Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annonserna SD talar tyst om

Ett fattigt partidistrikt på väg att bli nyrikt. En 88-årig excentriker med drömmar om att ge ut världens sjätte största tidning. VLT Fokus berättar historien om en annonsaffär som SD inte vill kännas vid.

Annons

Efter valframgångarna klirrade det till rejält i SD Dalarna/Västmanlands kassa. Från att inte ha någon ekonomi alls hade de över en miljon på kontot – partistöd för de mandat de erövrat i kommunerna.

Ett halvår senare – i juni 2011 – betalades ett par större, kraftig försenade, räkningar på sammanlagt 150 000 kronor. Det är dessa räkningar denna märkliga historia handlar om.

Pengarna gick till en 88-årig entreprenör och sverigedemokrat, Bo-Åke Ericsson, som ger ut ett reklamblad han kallar Wasaposten.

Wasaposten, som består av några vikta A4-blad, har delats ut i ett antal kommuner i Dalarna och Västmanland. Annonserna är för hans egna företag – som ”Dalahästen Kåre” och ”Ericsson Hotell”.

Men han siktar högre. Wasaposten ska bli världens sjätte största tidning, med en upplaga på 4,5 miljoner och totalutlägg till samtliga svenska hushåll. Och stora företag ska få köpa sig egna nummer.

– Kanske Unilever, Glacebolaget eller Clas Ohlson, säger han.

Sommaren 2010 korsas Ericssons och partidistriktets vägar. Enligt ordförande Marie Edenhager erbjöd Ericsson distriktet gratis valannonseri Leksand, Rättvik och Mora.

– Vi var ju glada i och med att vi inte hade någon ekonomi, säger Marie Edenhager.

Wasaposten nr 8, utgiven i augusti 2010, innehöll också mycket riktigt SD-annonser. Fem var allmän partipropaganda, fyra var personvalsannonser för Marie Edenhager, Västeråskandidaten John Bergström och Susanne Lehmus från Surahammar.

Bo-Åke Ericsson, som själv kandiderade i kommunalvalet och i dag sitter i Gagnefs fullmäktige för SD, är en omskriven person i lokalpressen. Dalademokraten har rapporterat om hur 88-åringen fyra gånger ertappats för olovlig körning, och att han tänker fortsätta köra när han ”måste”.

Tre gånger har Gagnef polisanmält honom för att han använder kommunens logotyp i Wasaposten.

Bo-Åke Ericsson planerar också ett luxuöst äldreboende. 70 rum, samtliga med jacuzzi och handknutna mattor, maten ska lagas av en mästerkock och utanför ska ”en av Sveriges vackraste parkanläggningar” med lusthus och badbryggor uppföras. Det bästa av allt: det kommer att bli billigare för Gagnef än nuvarande kommunala boenden.

I Wasaposten hävdar Ericsson att han driver projektet tillsammans med Gagnefs kommun, som dock dementerar uppgiften kraftfullt.

Den 31 juli 2010 händer något oväntat. SD får en faktura på 51 500 kronor för annonseri Leksand/Gagnef/Borlänge-upplagan. Den 23 augusti kommer ytterligare en faktura för Västerås/Surahammar/Virsbo/Ramnäs, och den är på 99 750 kronor.

Distriktet låter fakturorna ligga obetalda, trots påminnelser under hösten.

– Vi hade fortfarande ingen ekonomi och han sa att ”det ordnar sig”, säger Marie Edenhager.

Men 2011 fanns pengarna, och under våren bestämmer sig styrelsen för att betala. Den 26 juni 2011 överförs drygt 150 000 kronor till handelsbolaget bakom Wasaposten.

Frågetecknen är många. Varför betala när man hade en gratisuppgörelse? Varför betala ett överpris för att figurera i ett uppenbart oseriöst sammanhang? Och det handlade ju delvis om personvalskampanjer – varför lät man partiet stå för dem?

VLT har sökt Susanne Lehmus, som då var distriktets kassör. Hon lägger på luren med orden: ”Ni journalister är hysteriska!”.

Ordförande Marie Edenhagers förklaring till att man valde att lägga skattefinansierat partistöd på annonser som skulle ha varit gratis:

– Vi sa en sak och han en annan. Styrelsen var överens om att vi inte ville driva en rättslig process.

Enligt Edenhager var personvalsannonserna Bo-Åke Ericssons påfund, en bonus som partiet inte betalade för. Men VLT har tillgång till mejl som visar att åtminstone Susanne Lehmus skrev sitt eget annonsmanus, och till och med bifogade porträttbilder.

– Jag har aldrig bokat någon egen annons. Den är pålagd av Bo-Åke Ericsson, säger Marie Edenhager, som inte utesluter att John Bergström och Susanne Lehmus själva betalade för sina annonser.

John Bergström, gruppledare i Västerås och Susanne Lehmus efterträdare på kassörsposten, väjer för frågor om vem som betalade hans personvalskampanj. Han hänvisar först till ”styrelsebeslut” men ändrar sig sedan:

– Hur partiet bedriverkampanjer har inte VLT med att göra, säger han.

Marie Edenhager, har ni berättat om den här affären för era medlemmar?

– Vi har ingen skyldighet att göra det. Vi har ett mandat att driva distriktet. Vi har det systemet att det är revisionen som granskar. Fakturorna kommer självklart att ligga med i revisionsberättelsen för 2011.

När vi ringer Bo-Åke Ericsson hävdar han överraskande att SD bara har betalat fem kronor för annonserna.

Men SD uppger att 150000 kronor betalts till ditt handelsbolag?

– De säger det, ja.

Och vi har sett fakturor och kontoutdrag.

– Jaha, ja. Det är mina barnbarn som sköter den biten. De har väl fått lite pengar som de gjort slut på då, antar jag.

Bo-Åke Ericsson.FOTO: Angelica Lindvall, Dala-Demokraten

Mer läsning

Annons