Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Åke Karlsson

Annons

Som tidigare meddelats har Åke Karlsson, Västerås, lämnat oss 73 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Birgitta, barnen Jenny och Johan med familjer.

Åke var lärare och hade tjänster i Sandviken, Hallstahammar och Västerås. Sin sista tjänst hade han på Rudbeckianska gymnasiet. Där var Åkes talang som lärare erkänd av elever, kollegor och rektorer. När vi andra frågade hans elever vad som var så bra sa de oftast: ”När han berättar.”

Åke var en nämligen en stor berättare, såväl medeltida historia som svensk politik, levandegjordes under hans lektioner. Även konstintresset genomsyrade hans undervisning. På en skolresa till Moderna museet blev alla elever konstkännare framför Wilhelm Tells gåta.

Vi kollegor fick ta del av hans många anekdoter. En oförglömlig sådan handlade om att han vid ett tillfälle hade blivit skjuten i tjänsten av en elev. En smått fantastisk historia. Men den leder tankarna fel om Åkes relation till elever, kulan var inte avsedd för honom. Åke var nämligen en av de bästa.

Hans lärartalang bestod inte bara i berättandet. Eleverna litade på Åke. Hans elevsyn präglades av balansen mellan krav, rättvisa och att tro på att eleverna kunde lyckas.

Nog följde han betygskriterier och skolverkets direktiv, men hans stora mål var att väcka ett intresse för historia och samhällskunskap hos eleverna som skulle vara längre än kursen.

De egenskaper som präglade Åkes lärargärning fick också vi som kollegor ta del av. Han var hjälpsam mot oss yngre lärare, en uppskattad handledare för lärarstudenter och han hade ett stort förtroende från skolledare. Han visste att han var duktig men hade inget behov att framhäva sig själv.

Efter pensionering blev Åke sjuk. Med sitt öppna sätt gjorde Åke det lätt för oss att fråga om hans hälsa och i sina svar fick vi ofta reda på att det inte var så bra men att det var mycket annat i livet som var fint.

Åkes sa att den skola han lämnade som pensionär var så mycket bättre än den skola han själv var elev i. Det hade han själv en del i. Vi är tacksamma för det Åke gjorde för sina elever och för den arbetsgemenskap och vänskap vi fick.

Martin Fröberg

Patrik Stefansson

Kollegor på Rudbeckianska gymnasiet