Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Birger Eriksson

Annons

Det är ett märkligt liv vi lever. Vi springer på i vår vardag och det finns ingen garanti för hur mycket tid någon av oss har på denna runda boll, när allting ibland stannar upp. Träffar vi människor som kommer oss nära och gör oss glada har vi tur. Vi har haft turen att få lära känna Birger Eriksson. Jag träffade Birger första gången i början på 2000-talet när jag jobbade på Håkantorpsskolan i Västerås.

Birger precis som jag jobbade som pedagog och ganska snabbt lärde vi känna varandra. Vi var ett gäng på skolan som tyckte om att spexa och skoja och det blev många skratt vid kopieringsmaskinen och inte minst på de jobbfester som Birger hjälpte till att ordna. Han bjöd gärna på sig själv och det blev dessutom en del minst sagt oförglömliga framföranden på skolan till barnens stora jubel!

Vid ett tillfälle gick vi bägge två in som den kvinnliga duon av ABBA samtidigt som två tjejkollegor uppträdde som Björn och Benny. Taket lyfte nästan när Birger svassade in i den fullsatta gympasalen, svängde på den långa peruken och började mima till ”Mamma Mia!”! Framförandena i samband med skolans Melodifestival blev flera genom åren, glädjen alltid densamma.

Samtidigt som Birger alltid hade en räv bakom örat var han mycket seriös i sitt jobb och brann för sina ungar. Han var mycket intresserad av det mesta som rörde skolans värld och samhällsutveckling och diskussionerna blev många och långa. Jag slutade på skolan efter något år, men vi behöll roligt nog kontakten.

Tillsammans med några andra vänner började vi spela badminton på Bellevuestadion på söndagarna. Det växte till en tradition, som höll i sig i över femton år. Även på banan blev det många skratt och dråpliga situationer, även om vi alla självklart ville vinna. Gjorde någon ett misstag kunde man vara säker på att det kom en dräpande kommentar från Birger. Misstagen var många, kommentarerna och skratten likaså.

Svårt att glömma den gången då Birger bytte om vid banan och av misstag höll på att knalla hem i kalsonger och skor. Byxorna låg kvar på bänken. Söndagarna var något vi alla såg fram emot, då vi visste att vi förutom nyttig motion också skulle få skratta allihop.

Förutom badminton var Birger sportintresserad i allmänhet. Djurgården låg honom varmt om hjärtat. Han tyckte också mycket om att resa, både i Sverige och till andra länder. Vännerna, kollegorna och inte minst familj och släkt var mycket viktigt för Birger. Han spred mycket glädje och värme omkring sig och han är innerligt saknad. Jag tror att vi kommer att få träffa Birger igen, men tills dess är jag tacksam över att våra vägar på livets snirkliga stig korsades.

Birger vandrade vidare 64 år gammal efter en tids sjukdom. Våra varmaste tankar går till hans fru Carina, barnen och övrig släkt.

Vännerna genom Mats Bennbo