Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Lennart Jansson

Västeråsprofilen Lennart Jansson har lämnat en stor mängd människor, anhöriga, släktingar, vänner, kolleger, tidningsläsare och många fler i stor sorg och saknad.

En urvästeråsare var han. Född och uppväxt i staden till studentexamen vid Högre Allmänna Läroverket, numera Rudbeckianska Gymnasiet. Efter många destinationer i landet under de mest hektiska yrkesåren kom han tillbaka till Västerås och levde här de sista 40 åren fram till sin bortgång.

En färgstark profil var han i mer än ett avseende I unga år den lovande talangen inom fri idrott (spjutkastaren) med SM-vinst i svenska skolmästerskapen. I karriären var han profilen som den kompetente industriledaren. Kolleger och ofta personliga vänner var ikoner som Curt Nicolin, Hans Stahle, Hans Werthén, Per-Olof Eriksson med flera. Om man inte kände Lennart kunde han tas för en skrytsam ”namesdropper”. Men allt var äkta och utan skryt. Så många ingick i hans nätverk.

I yrket blev många orter bas för hans arbete. Den älskade hustrun Molly och de tre sönerna fick bryta upp mer än en gång när maken/pappan tillträdde nytt jobb.

På högsta politiska nivå var kontaktnätet också stort och betydelsefullt. Han kunde ringa Krister Wickman i regeringen och utbyta tankar på jämbördig fot. Det skavde hos Lennart i alla år att politikerna på lokal och regional nivå ignorerade honom och hans tankar. Från det hållet kom inga svar på brev, inte heller argument på hans inlägg i lokalpressens debattforum.

Idrotten var hans passion och VSK hans klubb. Därifrån drog han sig tillbaka som hedersordförande fram till sin bortgång. Tennis var också ett glädjeämne. Han gladde sig åt att få spela mot bland annat vännen Jan-Erik Lundqvist. Tennisen följde honom ända till den dag en stroke satte stopp för vidare aktiviteter av det slaget.

Under de sista 20 åren var det Lennarts samhällspolitiska engagemang som många minns allra bäst. Han bildade Västeråspartiet på 90-talet och valdes också in i fullmäktige. Den politiska arenan syntes honom dock för trång och byråkratisk. Han lämnade ifrån sig partiledarskapet och partiet gick senare upp i Folkpartiet, numera Liberalerna. Det var också på den flanken som Lennart i alla år hade sina sympatier. Men vid ringside brann fortfarande hans glöd. Ett hundratal debattartiklar blev det genom åren. En grundton i hans tankegods var det offentligas och politikens underlägsenhet och ineffektivitet i förhållande till privat verksamhet.

Själv lärde jag känna Lennart, då han var styrelseordförande i CE Johansson i Eskilstuna där jag var VD. Som en följd av den relationen fick jag förmånen att senare i livet hjälpa Lennart med utskrift och distribution från hans handskrivna manuskript till hans inlägg i samhällsdebatten. Många träffar blev det, då vi läste och diskuterade hans utkast, som jag sedan skrev ut och skickade in till VLT.

Under denna tid blev Lennart mer än en mentor och f.d. styrelseordförande. Han blev en kär vän. Stunderna med Lennart var berikande på många sätt och jag skall bära med mig minnet av dem så länge jag lever.

Ulf Hedman