Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utsikterna för att lyckas nå målen är små men det är inte omöjligt. Om viljan finns.

Vägen till demokrati i Afghanistan är lång och minst lika stenig och minerad som själva kriget har varit. Talibanerna må ha drivits på flykt av amerikanska styrkor, men det är längesedan. USA är nu på väg att lämna landet och talibanerna, som vuxit sig allt starkare, står beredda att kämpa mot centralmakten i Kabul. Våldet i landet kommer att trappas upp igen och det redan höga antalet döda i konflikten kommer att stiga ytterligare.

Debatten om insatsen i Afghanistan präglas av en utbredd naivitet. Båda sidor anklagar den andres lösning för att leda till att människor dör.

Bara vi gör som Vänsterpartiet vill och tar hem soldaterna blir allt bra, menar Lars Ohly. Alternativt, om vi gör som övriga par-tier vill och stannar kvar, ja då får kvinnor jämställdhet och barnen skolgång.

Så enkelt det låter! Men optimismen är dessvärre missriktad. Vilken väg som än väljs så kommer afghanerna att fortsätta dö, under lång tid framöver. Det är dags att överge illusionen om en snabb lösning.

Fredssamtalen mellan den afghanska regeringen och talibanerna har avbrutits sedan fredsförhandlaren mördades av en självmordsbombare. När amerikanska styrkor besegrade talibanerna 2001 tog de sin tillflykt till svårtillgängliga bergs-områden.

Sedan 2006 har talibanerna vuxit sig allt starkare. När USA lämnar lär våldet trappas upp.

Dagens Afghanistan har en hel del olösta konflikter – religiösa och politiska såväl som etniska. Man säger ”insatsen” men det Sverige deltar i är ett krig, och svenska soldater blir regelbundet beskjutna. Utsikterna för att lyckas nå målen är små men det är inte omöjligt. Om viljan finns.

Få krig är nödvändiga för ett land och de få som är det brukar som regel föras nära eller inom de egna gränserna. Under den pågående ekonomiska krisen blir det dock allt svårare att motivera koalitionens hemmaopinioner om att kriget är mödan värt.

I Afghanistan har centralmakten aldrig lyckats kontrollera provinserna. Höga bergstoppar skiljer grannar som bor några kilometer bort. Bergfolkens förbannelse, brukar det kallas. Den hemsöker i synnerhet Afghanistan där statsmakten ofta framstår mer som en abstraktion än verklighet.

Klansamhället är däremot högst närvarande och en reell makt som alla invånare i landet tvingas förhålla sig till dagligen. Fattigdomen och den dåliga infrastrukturen försvårar ytterligare. Där vägen tar slut, tar talibanernas inflytande vid.

Varför är Sverige i Afghanistan? Skälen är flera: regional stabilitet för att stötta Paki-stan och begränsa Irans inflytande, bekämpning av opiumhandeln och sist men inte minst att bygga upp en demokrati.

Teorin att demokratier inte strider mot varandra har hittills visat sig stämma väl. Dessutom skulle en fungerande demokrati i Afghanistan kunna sprida evangeliet till grannländerna.

Först krävs dock att staten stabiliseras och inte faller sönder helt. Och dessförinnan måste regeringen besegra talibanerna.

Därför bör Sverige fortsätta att bistå den sittande afghanska regeringen, trots alla dess fel och brister. Det är ingen ideal-lösning. Alternativet är emellertid värre.