Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dag 2: Hur planerades brottet?

(Uppdaterad 16.57) Under tisdagen fortsatte rättegången mot de fyra personer som åtalats misstänkta för att ha mördat en företagare i Fagersta förra året. VLT:s Jan Ernheimer rapporterade direkt. På torsdag fortsätter förhandlingarna.

Annons

Under tidigare bevakning av rättegången har fel ålder angivits på den man som i polisförhör angivit att han avlossat de dödande skotten. Hans korrekta ålder är för närvarande 31 år. Vlt.se beklagar de tidigare felaktiga uppgifterna.

16.58 Rättegången avslutad för dagen. Rättegången fortsätter igen på torsdag.

16.57 Åklagarna avslutar också med att ta upp vissa juridiska formaliteter som rätten har att fundera på under förhandlingarnas gång.

Rättens ordförande diskuterar också med advokaterna om diverse juridiska formaliteter, exempelvis vad åklagaren avser styrka i förhöret med den mördades mor, något som ifrågasatts av den åtalade änkans advokat Maria Wilhelmsson.

På samma sätt ifrågasatte Maria Wilhelmsson att vissa andra vittnesuppgifter behövde styrkas bättre av åklagaren.

Efter en stunds juridisk ordväxling mellan åklagare och försvarsadvokat och frågor från rättens ordförande nåddes enighet angående det berättigade att höra de många vittnena.

Advokat Jari Smolander, som företräder den åtalade systern, hade också vissa frågor kring de juridiska formaliteterna och vad åklagarna avsåg styrka i några av de olika förhören. Även han fick svar på sina frågor.

Dagen avslutades med att de två målsägandebiträdena framförde sina synpunkter.

Advokat Per-Ingvar Ekblad som företräder den mördade 45-åringens minderårige son, framhåller att han kommer att biträda åtalet mot i första hand den mordmisstänkte 31-åringen. Skadeståndet kommer, enligt vad han uppger, att krävas enligt den schablon som finns.

Även advokat Hansen, som företräder den mördade 45-åringens mor, anförde att han avser att höra modern och då utveckla sin sak.

Rättegången avslutas för dagen och fortsätter närmast på torsdag. Då ska de åtalades advokater i sakframställan lägga fram det som ligger till stöd för deras klienter.

16.31 Åklagarna går nu igenom de många papper som kringgärdat olika affärer och belåningar av en lägenhet i Tallinn.

Det är - för den som inte specialiserar sig på ekonomiska angelägenheter och därtill följande juridik eller har ett intresse i målet - inte de mest allmängiltigt intressanta. Icke desto mindre följer rådman, nämndemän och samtliga inblandade advokater, med varje liten aspekt av åklagarens redovisning och vänder blad i de omfattande handlingarna som på kommando då åklagaren vänder blad.

Den redovisningen har nu avslutats.

Nu börjar åklagarna återigen gå igenom de många telefonsamtalen som ringts mellan de inblandade eller till eller från utomstående vänner och bekanta som inte är aktuella i utredningen och inte gjort något brottsligt. Anledingen är att åklagaren vid ett par tillfällen under måndagen inte etablerat exakt vad som tidigare spelats upp eller inte, vilket kan vara nödvändigt ur juridisk synvinkel.

- Jag klantade mig lite där, erkände kammaråklagare Ulrika Lindsö.

16.20 Obduktionsprotokollet visar sammanfattningsvis att den mördade 45-åringen skjutits med två skott.

Rättsläkaren ansåg att det båda skotten var fjärrskott/distansskott, inte närskott. Med all sannolikhet kommer rättsläkaren att inför rätta förklara vad han anser vara en definition på distansskott/fjärrskott (polisens definition på närskott är skott som avlossats mellan en och tre meter från kroppen).

Åklagarna övergår nu till att granska all den omfattande skriftliga bevisningen kring de ekonomiska motiven, bland annat försäljningen av lägenheten. Det kan innebära att det blir en del upprepningar av vad åklagarna tidigare under sin sakframställan framfört.

16.12 Åklagarna fortsätter att gå igenom tekniska fynd från brottsplatsen, bland annat de tidigare nämnda låsens funktion.

Teknikerna har gått igenom övervakningsbilderna från Tallink-färjan de misstänkta ska ha rest med på morddagen.

Teknikerna kan inte helt säkert påvisa att personerna på övervakningsfilmen är de båda misstänkta, men att det inte finns något som motsäger det heller.

Därefter övergår åklagarna till att läsa ur obduktionsprotokollet.

16.05 Därefter gås polisens så kallade platsprotokoll noga igenom av åklagaren. Där redovisas alla de fynd polisen gjort, med alla spår- och beslagsnummer uppgivna.

Men det visar också hur nära kringliggande bebyggelse - och därmed eventuellt säkerheten - som den döde hittades. Några meter till - så hade han varit framme hos närmaste granne. Huruvida detta skulle ha avskräckt mördaren är dock okänt.

Då polis och ambulans kom till platsen kunde de också, framgår det av protokollet, att den mördade var död och att upplivningsförsök var meningslösa.

Åklagare har placerat bilderna på den döde i en separat, hemligstämplad bilaga.

Det framgår emellertid att kulan trängde in i nacken, ganska nära kroppens medellinje, så att livsviktiga nervbanor på halsen skurits av.

Resultatet från obduktionen visar - som sagt var - att den direkt dödande kulan avlossats på visst avstånd, inte med pipan tryckt mot 45-åringen. Även den första kulan har vållat skador i halsen och huvudet.

15.52 Nu vidtar en del formell genomläsning över de frågor förundersökningsledaren, alltså åklagaren, ställt till polisens tekniker och polisens teknikers svar på dessa frågor.

Det är en liten del av all den formalia som måste läsas upp muntligt och är viktig för att ge rätten möjlighet att förvissa sig om hur polisens undersökningar gått till.

Det här avsnittet handlar helt enkelt om huruvida det är möjligt att från vissa vinklar se ut genom ett visst fönster, huruvida mördaren suttit på ena eller andra stolen.

Den typen av undersökningar handlar om att visa om de olika inblandades versioner är korrekta eller inte. Visar exempelvis polisens undersökningar att - hypotetiskt sett - en gärningsman inte ser någonting genom det fönster han säger sig ha suttit vid, så kan det anses visa att gärningsmannen förmodligen suttit någon annan stans.

15.47 Polisen tror att gärningsmannen, det vill säga 31-åringen, använt ett ljuddämpat vapen. Han har lämnat spår i 45-åringens blod när han gått eller sprungit efter 45-åringen.

Polisen tror också att mördaren kan ha gått tillbaka med blod på skosulorna och tagit 45-åringens bilnycklar ur huset - han flydde senare med 45-åringens bil. Om den misstänkte mördaren gått tillbaka eller inte lämnar polisen öppet.

Polisens tekniker tror att mördaren tagit sig in med nyckel - det finns inga som helst brytmärken på några dörrar. Han måste alltså på något sätt ha fått reda på var reservnyckeln förvarades så den kunnat nås från utsidan. Innan den 31-årige mannen satte sig tillrätta och väntade på sitt offer hängde han tillbaka reservnyckeln - offret hade kunnat ana oråd om reservnyckeln saknats.

15.40

Ett fingeravtryck har också hittats på husets andra våning - enligt kriminalteknisk undersökning har den 31-årige man som utfört mordet avsatt det fingeravtrycket.

Det förefaller också, menar åklagaren, att mördaren suttit och väntat på sitt offer, då en stol ställts invid ett fönster och en gardin förts åt sidan så att mördaren från sin utsiktspunkt kunnat hålla koll på när 45-åringen skulle komma hem.

På teknikernas bilder från hallen syns en ansenlig mängd bloddroppar. På hallmattan låg en blodig mobiltelefon och en patronhylsa från den pistol som tros ha använts.

45-åringen tros ha skjutits i trappan upp till andra våningen, han tappade då ölflaskan han höll i handen - han hade just kommit hem i som han trodde godan ro och börjat klä av sig och koppla av inför sänggåendet då han gått uppför trappan. Han har då blivit skjuten en gång i ansiktet med en 9mm helmantlad kula. Kulan gick genom mannens kind vid höger käke, passerade genom munnen och slog emot väggen där den splittrades. Delar föll ner på trappan.

Omedelbart efter skotten tros 45-åringen ha ramlat omkull, men kvicknat till och tagit sig ner mot dörren, blivit stående där en kort stund innan han fått upp dörrvredet, och sedan sprungit ut, kraftigt blödande. Han kan också ha försökt hantera sin mobiltelefon, men tappat eller släppt mobiltelefonen innan han sprang ut genom dörren.

Han hanns upp då han sprungit en kort sträcka. Mördaren sköt honom då i nacken med vad som betecknas som ett "närskott", alltså att skottet avlossats på nära håll mot 45-åringen men inte med pipan direkt an mot 45-åringen.

Resultatet talar enligt polisens tekniker för att 45-åringen "blev avrättad".

15.11 Förhandlingarna fortstätter efter pausen, med att åklagarsidan redogör för brottsplatsundersökningen.

Kammaråklagare Marianne Nordström redogör för de rent objektiva fakta som finns, alltså var den mördade påträffades, var brottsplatsen var belägen och hur polisens kriminaltekniker undersökt det välbyggda, väl tilltagna huset där mordet ägde rum.

Därefter följer en lång utläggning om hur huset var uppbyggt, vilka lås som fanns, med mera.

Sammanfattningsvis visar undersökningarna att husets ytterdörrar av allt att döma inte dyrkats upp. Samma nyckel passar till samtliga lås i huset.

Det visade sig också att huset var utrustat med larm. Polisens undersökning visade att det var batterifel på larmet, en röd lampa blinkade också som utvisade detta.

14.56 Förhandlingarna har tagit en oväntad vändning.

Den misstänkta änkan har för sin försvarsadvokat Maria Wilhelmsson uppgivit att hon blivit hotad av en av de närvarande åhörarna. Han - farbror till den åtalade mannen - ska enligt uppgift ha kallat änkan fula ord och sagt något i stil med att de ska "ses senare" eller något sådant.

De misstänkta kvarstannade i häktets lokaler under tingsrätten medan rättens ordförande Johan Alvner med tolkhjälp avvisade den utpekade mannen.

Advokat Maria Wilhelmsson uppger att hon ännu inte rådgjort med sin klient om huruvida den utpekade farbrodern ska polisanmälas för hot.

Farbrodern tog emot beskedet att han var utvisad från resten av förhandlingarna med lugn och det råder även lugn i rättssalen.

Det var i samband med den tidigare pausen som farbrodern -enligt vad den åtalade änkan uppgivit - ska ha hotat henne. Åhörarna åtskiljs av en glasvägg - men kan höra vad som sägs i rättssalen eftersom glasväggen inte når ända upp.

14.52 När man läser alla ovanstående referat från dagens förhandlingar måste man - som tidigare nämnts - hålla i minnet att allt som sagts och visats (med undantag för det som sagts om hot i rättssalen) är åklagarsidans version av vad de anser har hänt. De kommer att föra fram en mängd skriftlig och muntlig bevisning till stöd för sin åsikt att de fyra är skyldiga.

Men det är av största vikt att poängtera att ingen döms på enbart åklagarsidans uppgifter - och under en stor del av den fortsatta förhandlingens många dagar, med början på torsdag, kommer försvarsadvokaterna att framföra sina klienters sak.

Nu har rätten också kommit till klarhet om språkproblematiken - det visade sig att det var vissa svenska dokument som ännu inte översatts till de åtalades språk ryska. Inte ryska eller estniska dokument som inte översatts till svenska för advokatens skull.

Förhandlingarna återupptas efter det tidigare nämnda problemen där den utpekade mannen som hotat en av de åtalade avvisats. Rättens ordförande har personligen delat ut de papper - översättningarna - som saknats.

14.12 Nu har åklagaren gått igenom hur de tror sig kunna bevisa att brottet gick till och hur de misstänkta begått brottet och gagnats av det.

Nu vidtar åklagarens redovisning av den mycket omfattande skriftliga redovisningen.

Inför de fortsatta genomgången uppstod en diskussion över det faktum att delar av den omfattande förundersökningen ännu inte översatts, och att de misstänktas advokater visserligen kan gå igenom den med hjälp av tolkar. Men det hjälper inte då advokaterna vill ha bevisningen på ett språk de kan läsa för att bäst kunna tillvarata sina klienters intressen.

Åklagarna anser inte att det är deras sak att föranstalta om översättningen:

- Jag har varit åklagare i 20 år och inte varit med om att åklagaren ska översätta de här delarna av den skriftliga bevisningen... började den mer erfarna av de båda åklagarna

- Jag har varit advokat i 30 år, och har tidigare fått rättens tillåtelse att få stämningsansökan översatt, replikerade snabbt den åtalade änkans advokat Brage Åman.

Rättens ordförande gav sig då in i diskussionen och säger att han ska undersöka hur långt översättningen av den omfattande stämningsansökan kommit. Under tiden tar rätten en kort paus.

14.05 Åklagaren redogör också för innehållet i en del sms. Fullt normal sms-konversation mellan gifta makar (31-åringen och systern), men för en utomstående känner man sig lite illa till mods när man blir delaktig i deras kärleksfulla småord som aldrig varit avsedd för andra ögon.

Åklagarna är också noga med att visa att de inte redogör för sms-trafiken för att genera de åtalade eller lämna ut deras privata konversation, utan för att juridiskt motiverat redogöra för deras sinnesstämning, relationen dem emellan och den oro de ibland nämner insprängd i vardagskonversationen.

Det känns också svårt att sitta och läsa sms som den sedermera mördade mannen skickat till sin hustru där han på klumpig engelska redogör för sin saknad då hon inte funnits nära honom.

Advokat Maria Wilhelmsson, änkans advokat, framhåller med skärpa att hon anser att åklagarna ägnar sig åt att plädera redan i den inledande sakframställan, inte bara under tisdagen utan också under måndagen.

Åklagarna börjar då sammanfatta vad de vill ha sagt:

- Vi menar att det är ett ekonomiskt motiv till mordet, inte personligt. Vi vill också peka på den kunskap om brottsplatsen som gärningsmannen haft. (Husets adress) är ensligt beläget. En kunskap om (den mördades namn) rutiner.

Bestickande är också, enligt åtalet, att de inblandade enligt dem skapat ett "slutet telefonnät", enligt mönster från många tidigare grova brott där man skaffar sig en mängd kontantkort man tror är ospårbara, och därefter håller en intensiv kontakt före, under och efter brottet.

Åklagarna redogör också för vad de inblandade haft att vinna på brottet. Samtliga har haft ekonomisk vinning, de tre kvinnorna har varit antingen planerande eller stödjande gärningsmannen, eller både/och. 31-åringen som skjutit har också, menar åklagaren, haft ekonomisk vinning av sitt brott.

13.54 I ett beslagtaget dokument funderar 31-åringen över hur det kommer sig att den mördades pensionsfonder, personliga konton och så vidare inte kommer änkan tillgodo.

Åklagaren spelar också upp telefonsamtal mellan 31-åringen och den 46-åriga kvinna som var med honom i Sverige och hjälpte till vid brottet. Även hon, menar åklagarna, var väl medveten om vad som skett.

Åklagarna fortsätter med att gå igenom de uppsnappade SMS:en och avlyssnade samtal. Bland annat ett från augusti mellan änkan och hennes syster där änkan berättar när hon ska få nycklarna och de diskuterar det faktum att den mördade 45-åringens hus lämnas över till änkan:

- De har lämnat över huset, är det verkligen sant?! frågar systern. De diskuterar också det faktum att änkan känner sig orolig. För vad, säger hon inte.

Det har av avlyssnade samtal också framkommit att de inblandade lämnat felaktiga versioner om vad som hänt till sina respektive föräldrar och andra släktingar.

Ur ett samtal mellan änkan och änkans mor, som uppenbarligen med en mors säkra instinkt känner på sig att något inte är som det ska:

- Men du min dotter, kan jag ställa en fråga, varför dog han?

- Med hjärtat, mamma.

Mamman frågar vidare och nämner där en släkting som har hjärtsvikt.

- Jag vet inte närmare och jag vet inte hur, säger en uppenbart frustrerad dotter till sin mor.

Vidare ett samtal mellan änkan och änkans pappa om brottsplatsen, villan i Fagersta:

Pappan:

- Men det fanns inget särskilt där va, så att man bör vara orolig eller? Är allt okej?

13. 37 Åklagaren fortsätter redogöra för de ekonomiska transaktionerna de misstänkta emellan.

Åklagarna växelläser ur utdrag från telefonavlyssning - uppenbarligen hade sådan organiserats från juli månad och framåt.

Åklagarna anser att såväl änkans syster som hennes man hade ett onormalt stort intresse för arvet efter den mördade 45-åringen - som ju sköts av 31-åringen, vilket framgår av avlyssnade telefonsamtal makarna emellan.

31-åringen ringer ett samtal i augusti till sin hustru som då är i Sverige och håller på att städa ur huset där 45-åringen mördades. Vid den tidpunkten hade ingen ännu gripits för mordet:

22-åringen var uppenbart tagen:

- Blod som torkat överallt... fläckar... svarta... det är allt som finns.

31-åringen ställde frågor om vad som fanns i huset, samt hur det var med bilen och fick då besked att bilen och många föremål kvarhölls av polisen. Det lät han förvånad över.

Vidare redogör åklagaren för ett samtal mellan såväl 31-åringen som hans 22-åriga maka samt änkan efter den mördade.

I det avlyssnade samtalet diskuterar de var pengarna finns.

- Men det kan väl inte vara svårt att få fram, funderar 31-åringen.

Stora summor i kontanter låg mycket omsorgsfullt gömda och hittades inte vid den städning/genomletning som änkan och systern ägnade sig åt.

33-åringen upplyser också änkan att det kanske inte blir någon svensk pension åt henne eftersom svensk lag gällde och då inte 45-åringen och hustrun bodde ihop vid dödsfallet förutspådde han svårigheter.

De avlyssnade samtalen - där vissa är inspelade kort tid innan gripandet - visar också på smygande osämja parterna emellan där de blir irriterade både på varandra och på den svenska boutredningsmannen. Uppenbart menar åklagaren att detta beror på att de vill ha pengar snabbt skiftade från dödsboet.

13.25 Strax efter klockan 13 återupptogs förhandlingarna i Västmanlands tingsrätts sal 1, tingsrättens största sal och den enda som har vissa säkerhetsarrangemang i form av glasvägg mellan åhörare och resten av rättssalen.

Efter lunch har fler åhörare anlänt; det rör sig om vänner till den 46-åriga kvinnan samt modern till den 31-årige man som erkänt sig skyldig till mord.

Åklagaren börjar med att redogöra för de samtal som hustrun, eller rättare sagt, den nyblivna änkan, ringt till sin makes telefon.

Uppenbarligen - menar åklagaren - i syfte att säkerställa att maken är död, något som den 33-årige skytten inte absolut försäkrat sig om.

Inom parentes sagt var det andra skottet, bakifrån och i bakhuvudet/nacken på den springande 45-åringen, direkt dödande oavsett om den skjutne befunnit sig utanför en välutrustad akutmottagning.

- Uppenbarligen finns det en oro. Kan det vara så att (den mördade 45-åringens namn) sett (31-åringens namn)?

Nu fick änkan dödsbudet senare.

Åklagarna redogör vidare för hur änkan agerat månaderna efter mordet. Bland annat har hon i juni sålt en lägenhet, värd 550 000 kronor (estniska) sålt till sin syster och hennes man för ett belopp under marknadsvärdet. Närmare bestämt 250 000 kronor varav endast 100 000 skulle erläggas kontant.

- Vi har inte spårat någon sådan summa i några kontoutdrag, framhåller åklagarna.

Åklagarna anser att den billiga lägenheten var delar av ersättningen till systern och dennes man, som ersättning för att ha utfört och medhjälpt vid brottet.

11.05 Åklagaren fortsätter arbetet med att leda i bevis att såväl änkan som änkans syster hemma i Tallinn tillsammans använt sig av 31-åringens telefon för att skapa alibi åt honom där han befinner sig i Sverige under morddagen och därefter.

Om de hade vetat kvaliteten på Tallinks övervakningskameror hade de inte behövt göra sig besväret - förutsatt att nu åklagarens teorier om deras skuld är sanna.

Nu visar åklagarna en väsentligt mer teknisk bild som mer är av intresse för mobiltelefontekniker. Men de är nog intressanta; de estniska telefonbolagens listor - som förmedlats av estniska polisen - visar att änkan inte befunnit sig i sin bostad, åklagaren menar att hon befunnit sig i sällskap av sin syster och att de gemensamt på någon plats i Tallin där ingen av dem bor - använt telefonerna i sina försök att skapa alibi.

Helt säkert kommer respektive försvarsadvokat att under de många rättegångsdagar som återstår i förhör med sina respektive eller andras klienter, att kontra åklagarnas påståenden. Det finns ju många fullkomligt oskyldiga och fullt tänkbara orsaker till telefonsamtal makar, systrar och vänner emellan - även sent på natten och även samtal och sms i stor mängd.

Det bör poängteras att allt som sagts ju är åklagarsidans variant av vad som hänt, baserat på åklagarsidans tolkning av de bevis som finns.

Under de många rättegångsdagar som återstår kommer försvarsadvokaterna noga att redogöra för deras klienters uppfattning om vad de gjort och sagt till varandra under de aktuella dagarna.

Åklagarna vill därefter börja med att gå igenom vad som skett vid tiden efter morddagen och den påföljande dagen - alltså tiden mellan den 28 april 2009 och början av september då svensk och estnisk polis i en gemensam aktion griper alla fyra sedan de anhållits eller häktats i sin frånvaro.

Det föranleder rättens ordförande att tänka på den komplicerade transportapparat som uppstår då fyra häktade personer ska föras från tingsrätten till häktet i Västerås per bil, där äta lunch och sedan föras tillbaka, och han föreslår därför en tidig lunch.

Detta har inga sidor något emot. Rättegången återupptas igen vid 13-tiden på eftermiddagen.

10.49 Återresan till Tallin går påföljande dag med den något mindre - men fortfarande av betydande storlek - färjan M/S Romantika.

Färjan avgick 17.45 från Stockholm.

Åklagaren poängterar att de båda rest tillsammans med incheckad bil. Den 46-åriga kvinnan har rest i eget namn, den 31-årige mannen har rest i ett annat namn, med uppenbarligen falskt pass eller pass tillhörande annan okänd.

Färjan, där de båda färdas i en hytt på femte däck, stävar ut, och under tiden färjan går den långa vägen ut från Stockholms skärgård - svenskt vatten lämnas inte förrän timmen före midnatt - kan polisen se att deras telefoner varit uppkopplade mot olika master på den långa vägen via Trälhavet, Oxdjupet, Ljusterö och Furusund.

Nu övergår åklagarna till att leda i bevis hur den nyblivna änkan och hennes syster försöker skapa alibi för den 31-årige misstänkte mördaren genom att ringa och sms:a från hans telefon.

10.44 Vid fyratiden på natten ringer systern ett långt samtal till sin man, som då befinner sig på Kungsgatan, Stockholm.

Åklagaren menar att systern därefter aktiverat ett nytt kontantkort för att ringa ytterligare ett stort antal telefonsamtal till sin make, den misstänkte flyende mördaren.

Förutom samtalen - flera av dem är bara försök att ringa - skickas också sms.

Åklagaren läser med säker röst, nästan som en automatiserad men välljudande telefonröst som alla med telefonsvarare i sina mobiltelefoner kan känna igen sig i, upp alla de samtalsförsök och samtal som gjorts.

Det måste anses som besvärande för de misstänkta - framför allt för kvinnorna som nekat till brott - att en så stor mängd samtal, även under normal "sovtid" gått mellan samtliga inblandade parter. Och att - dessutom - så många olika telefoner använts.

Advokat Wilhelmsson, änkans försvarsadvokat, frågar om åklagaren är säker på att samtalsförsöken - som syns som koder eller samtal på cirka 6 sekunder - är samtalsförsök eller korta samtal.

Åklagaren hänvisar till olika koder i telebolagens listor och poängterar att vissa samtal som faktiskt ägt rum - till exempel mellan änkan och den sedermera mördade 45-åringen - varit mycket korta. Hon har i stort sett bara bett honom ringa henne för att spara pengar på sitt eget (eller rättare kanske det av maken finansierade) telefonabonnemanget.

De många telefonlistorna kan förefalla för en utomstående som rabbel av olika siffror. Men i rättssalen är det betydligt intressantare; rättens ordförande samt de fyra nämndemännen följer varje talande med blicken, studerar noga de datorstödda powerpointpresentationerna som visas på storbild och noterar själva i den omfångsrika dokumentationen de har tillgång till.

10.34 Därefter vidtar åklagarsidans tekniska uppräkning ur den digra telefonlistan.

Med den skillnaden att nu har ett grovt brott - ett mord - begåtts och mördaren är på flykt.

Flykten efter mordet - som ägde rum på kvällen den 27 april - inleddes med att 31-åringen och 46-åringen träffades på en rastplats söder om Fagersta vid riksväg 66. Där lämnas mordoffrets bil vid en informationstavla.

Åklagaren poängterar att 46-åringen passerar 31-åringens flyktbil (alltså den nyss mördade 45-åringens bil) och plockar upp 31-åringen.

Efter redogörelsen från Sverige börjar åklagaren redogöra för hur änkan och systern umgåtts hemma i Tallinn.

Systern tar då med sig sin makes, 31-åringens, mobiltelefon hem till sin syster, alltså den nyblivna änkan.

Och därefter följer åtskilliga sms och ett par samtal kring midnatt efter mordet mellan 31-åringen och hans 22-åriga maka, alltså den mördade mannens änkas syster.

10.17 Åklagaren fortsätter med att redogöra för att 45-åringen alltid brukade besöka sin mor intill sin egen bostad vid 19-tiden.

Under kvällen ringer änkan sin make.

- Det är ostridigt under det här samtalet att (änkans namn) får veta att hennes man jobbar sent den här kvällen.

När hon lagt på luren och fått reda på att mannen kommer hem sent gör hon något mycket intressant, enligt åklagaren. Hon skickar ett SMS till 31-åringen som då befinner sig i eller intill 45-åringens bostad.

En övervakningsfilm visas från Statoilmacken i Västanfors, Fagersta. Filmen är även den av god kvalitet, särskilt bilderna inifrån den bemannade bensinstationen där den 46-åriga kvinnan under mordkvällen kommer för att köpa kaffe och energidryck. Detaljrikedomen är så god att man till och med ser vad det är för fyllning i snabbmaten vid kassadisken eller hur välrullade korvarna på den moderna rullgrillen är.

Den 46-åriga kvinnan - nu klädd i svarta jeans, svart skinnjacka och svart keps även hon - precis som 33-åringen under färjeöverfarten - köper en liten kaffe med lock och en Red Bull.

10.10 Åklagaren fortsätter med att redogöra för den samtals- och sms-trafik som sker mellan 31-åringen och 46-åringen som då befinner sig i Enköping medan 31-åringen uppenbarligen finns vid 45-åringens bostad från 16.04.

- Värt att notera är att all vidare kontakt dem emellan är sms, inte samtalskontakter. Från att ha varit en väldigt ivrig kontakt avtar dessa kontakter från det att (31-åringens namn) befinner sig på brottsplatsen.

Åklagarna blandar den svenska tid vittnen ser de misstänkta med den estniska tid som telefonsamtalen - från estniska kontantkortstelefoner - anges i. Därför ska tidigare tidsangivelser tas med reservation för att det omväxlande varit estnisk och svensk tid som gällt i åklagarens sakframställan. De enda säkra tiderna är färjans ankomsttid 10.00 svensk tid i hamn i Stockholm.

10.05 31-åringens tålamod med dörrarna vid bildäck tycks slut. Nu begav han sig till utgång C2 - eventuellt kan han inledningsvis ha stått vid en ramp som inte var nedfälld, alltså fel utgång till bilarna.

Övervakningsfilmen slutar med framkomsten till Värtahamnen och därefter tar åklagarna vid med ännu mer utdrag ur de omfångsrika mobiltelefonmasterna. Pedagogiskt där det hela tiden går att följa de bådas färd - genom att mobiltelefonerna kopplas upp mot diverse master som gör att man i grova drag kan följa varje mobiltelefonägares framfart, särskilt om han eller hon ringer eller SMS:ar ofta.

Det sistnämnda är - inom parentes - ett faktum som ofta underlättar för åklagaren i olika brottmål.

Åklagaren förklarar att 31-åringen inte talar någon engelska. Han har därför haft med sig, menar åklagarna, sin 46-åriga exflickvän, som tolk och chaufför.

Inledningsvis verkar det som om de båda kört fel i det sedvanliga trafikgyttret när man ska försöka ta sig ut från Värtahamnen och Frihamnen i Stockholm (fartyget ankom Värtahamnen, inte Frihamnen som tidigare angetts), och via Valhallavägen och Norrtull ta sig ut från stan. De åker nämligen norrut - och tar eventuellt fel på E18 mot Norrtälje-Kapellskär och E18 mot Västerås-Oslo.

Mer telefontrafik mellan änkan, systern och den 46-åriga kvinnan. Av allt att döma med frågor om hur man hittar i Sverige.

Telefoner och kontantkort inköps och aktiveras. Telefontrafiken har varit livlig.

Väninnan har till och med två olika estniska telefoner, minst ett av dem kontantkort, aktiverade.

I Täby vänder färden efter den livliga telefontrafiken och nu går den på E18 mot Västerås. och senare riksväg 66 mot Fagersta. I Fagersta kommer en samtalskontakt klockan 14.39.

Därefter, menar åklagaren, byter den 31-årige mannen kläder till träningskläder. Han tar fram vapnet och färden går till det tilltänkta mordoffrets bostad.

Flera telefonsamtal äger rum mellan den 46-åriga väninnan och den 31-årige mannen.

- Vi har ett ganska bra begrepp av vad för typ av informationsutbyte som sker dem emellan, säger åklagaren.

Vid 15-tiden ser ett vittne bilen som står parkerad i direkt anslutning till mordoffrets fastighet. Vittnet tycker att bilen står illa till och måste passeras med visst besvär.

- Hon (vittnet) uppfattar det som att chauffören i bilen böjer sig ner för att inte synas. Hon kommer att höras som vittne. Chauffören är - i det här ögonblicket (den 46-åriga kvinnans namn).

9.55 Den man som senare under dagen ska göra sig skyldig till det brutala mordet på Fagerstaföretagaren ser ut som vem som helst av de många resenärerna på färjan, liksom den 46-åriga kvinnan. Lite otåligt väntar de på att bildäck ska låsas upp för passagerarna - en vanlig syn på alla bilfärjor.

Åklagarna frågar om det är nödvändigt att fortsätta titta. Advokat Jacob Asp framhåller att det är nödvändigt eftersom han också kommer att hänvisa till filmen ur sin klients - den 46-åriga kvinnans - perspektiv och vad hon menade skedde ombord.

Filmen visar hur mannen, klädd i svarta jeans, svart skinnjacka och svart keps, väntar vid dörren B3, en av många utgångar till bildäck i de labyrintliknande innandömena på färjan. I händerna bär han två normalstora axelremsväskor, eventuellt hans och den 46-åriga kvinnans. Hon bär en större handväska.

Advokat Asp ber att få flika in att 46-åringen hela tiden håller sig i bakgrunden och oftast står en bit ifrån den 31-årige mannen. Advokat Asp ber också rätten hålla i minnet att hans klient inte på minsta sätt maskerar sig med keps eller dylikt, och ibland till och med tittar rakt in i övervakningskameran.

9.48 Åklagarna inleder - efter de tidigare redovisade diskussionerna - sin sakframställan genom att fortsätta redogöra för händelseförloppet den 27-28 april, alltså morddagen och dagen efter.

Åklagaren börjar med att redovisa att änkan ringer systern i Tallinn.

Därefter följer ett antal sms och samtal mellan mannen, 31-åringen och systern under morgonen då 31-åringen och hans ex-flickvän den 46-åriga kvinnan befinner sig på färjan mellan Tallinn och Stockholm, där den ankommer till Frihamnen vid tiotiden på morgonen.

Åklagaren har förutom en synnerligen omfångsrik telefonlista också haft tillgång till övervakningsfilmer från rederiet Tallinks färjor och färjeterminal.

Därefter vill åklagaren visa en film från Tallinks stora färja och varnar:

- Den här filmen är 20 minuter lång och egentligen mycket tråkig.

Den visar olika vinklar av den stora färjan som är Tallinks nyaste, M/S Baltic Queen, där den misstänkte mannen bodde på en hytt på nionde däck under överfarten från Tallinn. En av den väldiga - 212 meter långa och 29 meter breda - färjans nästan 1000 hytter med plats för 2 500 passagerare.

Den detaljerade övervakningsfilmen borde - inom parentes - tjäna som en rejäl avskräckning för alla som tänkt göra något dumt i de allmänna utrymmena - korridorer, trapphus och andra samlingsplatser - under en färjeöverfart.

Åklagaren anser sig till och med kunna bevisa att de båda inte lämnade hytten under överfarten - det finns naturligtvis inga kameror i hytterna, men i snart sagt varje korridor och skrymsle som är allmänna.

9.45 Andra rättegångsdagen har nu inletts efter de sedvanliga små dröjsmålen som uppstår när fyra häktade ska transporteras.

Åklagarna börjar med att ta upp ett problem, vilket består i att det kan finnas kommande svårigheter då vissa släktingar till de misstänkta sitter och tidigare suttit i lokalerna som åhörare.

Åklagarna är bekymrade över att försvarsadvokaterna eventuellt kallar släktingar som vittnen - släktingar som redan hört delar av rättegången, vilket vittnen inte bör göra.

Den misstänkta änkans försvarsadvokat Maria Wilhelmsson diskuterar frågan med rättens ordförande, Johan Alvner.

Rådman Alvner poängterar att det ligger i de misstänktas intresse att hålla viss uppsikt över åhörarna, eftersom vittnesuppgifter från någon som tidigare varit åhörare blir betydligt mindre värd.

Under tisdagen förefaller det inte någon av de misstänktas släktingar finns i lokalerna - frågan är därför enligt rättens ordförande inte aktuell just nu.

Därefter vidtar en diskussion mellan åklagare och försvarsadvokat Wilhelmsson angående översättning av stämningsansökan. Samt om det ska vara åklagares eller försvarsadvokats uppgift att få samtliga relevanta dokument översatta till de misstänktas språk.

Rättens ordförande menar att frågan om bevis och dokument kan lösas under förhandlingens gång.

De åtalade

De åtalade i mordet – tre kvinnor och en man - på den 45-årige Fagerstaföretagaren är följande:

Änkan. 33-årig kvinna som var gift med den mördade företagaren. Hemmafru. Tillsammans har paret en fyraårig son. Åtalas för medhjälp till mord. Nekar. Försvaras av advokat Maria Wilhemsson.

Systern. Änkans 22-åriga lillasyster. Gift med 33-åringen. Har arbetat hos 45-åringen, och kände till hans rutiner bättre än hustrun, enligt åklagarna. Anses vara viljestark och drivande. Arbetar med manikyr i Tallinn. Åtalas för medhjälp till mord. Nekar. Försvaras av advokat Jari Smolander.

33-åringen, mannen. Åtalad för mord. Har i polisförhör erkänt att han begått mordet, men givit ett mer personligt motiv till att han skulle vilja ta livet av 45-åringen än det ekonomiska motiv åklagaren menar ligger bakom såväl planering som utförande. Gift med ”Systern”, och har tidigare haft ett långt samboförhållande med den 46-åriga kvinnan, ex-flickvännen. Militärutbildad, och kan vapen. Saknar fast arbete och inkomst. Försvaras av advokat Brage Åman.

46-åriga kvinnan, ex-flickvännen. Har tidigare haft en relation med 33-åringen. Arbetslös och har dålig ekonomi. Åtalas för medhjälp till mord alternativt skyddande av brottsling. Nekar. Försvaras av advokat Jacob Asp.

Mer läsning

Annons