Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”De knuffade omkull mig på golvet”

"Det var två starka killar! 'Det här är ett rån', skrek de. Sen knuffade de omkull mig på golvet, rollatorn for efter och jag blev liggande med ett stort sår på benet."

Annons

Den 87-åriga kvinnan som i förra veckan blev rånad i sitt hem på Bäckby, lever med låsta dörrar och fönster. Hon går inte ut ensam. Det har de vuxna barnen bestämt.

- Jag har bra barn. De har hjälpt mig mycket.

Det var förra tisdagen, den 18 oktober, runt 19 på kvällen som den gamla damen blev rånad i sitt hem på Bäckby. Polisen har bedömt det som grovt rån. Med synnerligen fega förtecken kan man tillägga.

När VLT ringer upp den 87-åriga kvinnan på fredagseftermiddagen berättar hon gärna om händelsen, men vill inte ha sitt namn och sin bild i tidningen. Hon är för rädd för det. Men säger:

-Jag hoppas att inga andra damer ska råka ut för det här.

Den här tisdagen hade hemtjänsten nyss varit där och hjälpt henne med mat-inköpen.

Då ringde det på dörren igen.

-Jag tänkte nu har de väl glömt något och jag öppnade förstås igen.

Då tränger sig de maskerade männen in.

-Det är två starka killar. De har huvor så jag ser inte deras ansikten.

-Det här är ett rån, skriker de. ”Hit med pengarna.” De pratar svenska. De knuffar omkull mig och jag har ju rollatorn som rullar över hela golvet. Jag blir liggande med ett stort sår på benet som skrapades upp. Jag fick också skador i ansiktet när de ryckte av mig guldkedjan som jag hade om halsen. Det var en hemsk upplevelse.

Vad hinner du tänka när detta händer?

–Inte så mycket. De skulle ju ha pengar. Jag har inga pengar i köket, sa jag. Då sprang de in i rummet och tog plånboken ur väskan.

Var du rädd för ditt liv?

-Ja, det kan man säga, man vet ju inte vad de kan ta sig för.

De var antagligen både spritpåverkade och knarkpåverkade, är hennes slutsats.

Det har gått en och en halv vecka efter den otäcka händelsen och hon har funderat en del. Hon vet mycket väl om att en annan, äldre dam bara några dagar efter henne, utsattes för ett brutalt rånöverfall i sitt hem på Pettersberg.

-Det är tydligen kutym att man ska råna gamla damer! Eller är det tidsandan?

Hon tycker i alla fall att det är mycket, mycket fegt och hoppas att polisen ska ta rånarna.

Hon har bott i stadsdelen Bäckby i över 30 år, i samma hus, i samma lägenhet och har trivts utmärkt. Hon brukar gå till mötesplatsen i höghuset och träffa andra och umgås med dem. Nu vågar hon inte gå dit utan sällskap.

-Jag har alltid haft bra grannar och trevliga människor omkring mig. Men jag vet att Bäckby inte har fått något gott rykte efter det här.

Du låter stark och pigg, trots allt. Du är inte knäckt?

Hon skrattar lite. Beskriver sin familj, att de ofta träffas, har kalas och sjunger tillsammans, att barnbarnen är så många att hon inte kan räkna dem.

-Jag hoppas att jag inte är knäckt. Jag känner inte så. Livet fortsätter ju.

Samtidigt spökar händelsen. Hon känner på de låsta dörrarna igen och igen. Att de är ordentligt låsta. Liksom fönstren. Hon har slutat vädra. På natten gnager oron. Benet smärtar.

Mer läsning

Annons