Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Lisskulla Nyman Trott

Lisskulla Nyman Trott , Västerås, har avlidit efter en längre tids sjukdom i en ålder av 83 år. Närmast anhöriga är maken Bo Trott samt barnen Fredrik och Eva.

Lisskulla och jag möttes då vi började i första klass på Skepparbacksskolan. Redan första veckan kände jag tryggheten i att ha Lisskulla som sällskap på vägen till och från skolan, och så blev det i många år framöver.

Hon kom som mycket liten flicka till Ruben och Emy Nyman, som bodde i stadens första Funkishus i Stallhagen i Västerås.

Här växte Lisskulla upp med lite äldre, men kärleksfulla föräldrar, som uppfostrade henne till en ansvarskännande ung dam med stor respekt för sina föräldrar. Det hände att hon fick ge avkall på sina egna önskemål för att rätta sig efter vad föräldrarna tyckte, vilket ibland gjorde henne osäker och ledsen. Eftersom hon inte hade några syskon blev jag då ofta ett bollplank. Vi hade många och långa diskussioner genom åren, och ofta löste sig problemen till det bästa.

Men det var inte bara jag som blev hennes förtrogna. En fin egenskap, som var mycket framträdande hos henne, var förmågan att knyta vänskapsband som varade livet ut. Det var grannarnas barn och skolkamrater. Studiekamrater från tiden i Uppsala, då hon studerade till barnvårdslärare, och kollegor från Carlforsska skolan i Västerås. Till många av dessa skrev hon brev flitigt, glömde aldrig en födelsedag och var en fena på att hitta på bra presenter.

Lisskulla och jag längtade länge efter att träffa någon att bilda familj med. Vi tyckte att vi båda var på väg att bli gamla, och att många av våra gemensamma vänner lyckats bättre. När jag nu en tid suttit och läst om hennes brev inser jag att så gamla var vi inte. När hon träffade Bo och gifte sig med honom var hon 31 år. Snart föddes Fredrik (1970) och ett par år senare kom Eva. Det var underbart för henne att bli mamma efter att ha passat så många andras barn. Som väntat blev hon en hängiven mamma, som brydde sig mycket om sina barns väl och ve.

Trots små barn lämnade Lisskulla inte läraryrket. Hon trivdes utomordentligt bra med undervisningen, både med ungdomar och vuxna. Många elever hörde av sig även efter avslutad skolgång, och det hände att det resulterade i ytterligare tillskott till vänkretsen.

Ett år blev hon utsedd till en av Västerås skolors bästa lärare.

Vi är många som kommer att sakna henne väldigt mycket. Hon var den bästa och mest trofasta vän man kunde ha!

Gerda Stenström