Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tedin: Är de som överlevde Srebrenica också en belastning?

KRÖNIKA. Söndagen markerar årsdagen av folkmordet i Srebrenica 1995, staden på västra Balkan som blivit symbolen för de grymheter som utspelade sig under krigen i det sönderfallande Jugoslavien.

I dag lever efterlevande till offren runt om i Europa.

En del kom till Sverige som flyktingar. Lagom till årsdagen av sitt trauma fick de höra moderatledaren och statsministerkandidaten Ulf Kristersson säga i P1 att de "har blivit en belastning för Sverige".

Folkmordet i Srebrenica inträffade mellan den 11 och den 22 juli 1995. Omkring 8 000 bosniska muslimska män och pojkar i åldrarna 13 - 78 år fördes bort inför handfallna FN-trupper och mördades.

Händelsen anses vara den grövsta krigsförbrytelse som ägt rum i Europa sedan andra världskriget.

För ett kvartssekel sedan nåddes vi av bilderna på människor som flyttades i boskapsvagnar till taggtrådsomgärdade läger och av rykten om massavrättningar. Orsak: de hade fel etnicitet eller fel religion. För första gången sedan andra världskriget skedde ett folkmord i Europa. Men inte i lönndom som i Tyskland, utan inför öppen ridå.

"De är inte människor, de är djur" slog den serbiske generalen Ratko Mladic fast i en intervju med Expressens utsände sommaren 1993.

Från sin kommandopost på berget ovanför Bosniens huvudstad Sarajevo bombarderade hans artilleri staden utan pardon i nästan fyra år. Människor sprängdes till köttslamsor när de stod i kö för att köpa bröd. Andra gömde sig i källare där de tvingades att äta sniglar och kokt gräs och hade bara sotsvart unket vatten från värmeelementen att dricka. Först i och med USA:s ingripande och Daytonavtalet i december 1995 upphörde stridigheterna.

Sedan dess har världen dessvärre fått lära sig ytterligare ortsnamn, förknippade med dödlig folkfördrivning i Europas närområde; Aleppo, Idlib, Palmyra, Mosul. 26 år efter Srebrenica sker liknande övergrepp i vårt närområde.

Samma mekanismer är idag i spel i Irak, Afghanistan och Syrien som den gången i det sönderfallande Jugoslavien. Maktkamp, nationalism och religiös fanatism driver människor på flykt undan död och förintelse.

2015 flydde miljontals Syrier från ett inbördeskrig vars grymheter överträffat till och med balkankrigens fasor. Jordanien och Libanon tog emot omkring 3 miljoner tillsammans. Av de som lyckades ta sig till Europa tog Tyskland och Sverige emot många. Andra länder tog emot några tusen, vissa andra som mest en handfull.

I ett EU, där nästan 500 miljoner människor kunnat röra sig fritt mellan medlemsländerna, uppstod vanföreställningen att människor som flydde för sina liv var en katastrof. Inte för de som flydde – utan för de länder i Norra Europa dit en rännil av Syrienkrigets flyktingar lyckats ta sig.

Här i Sverige släppte alla hämningar. Från att ha handlat om den onekligen stora utmaningen att hjälpa många människor i djupaste nöd som flytt mord och död, förflyttades fokus i diskussionen till kostnader och ett inbillat hot mot välfärden i ett av Europas rikaste länder.

Jämfört med den totala förödelsen och de många tusen döda civila i till exempel Aleppo och Mosul är det skamligt och fjuttigt.

De serbiska styrkor som intog Srebrenica och förde bort alla män och pojkar kallade de muslimska bosnierna för "smuts" och "avfall". Det var ett led i avhumaniseringen av människor som i deras ögon hade fel religion och fel kultur. Avhumaniseringen slutade i massgravar som än idag fortfarande upptäcks och grävs ut. En bosniensvensk vän och kollega till mig som överlevde Srebrenica som barn har begravt ungefär en tredjedel av sin far, som var en av stadens många offer. Hans kroppsdelar har hittats i åtskilliga massgravar runt om i östra Bosnien och har identifierats med hjälp av DNA.

När Ulf Kristerssons i radion använde begreppet "belastning" blev det ytterligare ett steg mot vulgariseringen av diskussionen kring flykting- och invandring.

Avhumaniseringen smyger sig sakta in i språket och den politiska diskussionen. Nästa steg kan vara att den blir en del av politiken.

Anmäl text- och faktafel