Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Hemsk tanke att återvända”

För två år sedan kunde makarna Mariam Hanna Hanna och Karim Korkis Marrouki återförenas med sin familj i Sverige. Nu är deras framtid oviss – trots att de varken har bostad eller vänner i sitt gamla hemland riskerar de att skickas tillbaka till slagfältet Syrien.

Annons
Glädjetårar. Mariam Hanna Hanna behöver inte åka tillbaka till Syrien den 3 januari, Migrationsverket ska pröva deras fall på nytt. Här omfamnas hon av dottern Linda Marrouki.Foto: Kenneth Hudd

Det är fullt av människor hemma hos Linda Marrouki och hennes make Janil Shamon på Skälby. Hela släkten, med barn och barnbarn, har samlats för att fira jul och nyår.

Familjen kommer från staden al-Hasakah i nordöstra Syrien. För två år sedan kom Lindas föräldrar, Mariam Hanna Hanna och Karim Korkis Marrouki, till Västerås för att återförenas med sina barn och barnbarn, som alla är bosatta i Sverige.

– Jag kände mig lycklig för första gången på länge. Jag började äta, tänka på hälsan, och jag kände mig trygg, säger Mariam Hanna Hanna.

Mariam Hanna Hanna lider av klinisk depression sedan flera år tillbaka. Hennes make Karim Korkis Marrouki har svår astma och Alzheimers. De har inga pengar, ingenstans att bo och känner ingen i sitt gamla hemland.

– När jag kom hit var jag väldigt sjuk. Så fort jag fick träffa mina barn fick jag livsglädjen tillbaka, säger Mariam Hanna Hanna.

En vecka före jul fick de beskedet att de inte skulle få stanna i Sverige – och två enkelbiljetter tillbaka till Syrien den 3 januari. Civila som ”löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt” har egentligen rätt till asyl, men Migrationsverket definierar inte den syriska situationen som en väpnad konflikt.

– Det kändes som en kniv i hjärtat. Bara tanken på att lämna barnen och återvända är hemsk. Att ta en mor från sina barn, hur kan man ens tänka tanken, säger Mariam Hanna Hanna.

De senaste månaderna har våldet i Syrien eskalerat. I november hävdade organisationen Human Rights Watch i en rapport att regimens övergrepp mot civila är ett brott mot mänskligheten.

– Vi kommer inte att överleva. Vem ger ett sådant besked till en mor i jultider? säger Mariam Hanna Hanna.

Kontakten med Migrationsverket har präglats av missförstånd från dag ett, enligt barnen.

– De lyssnar inte, det är som att prata med en vägg. Mamma gråter hela dagarna. Det är så orättvist, säger Linda Marrouki.

Plötsligt ringer telefonen och det blir knäpptyst runt bordet. Dottern Georgette Chamon viskar att det är Migrationsverket. Hon byter ett par ord med personen i luren. Sedan brister hon ut i ett stort leende och ropar något på arabiska. Alla jublar. Linda Marrouki börjar gråta.

Flygbiljetterna har avbokats. Mariam Hanna Hanna och Karim Korkis Marrouki behöver inte åka på tisdag, Migrationsverket ska ta upp ärendet på nytt.

Kvinnan i andra änden av luren förklarar att det egentligen inte är något glädje-besked, beslutet har inte ändrats utan ska bara ses över igen. Men alla fortsätter att le.

Dottern Nawal Bargabriel vet att ingenting är säkert, men säger ändå att beskedet är en lättnad.

– En stor sten har lyfts från mina axlar. Nu kan vi andas ut ett tag. Men det är inte över än, vi har en lång väg kvar och måste förbereda oss på det värsta, säger hon.

Mer läsning

Annons