Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Stänga, larma, varna, rädda – det var allt jag tänkte”

Helene Henhammar hade gjort om i barnens rum och var så nöjd och stolt över vad hon åstadkommit. Åtta dagar senare startade en brand i samma rum. Det enda som finns kvar nu är smälta tapeter.

Annons
Räddade saker. I ett rum har brandmännen plockat ihop de saker som klarade sig undan elden.

Det var vid 22-tiden den 8 december som brandkåren i Hallstahammar fick ett larm om en lägenhetsbrand på Bultfabriksvägen.

– Jag hade precis tagit en sömntablett, men hade ändå svårt att sova. Och Leo stod bara och kollade på mig med snett huvud och betedde sig väldigt märkligt, säger Helene Henhammar och syftar på sin hund Leo.

Hon bestämde sig att gå upp och se efter om det var något särsklilt som väckt hundens uppmärksamhet.

– När jag kom ut i köket så såg jag genom nyckelhålet att det lyste i ungarnas rum. Och så hörde jag ett dovt ljud. Eld ger ifrån sig ett väldigt speciellt ljud. Man hör på en gång om det brinner, säger hon.

Helene Henhammar reagerade snabbt och stängde alla öppna dörrar, ringde larmcentralen och sprang sedan upp till sina grannar för att varna dem, samt få hjälp med att få ut hennes tre hundar, två katter och tre kaniner ur lägenheten. Lyckligtvis var inte barnen hemma.

– Det enda jag tänkte var ”stänga, larma, varna, rädda”. Jag tror det är något som sitter i från ett brandläger jag var på när jag var fjorton år.

Med grannarnas hjälp kunde Helene få ut sina djur. Alla utom kaninerna som fanns i det brinnande rummet.

– Jag minns när jag pratade med min son i telefon och berättade att kaninerna hade dött. Han upprepade det jag sa och då hörde jag hur min dotter började gråta hysteriskt i bakgrunden. Det bara skar i hjärtat och jag kände att allt var mitt fel.

Kort efter branden fick Helene Henhammar en evakueringslägenhet att bo i, med hjälp från Hallstahem.

– Jag är så tacksam. Direkt efter branden mådde jag fruktansvärt dåligt. Det är fortfarande jobbigt, men det underlättar enormt att ha någonstans att bo.

Också andra människor som hört talas om Helene Henhammars situation har gjort vad de kan för att hjälpa.

– Folk har skickat julpynt och leksaker och allt möjligt. Det finns en sådan godhet hos alla, säger hon.

På torsdagen, en och en halv vecka efter branden, fick hon se sin eldhärjade lägenhet. Branden hade gjort mer skada än vad hon trott och hoppats på. Barnens rum var total- förstört och soten sträckte sig ända in på vardagsrumsfönstrena.

– Usch, hit åker jag inte igen. Inte förrän det är klart. Det känns alldeles för jobbigt att se allt detta, säger hon med tunn röst.

När Helene Henhammars gamla lägenhet är klar vet hon inte.

– Jag lever i ovisshet.

MIrakelhunden. Det var hunden Leo som varnade Helene Henhammar om branden.

Mer läsning

Annons