Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tony vill öppna sitt hem för flyktingar

Artikel 11 av 73
Flyktingkrisen
Visa alla artiklar

Tony Eriksson bor med sin son i en villa med källare. Rätt mycket utrymme för två personer. Nu vill han kunna ta emot flyktingar och uppmanar andra att också ställa upp.

Annons

Elvisbilder och Marilyn Monroe-prylar pryder stora ytor i Erikssons villa. Men Tony känner att det finns andra som behöver rummen bättre än Elvis och Marilyn.

– Jag tittar på tv och känner att jag tycker så synd om syrierna, säger Tony.

– Vi svenskar har det så bra och många har stora bostäder och borde kunna hjälpa till. Jag vill göra en insats och jag vill rikta uppmaningen till andra. Öppnar man sitt hem för någon annan så får man kanske vänner för livet.

Tony arbetar i dag inom skolköksverksamheten i Kungsör. Det är en timanställning och det betyder att han har tid över också.

– Jag har alltid varit engagerad som klassförälder och liknande och känner att jag mycket väl skulle kunna ta hand om ett par flyktingar, hjälpa dem tillrätta och så.

Han funderar vilken typ av familj han skulle kunna ta emot och kommer fram till att det bästa antagligen vore om han kunde ta emot en man med barn. Det är ju så hans egen familj ser ut; han bor själv med sin yngste son, tolvårige Loi.

Han visar runt i villan. Ett av rummen används bara när hans mamma kommer på besök. Ett när en äldre son som pluggar på annan ort kommer hem. Ytterligare ett rum är inrymt som gym och han har som sagt ett rum som mest upptas av olika musikaliska och 50-talsnostalgiska prylar.

– Vi skulle kunna samsas om utrymmena här med fler, slår han fast.

Idén att ställa upp för flyktingar har hittills lett till att Tony tagit kontakt med Kungsörs kommun, men han funderar också på att vända sig till Arboga.

– Ja, det verkar som om de har svårt att hinna med på Kungsörs kommun, jag fick beskedet att det kan ta ett halvår att bli godkänd som värdfamilj, berättar Tony och konstaterar att det verkar som om kommunen mer eller mindre kräver en vanlig kärnfamilj av typen mamma-pappa-barn.

– Det låter lite konstigt, tycker jag, men jag ska fråga vidare, säger han.

Samtidigt hoppas han att andra ska följa hans exempel och fundera på vad man kan göra för att hjälpa en medmänniska.