Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulrika lever konstnärslivet i Berlin

Kreativitet i Tyskland. Ulrika Segerberg från Västerås har bott utomlands i halva sitt liv. Sedan 13 år har hon varit verksam i konstnärernas mecka – Berlin.

 –Det finns ett tusental konstnärer här i Berlin och det är extremt svårt att få överblick över konstscenen.

Den är i ständig förändring, hela gallerivärlden rör på sig hela tiden, säger Ulrika Segerberg.

Vi träffas på en liten italienare några kvarter från hennes hem i Prenzlauerberg. Dotterns dagmamma bor också i krokarna medan Ulrikas ateljé ligger i Wedding en stadsdel bort.

När Ulrika kom till Berlin 2001 var så gott som allting annorlunda. Populära Kreuzberg låg öppet för allehanda kreativa mångsysslare.

– Överallt fanns tomma lokaler som hyrdes ut till självkostnadspris, eller stora hus tillgängliga för konstnärer. Det var bara att flytta in. Men den tiden är förbi, det har skett en väldig förändring – plötsligt är dessa områden kommersiella centrum med vinst- intressen.

– Jag såg i en ny undersökning att 67 procent av Berlins konstnärer är på jakt efter en ateljé. Det är lite chockerande med tanke på hur det såg ut för bara tio år sedan. Nu är de gamla ateljéhusen ombyggda till lyxlägenheter. Allt på gott och ont.

Ulrika minns sina första stora konstupplevelser hemma i Västerås, hon hängde i alternativa vänsterkretsar då Magnus Karlsson, numera gallerist i Stockholm, ställde ut Annika von Hausswolff och andra storheter i Västerås.

– Det blev en ögonöppnare för mig som var intresserad av konst, men inte hade så bra koll på andra än Picasso och sådana klassiker. Det Magnus Karlsson gjorde i staden var väldigt inspirerande.

Senast Ulrika ställde ut i Västerås var på Kultur- natten 2010, men hon är faktiskt på gång att sondera sin gamla hemmaterräng igen.

– Det skulle vara roligt. Västerås är lättöverskådligt, man vet vem som jobbar var. På ett sätt är det skönt, problemet är väl att det inte finns så många alternativa scener. Det är en bra utveckling att konstnärerna faktiskt tar sitt öde i egna händer. Konsten behöver många olika typer av utställningsrum. Jag tycker det verkar hända en hel del i Stockholm med Super- market och Candyland. Det har verkligen lösts upp lite jämfört när jag bodde där.

Pastan är slut och det behövs lite sött. Ulrikas annars så perfekta tyska faller in i någon slags svengelsk brytning när vi pratar i munnen på varandra den italienska servitrisen.

Att lämna Berlin är inget hon önskar just nu. Hon och sambon Paul har etablerat sig och att ha barn mitt i Prenzlauerbergs kvarter är knappast någon match.

– Berlin är väldigt barn- vänligt, här finns en massa fina parker och jag skulle inte kunna tänka mig att flytta nu. Sedan är det skönt att inte behöva vara så up to date som alla är hemma i Sverige där folk har dubbla i-pads och i-phones och ser tip top ut. Det här passar mig bättre, haha.