Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härifrån skickades 550 grisar till Polen

Jonas Petersson, Öster Munga, har skickat 550 smågrisar till Polen. Ett unikt beslut och han gjorde det inte med glädje. ”Det var vårt enda sätt att bli av med dem. Men det är för jävligt.”

Annons
Grisbonden Jonas Petersson på Öster Munga.

För en vecka sedan rullade en lastbil med 650 smågrisar söderut, 550 från Öster Munga och 100 från en annan gård. I Tomelilla lastades de av och fick stå i stall över natten. Nästa dag lastades de på lastbil igen och kördes via färja till Polen.

Där ska de stå i slaktstall 12–16 veckor och växa från 30 till 120 kilo innan det är dags för slakt. Kanske säljs en del tillbaka till Sverige som polskt griskött.

Men hur kunde det bli så? Bakgrunden är att svenskt fläskkött har svårt att konkurrera prismässigt med utländskt. I januari blev läget akut sedan Ryssland stängt gränsen för griskött från EU (sedan afrikansk svinpest upptäckts på vildsvin i Litauen). Plötsligt fanns det ett ännu större utbud av billigt fläskkött från till exempel Tyskland.

Det utlöste en kedjereaktion: svenskt fläsk blev svårare att sälja, slakterierna drog ner, slaktsvinstallarna kunde inte tömmas och då inte heller ta emot nya smågrisar. Plötsligt stod Jonas Petersson där med 550 smågrisar som ingen kunde ta emot.

I det akuta läget gick Scan in och ordnade transporten till Polen. Ett unikt beslut. Men Petersson menar att han inte hade något val.

– Det här har aldrig hänt tidigare och var inget vi planerat.

Grisproduktion är en långsiktig process påpekar Petersson. Det går inte att trycka på en knapp och avbryta. En sugga är dräktig i drygt tre månader, att ändra inriktning på produktionen tar kanske ett år.

Varannan vecka kommer nya suggor in för att grisa och den förra kullen smågrisar måste bort för att göra plats för nya. Redan i nästa vecka ska Petersson hitta plats utanför gården för 200 smågrisar.

Kan det bli aktuellt att skicka fler till Polen?

– Jag tror inte det men det vet vi ju inte. På något sätt måste det lösas.

Kan det rent av bli aktuellt att avliva grisar och köra till destruktion?

– Inget är omöjligt. Men det vore ju makabert, tycker Petersson.

Elin Ringborg är djurskötare i Öster Munga. Tillsammans med Madde Granat driver hon facebooksidan ”Mitt liv som svensk gris”. Där pågår just nu en livlig debatt om Polentransporten.

– Vi får både stöttning och de som inte är så förstående, säger Ringborg.

Johan Petersson har ingen enkel lösning på problemet.

– Det mest akuta är att vi måste börja fråga efter svenska varor i butikerna och framför allt när vi äter på restaurang, säger han.

Osäker bransch. Jonas Petersson med sina smågrisar. Frågan är vart han ska skicka dem.
Jonas Petersson har haft mycket att tänka på den sista veckan.

Mer läsning

Annons