar P4 Västmanland intensivt med att få publikkontakt. Lyssnarna ombeds gå in på Facebook. ”Skriv av er” utropar Samuel Sillén då och då. Lyssnarnas skrivklåda är beskedlig, också denna vecka – gensvaret på P4 Västmanlands Facebookinlägg blev det här: Vilken tävling vill du vinna? (7 kommentarer). Vilken är din drömartist att se en konsert med? (4). Ska idrottsklubbar behandlas lika? (9) Möjligt ta bort gifterna från förskolan? (2) Shorts eller långbyxor på jobbet? (15) Varför applåderar vi inte i kyrkan? (18) och Vad tycker du om kyrkans utlandsresor? (19).

På Sveriges Radios hemsida finns en artikel där Cecilia Djurberg, redaktör för Medieormen, hävdar att delar av publiken kanske inte är särskilt intresserad av att aktivt delta. Hon skriver också: ”…vi har – handen på hjärtat – inte pratat jättemycket om hur vi ser på publiken, eller för den delen pratat jättemycket med publiken och frågat den vad den vill ha.”

P4 Västmanland fortsätter försöka få kontakt.

En dag intervjuas avgående teaterchefen Kajsa Giertz som efter fem år i jobbet berättar att hon lyckats. Riktigt hur det har mätts framgår inte. P4 vill ändå att lyssnarna ska gå in på hemsidan och rösta: Har hon lyckats? 16 personer röstar. På vlt.se finns också en omröstning: Vilken studentklass har den bästa utklädnaden?

2 053 personer röstar.

Det kan tolkas som ett mått på vilken publikkontakt de två mediekonkurrenterna har. Eller också betyder det bara att teaterkostymer passar bättre än teaterchefer för omröstningar.

P4 på riksnivå är Sveriges största radiokanal med 3,4 miljoner lyssnare, varav många följer sändningarna i snitt 2,5 timme om dagen. Sveriges radio som företag toppar också den årliga förtroendebarometern.

I P4 Västmanland är musiken det grundläggande.

Den styrs av producenter i Stockholm och låter inte som förr utan har föryngrats i jakten att fånga de vuxna i åldrarna 30-49, inte kärnpubliken över 50. Ofta räcker inte de lokala ämnena till och eftersom det inte går för sig att högläsa ur VLT mellan låtarna flyr programledarna till att prata om allt möjligt som inte är lokalt. Det ryms inom SR:s 55 procentsmål som handlar om hur mycket programverksamhet som ska göras utanför Stockholm. I P4-studion kan det vara rena korsdraget av importerade triviala ämnen. Vi får höra om en amerikansk filminspelning från 1969 då en haj åt upp en stuntman. Händelsen visades visst i filmen, eller hur det nu var, och programledarna är överens: ”Hur fasen kan man göra så?” Det pratas om antibiotika i thaikyckling och fotbolls-EM och hur krånglig flygresan dit ska bli om man ska snåla som Samuel tänkt, om det kan gå att snabbutbilda styrkor med hundar eller apor för att försvara Gotland – ett plojtema i två mellansnack på totalt 3 minuter. Amerikanske skådisen Christian Slater ska filma i Sverige men han är visst inte samma magnet längre som tunnhårig. ”Förlåt alla tunnhåriga”, skrattar Liselotte.

För mig som har svårt med det busiga och tar livet på lite för stort allvar känns det som rena omvändelsen när jag blir upplyst om något lite närmare min lokala värld, som att blodbussen står i Skinnskatteberg. Nästan hemma igen.

Radions trafik- och serviceredaktion är en utmärkt tjänst som också hjälper till mellan låtarna. Vi får veta när tåg försenas och senaste nytt om köer på E18 på grund av vägarbeten.

Ibland går det fort:

– Joakim, det är du som håller koll på trafiken den här morgonen. Även där är läget gott?

– Helt korrekt. Jag är överflödig, du har redan dragit hela trafikrapporten i stort sett.

I det personliga tilltalet ligger att vara så avklädd som möjligt. När programledaren ser sin kollega komma in i studio med nya ”flashiga solglajor” är det något att förmedla till lyssnarna. Så att vi med är med. På Facebooksidan visas redaktionens aktuella benkläder. Det var på lunchen som idén hade väckts: Shorts eller inte på jobbet måste väl ändå vara en snackis? Nä. Trots att Mattias Rensmo är strikt och mäler ur sig med kravet på långbyxor – alltid! Frågan tommjölkas flera dagar. Ingen reporter tar sig för att kontakta sjukvården, bussbolaget, Widells bilplåtslageri, ABB eller Stadshuset för att fråga vad de har för byxpolicy. Det var kanske för varmt?

Redaktionens journalistpraktikant möts av vänlig avtackning i mellansnacken flera dagar i rad. Hon gör sista veckan hos P4 och blir lekfullt mästrad i hur man drar adressen till P4 för lyssnarna på korrekt sätt och får frågan om det ska bli tråkigt att sluta och får veta att det finns en ”jättekonstig” tradition att man ska bjuda på tårta när man slutar. Veckan slutar lyckligt med att praktikanten får sin önskan uppfylld om att besöka katthemmet i Västerås. Som lyssnare känner jag mig strandsatt. Skolradio. Men vädret kan vi alla ta till oss, den bästa nyheten i veckan är sol sol sol – ”halleluja!”

P4-folket i Västerås har sociala begåvningar. Men också skickliga nyhetsjournalister i direktsända utfrågningar – informerande i sina frågor, duktiga på att hämta in svar. Och som kan spela på dovare strängar. En styrka för P4 är därtill formatets möjligheter att röra sig sömlöst mellan nyheter och underhållning; ofta får vi en låt – en intressant nyhetsintervju – en låt. Intervjun hamnar kort därefter på hemsidan. Mätningar har visat att lyssnandet i P4 faktiskt faller under de egentliga nyhetssändningarna varannan halvtimme, varför mycket kraft ägnas åt att dra superkorta nyheter från nära och fjärran ständigt under dagen. Allt kan hanteras av den lokala P4-värden: en vilsen pojke i en japansk skog likaväl som stenkastning på Dybecksgatan.

Det är lättsmält, lagom långt. Under min vecka med P4 är det Jonna Noblin, Martin Vare, Mattias Rensmo, Sofie Tejre, Samuel Sillén och Liselotte Mellesmo som erbjuder innehåll på djupare skikt, bryter tabun rörande behovet av sexstöd åt förståndshandikappade, utforskar vad som finns i dammprover från 100 förskolor, berättar vad några myggarters nya svenska namn är och förmedlar tips från trädgårdsdoktorn Per Bürger och klokskap från en demograf om varför barnafödandet växlar så kraftigt.

Torsdag morgon är lite förvirrande. Liselotte Mellesmo är inte i morgonstudion utan har åkt till Kungsör för att sända från första spadtaget på den nya skolan. Musikproducenten spelar liksom av en händelse, Another Brick in The Wall med Pink Floyd där man rebelliskt sjunger: ”We don’t need no education, We don’t need no thought control”. När Liselotte Mellesmo kommer in i sändningen är hon lika frank som vanligt, intervjuar barn och vuxna med samma intresse och möter en skolpolitiker med orden:

– Du är lite svettig nu. Det var tufft att rulla runt där uppe på gruset?

I eftermiddagsblocket är det mer krispigt innehåll. Programledaren Mattias Rensmo – han med långbyxorna – är lite av Ulf Elfving, avväpnande vänlig och nyfiket öppen. Men också effektivt tydlig i frågorna. Det märks i intervjun med VL-chefen Maria Linder om upproret i Surahammar mot nedläggningen av busshållplatser. Det märks också i det svåra samtalet med chefen för motocrossförarnas riksorganisation efter den otäcka dödsolyckan. Rensmo:

– Inom fem år har två barn dött i crossolyckor, är det okej?

– Nej. Men frågan är vad man ska göra åt det.

– Har du några svar på det?

– Nej.

Rensmos skärpa är behövlig när han har Per-Olof Rask i studion, ansvarig för det brottsförebyggande arbetet i Västerås stad. Ämnet: Allvarliga hot mot personal har gjort att fritidsgården på Bäckby har stängts. Vad händer nu? Rask pratar bekymrat om polariseringen i samhället. I slutet av intervjun blir terrängen lite grusigare. Västerås stad är som VLT redan skrivit bekväma med att blåljuga ibland. Mattias Rensmo tar upp den tråden och släpper den inte. Kommunen har fått kritik för att man hängt upp en lapp som förklarat att fritidsgården är stängd på grund av kompetensutbildning för personalen – ett påhittat motiv som sårat de hotade fritidsledarna.

– Kunde ni inte ha bara ha skrivit ”Ungdomsgården stängd” istället för att hitta på en lögn också på den här lappen?

– Jag ser det inte som en lögn utan att vi beskrev utifrån…

– Ni skrev något som inte var sant.

– Ja, i den meningen. Det var inte fullt sant. Alltså det var inte sant i den meningen. Men vi gjorde avvägningen att det fanns inget skäl att tala om att den är stängd på grund av det varit hot eftersom det skulle väcka otrygghet.

Intervjuer av makthavare kan ge god utdelning i P4:s strävan att enkelt fylla programtid för att, med vd Cilla Benkös ord, ”leda lyssnaren genom vardagen”. Kommunalrådet Anders Teljebäck gullar i tre minuter om ansvaret för salamandrarnas liv vid sidan av Västerleden. Gamle hockeymålvakten och idrottspolitikern Hasse Stergel pressas hårt på skälet att skriva ned VIK:s hyresskulder men inte andra föreningars. Landstingsrådet Andreas Porswald pratar på om de bantade byggplanerna för sjukhusets entré och kommer in i sex sändningar, totalt 6 minuter och 10 sekunder. Det är ändå mindre än programledarnas ansträngda kompisprat om man ska få applådera i kyrkan (9 minuter och 30 sekunder). Var får de allt från? De vanliga nyhetssändningarna är i motsats svalkande, ordsnåla och effektivt framförda av Elisabeth Adolfsson Greijer och Michael Gawell. Längden varierar: 5 minuter 6.30 och 7.30, 2 minuter 9.30, 2,5 minuter under dagen fram till de två sista sändningarna på 4 och 5 minuter. Plus sömlösa uppdateringar då och då.

Under radioveckan följer jag även SVT Nyheter Västmanland och vlt.se som jämte P4 Västmanland är de tre digitala medier som har lokal daglig betydelse i nyhetskriget.

I den jämförelsen är vlt.se ledande i nyhetsflödet.

Måndag–fredag publicerades 250 artiklar på vlt.se, P4 Västmanland gjorde 90 regionala inslag/texter och SVT 53 inslag på sina hemsidor och i etersändningarna.

SVT:s fem sändningar på morgonen har ett nära nog identiskt innehåll. Ofta är det samma sak på kvällen, den matigaste sändningen är 18.30, de två senare är kortade i längd. Morgonsändningarna sköts från Falun, kvällen från Örebro. Det märks när presentatören inte säger Bombardier med franskt uttal.

Hur skiljer sig innehållet? vlt.se har publicerat några större nyheter som P4 och SVT i Västmanland inte alls rapporterat om. Bland annat gripandet av speedwaystjärnan Antonio Lindbäck, att VIK Hockey får en ny storsponsor som säkrar fem miljoner till klubben, arbetsplatsolyckan på Westinghouse, torghandlarens miljonskuld efter skattefifflet, det omfattande skolket på några av stans gymnasieskolor, minnestunden för den omkomne 13-åringen och skandalen med den svårt sjuka kvinnan som nekades ambulans och som därför var nära att dö.

P4 och SVT har å andra sidan haft några nyheter som vlt.se inte rapporterat. Bland annat P4:s miljögranskning av att det varje år läggs ut 65 ton plast- och gummikulor på länets konstgräsplaner. En rektor har pratat ut om kontrollbehovet hos föräldrar och skolinspektörer. Inte heller har vlt.se skrivit om upproret i Sura mot VL eller SVT:s nyhet om att E18 inne i Västerås ska grävas upp efter Power Meet.

Snabbhet är kvalitet i konkurrensen. Det ska erkännas att vlt.se är steget efter några gånger under veckan. Arbetet med att göra papperstidningen jämsides med att springa snabbt och göra webb och även rörlig bild tar kraft. Det enorma nyhetsflödet från VLT gör att publiceringarna schemaläggs över dygnet så att publiken alltid möter nya nyheter.

Det lokala ansvaret för sporten axlas av vlt.se där det pumpas ut nyheter över dagen och kvällen. Gripandet av speedwaytjärnan har varit nyhet för andra radiokanaler, även SVT Sport, men inte här – och det kan bero på att han tävlar för en klubb utanför länet. P4 har tagit upp VSK:s kritik mot att Västerås stad skrev ner hyresskulden för VIK för att undvika konkurs. Men när VIK får en miljonsponsor i ett femårigt avtal rapporteras det inte alls. VLT är däremot begeistrad, sänder lajv och gör ett uppslag i papperstidningen. P4 är tyst. Det kan vara så att namn på sponsorer inte får förekomma i P4:s lokala program. Ungefär samma hållning som gör att Nordea Masters får heta Eurotour-tävlingen på Bro Hof? P4 Västmanland är här mer restriktivt än andra P4-stationer, sportredaktionerna centralt på radion och SVT. Men ansvarig utgivarskapet är lokalt, det får skilja.

VLT, SVT och P4 har alla tre en åldrande publik i sina kärnverksamheter. SVT:s fasta nyhetssändningar har mest äldre publik. P4 Västmanlands stora lyssnargrupp är också i de åldrarna och VLT:s genomsnittsläsare av tidningen är runt 66 år. Samtidigt har publiken aldrig varit större för VLT, vlt.se växer kraftigt i mobilen och det är just där SVT, P4 och VLT krigar om sin framtida publik och snart gör samma saker: text, radio och tv. Public service styr dit med licensintäkter som grund, medan lokaltidningarnas digitala intäkter inte alls motsvarar tappet i print. De kommersiella medierna, där lokaltidningarna dominerar, är kritiska mot att Sveriges Radio inte bara gör radio utan även bygger tidningslika hemsidor, och vill växa. Webben är idag för radion en lika viktig plattform som FM-frekvensen 100,5 MHz. Sveriges Radio hade 2015 1,4 miljon läsare på webben. Men pressen hävdar att lokaltidningarna, vars traditionella affärsmodell utmanas hårt i digitaliseringens spår (och av gratistidningar lokalt), gör det viktiga fotarbetet åt SR och SVT, nyhetsinriktad lokaljournalistik i allmänhetens tjänst. Att det också är en slags public service. I England ska nu BBC, den brittiska motsvarigheten till SR och SVT, tvingas betala för motsvarande lönen för cirka 150 lokaltidningsjournalister som kompensation för det nyhetsarbete som BBC är beroende av för att kunna fullgöra sitt bevakningsuppdrag.

Den större bilden är att VLT lokalt främst utmanas kommersiellt av gratisspridda Västerås Tidning och det som gäller för alla svenska medier är att publik och annonsörer lägger allt mer av sin tid på att finnas på de plattformar som Google, Facebok eller Apple, Netflix, Spotify skapar. Dit går de stora miljardintäkterna.

När det gäller tidningarnas kritik mot att Sveriges Radio växer på webben så har vd Cilla Benkö ett svar på det företagets senaste årsredovisning: ”Nyheter som citeras från tidningarna länkas tillbaka till originalpubliceringen. Sveriges Radios nyhetssajt driver därmed tillbaka trafiken till de kommersiella tidningarnas sajter, vilket stärker deras position både publikt och gentemot annonsörer”.

Men, sker det? En spaning från veckan:

Måndag 30 maj har VLT en hel konsumentsida om skatteåterbäringen och visar i en faktaruta hur svenskarna svarat vad de tänker göra med pengarna. I morgonstudion hos P4 råkar detta också bli ett samtalsämne. Men programledaren hänvisar inte till VLT utan säger att han ”har hittat en lista med vad svenskarna helst vill göra av pengarna”. De pratar i detalj om hur många procent som vill göra vad. Alla uppgifter i samtalet återfinns i VLT.

En motbild: samma dag, 13.17, är P4 först med nyheten om 13-åringens död i en motocrossolycka. 14.09 pushar vlt.se för samma nyhet, hänvisar till P4 Västmanland och länkar läsarna vidare till originalnyheten på P4:s hemsida.

I VLT och på vlt.se finns det utförliga rapporteringar om branden i Kolbäck på söndagskvällen, där ett äldreboende evakuerades. P4 Västmanland och även SVT gör notiser om branden – ingen länkning till vlt-sajtens omfattande rapportering.

Tisdag 31 maj har VLT nyheten om den stängda fritidsgården i tidningen, men redan måndag kväll på vlt.se. Programledaren hos P4 säger på morgonen att det är VLT som ”rapporterat” nyheten. De texter och intervjuer som sedan publiceras på hemsidan under dagen innehåller dock ingen hänvisning till VLT och ingen länkning till originalnyheten på vlt.se.

Motbild: klockan 16.25 har P4 nyheten om Comhem-chefen som bedragit sitt bolag på miljoner. vlt.se går ut 18.37 med nyheten, hänvisar till SR P4 och länkar till originalnyheten på hemsidan. SVT länkar också till P4.

Onsdag 1 juni, samma dag som VLT har ett porträtt på Skultunaförfattaren Hans-Olov Öberg om hans nya bok om vett och etikett, blir Öberg också uppringd av P4 för att intervjuas i ämnet. Ingen hänvisning till VLT.

Torsdag 2 juni uppger SVT i sin sändning klockan 18.30 att Attendo ska importera sjuksköterskor från Filippinerna. Bland annat till äldreomsorgen i Västerås. Den nyheten har vlt.se via sitt automatflöde från TT redan 9.47. Men 21.53 gör vlt.se en lokal text på nyheten och länkar till originalnyheten på SVT Västmanlands hemsida.

En sponsrad asylsökande vann den nya löpartävlingen Power Trail - vlt.se var på plats och publicerade bild och text under kvällen. Under förmiddagsblocket nästa dag pratar programledaren entusiastiskt om tävlingen, hänvisar till en tidigare radiointervju med arrangören i veckan och berättar om resultatet. En mening är identisk med vlt-textens – en annan sammanfattar ett pratminus i VLT. Ingen hänvisning.

Så: det här skulle kunna göras bättre av P4. Nyligen fick jag en länk från Sala Allehanda där redaktionen noterat att P4 rapporterar om tidningens granskning av Salabostäders vd, men låter bli att länka till originalnyheten. När till och med de två kvällstidningarna hänvisar och länkar till varandra, flitigt och generöst, skulle de lokala medierna kunna göra det.

Vilken granskande kraft har då de lokala Public service-medierna? Både P4 och SVT har bestämt sig för att avsätta mer resurser för granskande journalistik och kunna stå för nyheter som hamnar högt på agendan för alla medier och samtal vid köksborden i hemmen. De lokala P4-kanalerna har fått reportrar som enligt VD Cilla Benkö är ”öronmärkta” för granskning.

Två trailers har hörts frekvent under min spaning. Den ena: ”Just nu lyssnar du på länets största radiokanal, P4 Västmanland”. Den andra: ”Hej, Anna Holm heter jag och jag är agendachef på Radio Västmanland. Den här veckan tittar vi lite närmare på de små gummikulor som ligger på våra konstgräsplaner runt om i länet..” Just den trailern hörde jag även på torsdagen, trots att rapporteringen om konstgräset slutat på tisdagen. En annan granskning från P4 har gällt Sverigedemokraterna i Fagersta och Norberg där Svenska kyrkan först ville kasta ut en ung SD:are men sedan ångrade sig och tvingade de unga skriva på en ”tystnadsförbindelse”. Och där satte också storyn punkt.

Den stora nyheten som flest svenskar talade om var ändå Ekoredaktionens (P1) och Aftonbladets granskning av Svenska kyrkans utlandsresor. Lokala P4 var snabbt på. Nyheten snackades sömlöst upp av programledarna och på ett ”personligt vis”. Så här kunde det låta: kyrkan lägger ner ”mycket stålars” på resor och ”det ju låter jättemulligt alla de här resorna de varit på” och ”gå in på sverigesradio.se och titta på vad till exempel Köpings pastorats personal har gjort för majsiga resor till Norditalien och så vidare, gått och shoppat och kikat på Gardasjön och sett en och annan kyrkogård också”.

Men några lokala excesser har inte blivit redovisade, varken av P4, SVT eller vlt.se. Uppföljningen har hållits på allmän nivå, ofta med fel personer, inte faktura för faktura. Men det går ju att försöka igen.

Upproret i Sura var väl hemplockat av P4. Alltjämt saknar jag en fråga till kollektivtrafikmyndigheten om busshållplatserna i Sura. Hos dem ligger ansvaret. Vem frågar först?

VLT har å sin sida publicerat en omfattande granskning av skolket i gymnasieskolorna i Västerås. Och visat hur Wijkmanska gymnasiet givit upp och inte ens rapporterat skolket. Genomslaget i andra medier: noll.

Min vecka med P4 slutar med rapporteringen från studentfirandet i Sala. Fredag eftermiddag och den uppsluppna studion har städslat en korrespondent bland studenterna som hjälper oss med kryddiga detaljer om hur firandet har förlöpt under veckan. Klockan 15.42 kommer frågan från co-reportern i studion:

– Är ni fulla än?

Vilket får Mattias Rensmo att stillsamt invända:

– Man ska inte hålla på så, man ska minnas också.

Nåväl. En dag drog de ut på vikingafest i skogen, får vi veta.

– Vilken skog?

– Får jag svära i radio?

– Ja!

– Fittön, heter den.

Här kan allt sägas, alla mår prima, vädret kanon. Tack för veckan, P4 Västmanland!

Imorgon, fredag den 10 juni, klockan 15-16 kan ni läsare chatta med VLT:s chefredaktör Daniel Nordström om public service.

Läs också: "Störs av annonserna i teveinslagen"

Läs också: "Får alltid senaste nytt när man lyssnar"

Läs också: "Samarbete skulle vara fräscht"

Läs också: Krönika: Det krävs förnyelse i mediepolitiken

P4:s publik

En vanlig dag lyssnar 24 procent av befolkningen i P4-område Västmanland på P4 Västmanland.

I huvudmålgruppen 30-49 år lyssnar 19 procent dagligen. Bland 50-64 åringar lyssnar 35 procent dagligen. I åldrarna 65-79 år lyssnar flest, 45 procent.

Lyssnandet på P4 Västmanland har totalt sett varit oförändrat i drygt tre år nu. I senaste mätningen av Tns-Sifo har man ett minskat lyssnande bland 65-79-åringarna.

Generellt sett så är P4-lyssningen högre på morgonen (mellan kl 06-09), i princip oavsett P4-kanal, och sjunker sedan något men ligger stabilt under resten av dagen.

P4:s musikpolicy

Så här ser ambitionen ut: ”Balansen i kanalen mellan nytt och äldre ska fördela sig 50/50. Som ”nytt” definieras musik från 2000 till idag. Som ”äldre” räknas 70, 80 och 90-tal, och tyngdpunkten ska ligga på 80-talet. Enstaka 60-tals hits finns med som krydda i utbudet.

P4 är en vuxen popkanal och präglas av melodier.

Svensk musik utgör hälften av utbudet. P4 eftersträvar en jämn fördelning mellan manliga och kvinnliga artister. I P4 uppmärksammas också de lokalt förankrade artisterna, bl.a. genom musikevenemanget ”Svensk-toppen nästa!”.

P4 Västmanland har också som ambition att ha lokal livemusik i på fredagar 1530-1600.

Musikvalet görs inte lokalt utan av producenter centalt i företaget.