Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Till minne – Ritva Kumpulainen

Höstnatten den 20 september 2017 vandrade vår vän Ritva Helena Elisabet Kumpulainen vidare på den stig vi alla en dag ska trampa. Det är aldrig lätt att sammanfatta en livsperiod på vår jord. Extra svårt blir det när tiden som ska sammanfattas blev kortare än den borde ha blivit.

Vår vän Ritva föddes i Hanko i Finland den 2 december 1960. Ritva levde större delen av sitt liv i Sverige, men de finska rötterna förblev mycket viktiga för henne med stoltheten och respekten för hemlandet. Ingen kan heller glömma hennes heta känslor i samband med idrottsevenemang där Finland medverkade. Ritva höjde stämningen (och ljudvolymen) rejält framför tv:n när vi såg någon spännande hockeymatch mellan Sverige och Suomi. Alltid med glimten i ögat, nära till skratt och med en räv bakom örat!

Ritva flyttade som barn till Köping, där hon började i Scheeleskolan 1967. Här träffade hon kompisen Raija och startade en vänskap som höll i sig hela livet. Som unga tjejer oftast gör, tränades det på att sminka varandra med ögonskugga och mascara.

Det första biobesöket blev ”Pippi på de sju haven” och båda ”damerna” hade var sin ny väska inköpt för detta speciella tillfälle. Musiken var alltid en stor del av Ritvas liv. I unga år var The Osmonds stora förebilder och speciellt Donny Osmond föremål för ett bultande tonårshjärta.

Två-årig social linje på gymnasiet följdes sedan av studier inom området barn och ungdom, ett område Ritva kom att jobba inom under hela sitt yrkesverksamma liv.

Ritva flyttade till Västerås och fick jobb inom Västerås stad. På 90-talet kom hon till Rösegårdsskolan på Bäckby och startade en anställning som kom att vara i över tjugo år.

Ritva brann för barnen och jobbade såväl i skolan som i fritidshemmet. Hon var utbildad barnpilot och sitt stora musikintresse drog hon nytta av när hon undervisade i drama och musik. Många är de barn och vuxna som lärt känna Ritva genom åren.

Under en längre period tog Ritva också hand om sin gamla mamma. Det var inte alltid så lätt, då Ritva själv samtidigt hade en kropp som genom livet ofta kom att bråka med henne. Många stunder var det riktigt tufft, men Ritva klagade sällan utan kämpade på trots smärta och besvär. Efter en serie operationer på kort tid orkade till sist så inte Ritvas kropp mer.

På sjukhuset läste hon en bok om Eleonora av Akvitanien. Historiska böcker, gärna på engelska, var något som intresserade henne mycket. Hon var också skicklig på handarbete och var allmänt nyfiken på livet omkring henne.

Rosa detaljer i vardagen, en paraplydrink någon gång, en blond frisyr och ett skrattframkallande bus var sådant som satte guldkant. Extra hårt slog hennes hjärta för de människor och djur som har det svårt. Ritva hade inte mycket pengar, men hon gav gärna bidrag till välgörenhet och katthem.

Förutom sin kära katt Sessan lämnar Ritva släkt i Finland, vänner och arbetskompisar. Till minne av Ritva planterar barnen och de vuxna på Rösegårdsskolan ett äppelträd.

Kiitos Ritva, vi ses igen!

Vännerna genom

Mats Bennbo

Stella Cizinsky

Raija Pitkänen