Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag är orolig”

Suliman Burgeia har inte sovit ordentligt på tre veckor. I hans hemland Libyen slåss oppositionen för sitt liv och hans bror är en av dem.

Annons

Själv kom Suliman Burgeia, 34 år, till Sverige som flykting för åtta år sedan.

– På den tiden fanns ingen organiserad opposition mot Gaddafi. I alla fall inte öppet. Vi var några små grupper som organiserade ett motstånd, men blev förstås upptäckta. När min familj hotades flydde jag till Sverige, konstaterar han.

Nu är han etablerad i Västerås, har svensk fru och en liten son. Men tankarna återkommer hela tiden till Libyen, till familjen och vännerna som alla bor i Benghazi.

– Just nu försöker min bror föra över våra föräldrar och syskon med familjer till Egypten och sedan ska han återvända och fortsätta slåss. Men jag har inte hört något på ett dygn så jag är mycket orolig, säger Suliman Burgeia.

Han berättar att brodern var med när upproret började den 15 februari. Han är dataingenjör och har hjälpt till att konstruera en mobil utrustning som gör att oppositionen kan nå ut till hela världen via egna kanaler. De skickar bilder och filmer som visar hur civilbefolkningen dödas av Gaddafis trupper. Vid ett tillfälle var brodern mycket nära att bli skjuten, men klarade sig i sista stund. Suliman Burgeia är förtvivlad men samtidigt hoppfull. Han välkomnar Natoflyget även om det enligt hans uppfattning tog för lång tid för den internationella koalitionen att bestämma sig.

– Jag är övertygad om att oppositionen vinner, även om det tar tid. Gaddafi har hela Libyen emot sig. Gaddafis hot om al-Qaida är bara struntprat. Libyer är civiliserade människor som vill ha demokrati, säger Suliman Burgeia.

– Så länge jag kan minnas har jag längtat efter ett fritt Libyen. Nu vet jag att det blir så. Förhoppningsvis lika fritt som i Sverige.

Mer läsning

Annons