Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gullan, 104, gullade med krokodiler

Man kan aldrig bli för gammal för att gilla nya upplevelser. Det är Gullan Larsson ett bevis för. Hon fyllde 104 år i höstas och fick förra onsdagen en önskan uppfylld, att se krokodiler i verkligheten.

Annons

Vi träffar Gullan på Skallbergets servicehus där hon bor. Hon fnittrar och skrattar om vartannat när hon bläddrar bland bilderna som togs vid hennes besök på Skansenakvariet. Hennes hörsel är nedsatt, men hon uppfattar allt när man talar nära hennes högra öra. När hon tittar på bilden på den stora krokodilen hon äntligen fick se, skrattar hon förtjust igen och berättar entusiastiskt om mötet.

– Ni skulle ha sett den, först var den i vattnet och hade väl fått sin lunch. Men så gick den upp på land och lade sig. Den försökte hålla ögonen öppna men de föll bara ihop, så trött var den. Det var så roligt att titta på den.

Cecilia Johansson och Pamela Palevik, som arbetar på servicehuset, tog med Gullan och en annan boende i huset, Lennart 73 år, till Skansenakvariet i Stockholm.

– Gullan sitter ofta vid tidningsbordet och läser i tidningen Illustrerad Vetenskap. Vi satt där en dag tillsammans och pratade då hon tittade på en artikel om krokodiler. Tidigare hade hennes son, som varit utomlands, visat henne bilder på krokodiler som han fotat, berättar Cecilia.

”Jag har aldrig sett en krokodil i verklig-heten, tänk om man hade fått det”, kommenterade Gullan. Då föddes idén om att ta en tur till Skansenakvariet så att hon äntligen skulle få se dem på nära håll.

– Jag fick hålla i en liten krokodilunge och en boaorm också, den var förskräcklig. Den slingrade sig till en boll och bara svansen stack ut, säger Gullan och fnittrar igen vid minnet.

– Åt Anacondan ropade jag, ”kom inte hit”. Så frågade jag om jag fick bada med kroko-dilen, men det fick jag inte, Ja, vilken dag det var, säger hon och skrattar gott igen.

Cecilia berättar att Jonas Wahlström, djurexpert och föreståndare för Skansenakvariet, mötte dem i entrén när han fick veta att en reptilintresserad dam på 104 år var på besök. Han visade runt och ordnade också så att besöket dokumenterades med massor av bilder, den hög med utskrifter som Gullan sitter och minns över när VLT träffar henne. Hon ojar sig dock lite över de där hon själv syns tydligt, hon tycker inte hon gör sig så bra på bilderna.

– Såna kort ni tagit, säger hon och tillägger: kan ni tänka er att man kan bli 104 år och jag tar inte någon medicin för hjärtat!

Cecilia berättar att Gullan brukar underhålla med pianospel på servicehuset. Jag frågar om hon möjligen varit musiklärare, då svarar hon bestämt att ”jag är bondgumma”.

– När jag var 14 år och fram till jag var 20 mjölkade jag tio kor för hand. Sedan gifte jag mig och vi skaffade mjölkmaskin, fast min man trodde det skulle förstöra korna. Min sonson bor på gården vi hade utanför Tortuna och han sköter den exemplariskt.

Mer läsning

Annons