Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Raila Thor

Raila Thor har slutat sin jordevandring efter ett långt, innehållsrikt och skiftande liv. Hon föddes 1934 som Raili Tellervou Taponen i en jordbrukarfamilj i den del av Karelen, som då hörde till Finland. Med sig på vägen ut i livet fick hon en god portion av den berömda finska sisun. Den gjorde henne till en kraftfull person med stark vilja och hög integritet – egenskaper som hon behöll livet igenom.

Hon var ett av de tusentals barn som evakuerades till Sverige undan krigets fasor och vars öden mycket forskats och skrivits om. Raila gjorde den resan både under det första kriget 1939-40 och under fortsättningskriget 1944. Hon kom båda gångerna till mina föräldrar i Skultuna och hann där både gå i skolan och lära sig svenska. Hon återvände till Finland efter krigsslutet, avslutade sin skolgång och flyttade sedan till Sverige för gott, 16 år gammal. Hon återknöt kontakten med sin svenska familj, även om hon då stod på egna ben.

Efter ett par år som barnflicka/hembiträde i Stockholm utbildade hon sig till kontrollassistent vid Jälla lantbruksskola i Uppland och fick jobb i Enköpingstrakten. Hon gifte sig 1957 med Anders Thor från Litslena. Tillsammans drev de under ett tiotal år familjejordbruk, först i Litslena och sedan i Labacken i Kumla. Under de åren utökades familjen med tre barn.

Under 1960-talets slut valde Raila och Anders att radikalt förändra sin situation. De avvecklade jordbrukandet, flyttade till villa i Irsta och skolade om sig till industriarbetare. Raila blev en av dem som ”satt på ASEA och gjorde motstånd”, som kanonkungen Folke Lavetti uttryckte det i en Knäpp-upp revy på 1960-talet.

Det gick an för en tid men passade inte hennes kynne. Efter några år stakade Raila åter ut en ny kurs åt sig. Studier på Tärna Folkhögskolas filial i Västerås tog henne till arbetsterapeututbildningen i Örebro och till arbete på Västerås Lasarett. Där blev hon kvar till pensioneringen. Då var barnen utflugna och hon och maken hade flyttat till Statorvägen i Västerås. Änka sedan 2016 bodde Raila ännu kvar där när hon efter ett par dagars sjukdom avled på Västerås lasarett på midsommardagens morgon.

Raila utvecklade under livet dubbla identiteter. I hjärtat var hon alltid stolt karelare med syskon och ”småkusiner” runt om i Finland och med Kalevala, Kantele och Memma som högst närvarande delar av livet. Samtidigt var hon också skultunabo, med många minnen och kontakter från de perioder under barndomen då hon bodde i Bryggeriet nere vid den brusande Svartån. Hon var medlem i Skultuna Hembygdsförening och besökte mötena där så länge orken medgav.

För mig som var ensambarn blev hon, ju längre livet framskred, en allt mer älskad och uppskattad storasyster. Även om våra minnesbilder från barndomen inte alltid överensstämde fanns alltid mycket att prata om och många gamla kort att titta på med människor och miljöer att försöka identifiera. En rundtur i Skultuna väckte alltid nya minnen och nya frågor hos oss båda.

Jag kommer att sakna henne mycket, min fina, finska storasyster!

Sten Åke Pettersson – Railas svenska bror!