Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klappar och uppror när asyljulen ska firas

Det finns inget normalt över livet på ett asylboende. Tålamodet hänger i sköra snören. Tristessen är grå. Men naturligtvis ska julen firas.

Annons
”Jag är trygg och säker i Sverige.” Zara Hedri bor med systersonen Ghulam Hussain och vännen Shah Hussain Kazimi. De läser varje dag om mord på hazarer, deras folkgrupp.

– Jag är muslim men ska fira jul. Jag är ju i Sverige nu, säger Zara Hedri, 27.

Hon sitter i sitt rum på Flygskyttens asylboende tillsammans med sina två rumskamrater. I asyllandet existerar inte egna rum. De är hazarer, en förföljd folkgrupp från Afghanistan,

villebråd för talibaner och IS-anhängare. Hazarer diskrimeras inte bara, de halshuggs också och dödas i bombdåd. Zara vet, hon har levt i landsflykt i Pakistan där terron nu eskalerar.

De bilder på mördade landsmän som Zara hittar när hon och rumskamraternasöker på nätet efter nyheter om Afghanistan, klarar vi inte att se. Det är svårt att fokusera på julen här. Men volontärerna är många och starka i Västerås

så det borde ordna sig.

– Vi ska visa våra traditioner och de flesta verkar tycka det är trevligt med julklappsutdelning, säger Lars Johansson, ansvarig för boendet. Han ska vara tomte på julafton med klappar som är skänkta.

Men först behöver Johansson kalla till stormöte. Det har varit problem här med barnaga och hustrumisshandel.

– Vi har haft några incidenter. De är få, men det spelar ingen roll. Vi har nolltolerans.

Johanssons stormöte börjar bra. På var sin sida om sig har han två tolkar som översätter.

– Vi som svenskar tycker att de som slår sina barn är lågt stående, den man som slår sin kvinna är ingen man. En familj är ett team där man stöttar och hjälper varandra för att nå vidare i livet, barn uppfostras med kärlek.

Ingen har invändningar. Men det är som att locket far av tryckkokaren när maten kommer på tal. Ilskan piskar genom luften. Maten har länge varit ett konfliktämne på Flygskytten.

Johansson, major från det militära, har en egen gruppdynamisk analys:

– Vi är inne i en konfliktfas. De boende har varit här några månader, nu testas gränserna. Vi har ett matråd för att konflikten ska hamna där den ska, säger han.

Det är inte maten som är dålig då?

– Nej.

När bråket når kulmen tar han fram militärt röstläge och kräver ordning. Så är allt lugnt igen innan Johansson avslutar mötet:

– Det är ju snart jul, något vi firar i Sverige. På julafton samlas vi här, för då kommer förmodligen tomten hit.

Sedan kallar han till möte i matrådet, begär att olika grupper ska utse representanter.

Mohammhed Abdullah, sjubarnspappa från Idlib, Syrien har lyssnat tyst men har ett annat problem just nu: 3-åringen gråter hysteriskt varje gång plan lyfter och landar på Hässlö. Det är bara hans större barn som förstår att det inte faller några oljefatsbomber från Ryanairs och Scandjets charterflyg.

Dagen efter har olja ljutits på vågorna. Matrådet har rett ut en del och det är dags för att få in den där julstämningen som lyste med sin frånvaro. Volontärerna brakar in, denna dag representerade av Fem Systrar och kören Västerås Show Chorus egen Tomtegrupp. Alla är kvinnor i sina bästa år, många av dem har varit här förr, hittar i klädförråd och kamrar, vet att de är välkomna.

Sporthallen som dagen för var en plats för ilska och allvarsord, förvandlas till en festsal. Barn springer i strumplästen, vuxna låter axlarna sjunka, de unga männen mixtrar med en bergsprängare. De vill dansa. Fiskdammen blir kaotisk för de allra minsta, men alla får sina godispåsar på kroken och någon i vimlet säger på engelska till oss:

-När barnen är glada är alla glada.

Så kom julen med fiskdamm för barnen. Volontärerna i gruppen Fem Systrar, såg till den saken.
Konflikter ska lösas med möten. Lars Johansson är konsekvent. På bilden också Razq Alh Makluta och Robert Axelsson.