Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärtsjuk och utförsäkrad

Hjärtsjuke Bo Jireteg klarar inte längre att dammsuga hemma. Men han måste skriva in sig hos Arbetsförmedlingen.

Annons
Förtvivlad. När hjärtsjukdomen gjorde att Bo Jireteg inte längre kunde köra lastbil var han inställd på att bli sjukpensionär. I stället fick han skriva in sig på Arbetsförmedlingen. ”Jag kan inte jobba. Jag orkar knappt ta mig ut till parkeringen”, säger han. Till vänster om Bo står hans fru Marie-Helene Johansson med  yngsta barnet Jennifer, 2 år i famnen.

Bo Jireteg bär in kaffekopparna till soffan. Efter de femton metrarna från köket till vardagsrummet står han lutad över soffbordet och hämtar andan.

Livet har varit annorlunda sedan den 24 maj 2012, då han lossade av lastbilen i Bro som vanligt men kände att det var dags att köra hem i stället för tillbaka till jobbet. Hemma ringde han vårdcentralen och förklarade att det satt som ett skruvstäd över bröstet. Det började bli riktigt jobbigt att andas.

– Jag hade känt det förut och hade en medicin som jag kunde ta. Det brukade gå över då men det gjorde det inte den här gången.

Vårdpersonalen sa till honom att åka direkt till akuten. När han kom in var hjärtkapaciteten nere på 15 procent. Bo har fått diagnosen dilaterad kardiomyopati, en sjukdom som gör att hjärtat inte orkar pumpa runt blodet ordentligt.

– Hela kroppen säger ifrån så fort jag anstränger mig. Jag orkar inte ens dammsuga längre.

Det tog nästan ett år att förstå vidden av sjukdomen. Nu får familjen vänta in en ”bra dag” för att kunna åka och handla. Om han är grå i ansiktet när hans fru Marie-Helene kommer upp på morgonen, är det en ”dålig dag”.

– Värst är att jag inte orkar hjälpa till mer här hemma. Jag har dåligt samvete för det hela tiden. Det är Marie-Helene som gör allt.

Men Bo har blivit bättre. Det anser Försäkringskassan. Senaste läkarbesöket visade att han hade återfått 10 procent av hjärtkapaciteten, en förbättring till 25 procent, det räckte för att han skulle bli utskriven. I onsdags fick han brevet som meddelade att han inte längre skulle få någon sjukpenning. Läkaren hade skrivit att Bo ”klarar lättare arbete”.

– Vad menas med det? frågar Marie-Helene och lyfter upp Jennifer, 2 år, i knäet.

De har båda två svårt att se vad det skulle vara för arbete som Bo kan ha.

– Jag förstår att det ser bättre ut på pappret, att siffrorna visar något bra. Men i verkligheten är det ingen skillnad. Jag känner mig inte bättre, säger Bo.

Efter att ha varit lastbilschaufför i trettio år får Bo inte längre lyfta, inte bära, inte gå i trappor och bara köra bil om han känner att han mår bra. Han kan inte köra lastbil mer på grund av en inopererad pacemaker.

Han tog sig till Arbetsförmedlingen och träffade en handläggare. Mötet blev kort.

– Underförstått handlade det om att jag ska göra en vända på Arbetsförmedlingen bara för att återvända till försäkringskassan igen.

De tänker överklaga Försäkringskassans beslut och hoppas att en ny läkarundersökning ska ge ett utlåtande som känns mer rimligt.

Men Bo förklarar att kämpaglöden, som han hade förr, inte finns kvar längre, att tiden och kraften känns för dyrbar nu för att lägga på strider med myndigheter.

– Jag vet inte hur länge jag orkar, säger han och ser på Linnéa som krupit upp intill honom i soffan.

– Jag orkar, säger Marie-Helene.

Rop på hjälp. I torsdags startade Marie-Helene Johansson ett upprop på Facebook som snabbt fylls på med namnunderskrifter.

Mer läsning

Annons