Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Anita Lindh

Min kära vän Anita Lindh har gått bort. Hon var född 23 april 1937 och växte upp i Surahammar. Jag tror att det var året 1967 som vi sågs först.

Hon hade sin erfarenhet från amatörteaterns värld men nu deltog hon i en utbildning för dramapedagoger. Det var ett annat sätt att se på arbetet med mer tonvikt på improvisation och på gruppen själv än på en text för publik. Anita sa att det öppnade dörrar för henne, ett nytt sätt att tänka.

Anita var producent när man satte upp Susanne Ostens Jösses flickor på Westmannia, den stora amatörteaterverksamheten som då fanns i Mariaberget. Det krävde ett stort omkringarbete som inte syntes på scenen med så mycket folk i så många roller.

När ASEA firade ett jubileum med ett spel om företagets liv och leverne då blev Anita den sammanhållande kraften bland manusförfattaren och alla anställda som deltog. En mellanchef frågade henne vad hon använde för ledarstil. Han tyckte att alla som medverkade var så entusiastiska och arbetsvilliga.

Hon gjorde en kort pjäs om Nalle Puh tillsammans med sina grannar från Barkarö och den visades bland annat för nya flyktingar från Chile. Barnen förstod allt fastän de inte kunde svenska ännu och deras föräldrar kunde le åt figurerna Kanin, Nasse och Ior.

Så försvann min vän till Västergötland för ett jobb som amatörteaterkonsulent och vi tappade kontakten. När hon återvände till Surahammar levde hon i ett hus med tre lägenheter. Där bodde hennes föräldrar och en av döttrarna tillsammans och jag blev först då en nära vän med henne.

Sista åren fanns hon i det gamla vattentornet med många grannar som möttes i ett samlingsrum som Anita hade ordnat åt dem alla. Hon sov stilla och försvann utan att kunna säga adjö till alla oss som kände henne.

Irma Sohlman