Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är rädd för folk"

Sju centimeter eller ett huvud? Tidningsbudet som var nära att dö i en knivattack fick svåra frågor under rättegångens första dag.

VLT var där.

Annons
Åklagare Jessica Wenna, advokat Maria Wilhelmsson, tidningsbudet Vairamuthu Nadimuthu och polisen Niclas Linnér.

I dag inleddes rättegången mot de två män som enligt åklagaren försökt mörda ett tidningsbud och en hemlös man.

Enligt åtalet är dådet mot tidningsbudet ett hatbrott.

Budet har nyss kommit till domstolen tillsammans med sitt målsägandebiträde Maria Wilhelmsson.

- Jag är nervös, säger han till vlt.se.

Kammaråklagare Jessica Wenna har inlett sin sakframställan. Via en powerpoint-presentation beskriver hon hur knivskärningarna ska ha gått till.

Hon beskriver tidningsbudets skador och visar bilder på hans kläder, bland annat en huvtröja.

- Vairamuthus huva har 17 hugg. Hans tröja har även 4-5 stickmärken, säger Wenna.

- Skadorna var livshotande. Hade han inte fått hjälp av sjukvårdspersonal hade han avlidit.

De misstänkta följer åklagarens sakframställan uppmärksamt.

De båda nekar till brott och säger sig inte ha varit på brottsplatsen den aktuella tidpunkten.

Åklagaren visar nu skärmdumpar på de främlingsfientliga sidor och internetforum männen besökt.

Bland annat hyllade den åtalade 26-åringen Anders Breiviks vansinnesdåd i Oslo.

Jakob Asp, 25-åringens försvarare, har fått ordet.

- Åklagaren har sagt att tidningsbudet pekat ut min klient. Jag vill poängtera att han har pekat ut tre personer.

Asp fortsätter att mala sönder åklagarens bevis, och menar att det kan finnas alternativa gärningsmän.

- En rättsläkare har undersökt min klients kropp, och det finns ingenting som tyder på att han utfört ett sånt brott.

Advokat Per Svedlund, som försvarar 26-åringen, säger att hans klient inte heller haft några skador.

- Jag vill påpeka att min klient råkat ut för en allvarlig handskada i månadsskiftet mars-april. Han har nedsatt greppstyrka om det görs gällande att han slagit hårt.

Försvaret har en annan uppfattning än åklagaren om utpekandet av gärningsmän, och menar att de är vagare.

- Likaså när det gäller motivbilden om hatbrott. Min klient har sydeuropeiskt påbrå, men det får han berätta om själv sen, säger Svedlund.

Nu är det dags för tidningsbudet att höras. Åklagaren inleder förhöret.

Hon vill att han ska berätta när han kom till Sverige.

- Jag kom hit i augusti 2010 för att studera på Mälardalens högskola, säger han.

Som extraknäck började han dela ut tidningar. Den aktuella morgonen, den 28 juli, säger tidningsbudet att han mötte två misstänkta som han pekat ut som gärningsmännen.

- En av killarna ropade stopp, och sa godmorgon. Han frågade mig om jag var från Indien, och jag sa ja.

- Sedan frågade de om jag visste när bussen skulle komma. Jag sa att jag hade bråttom och var tvungen att jobba. Då slog en av dem ner mig, jag kände hur jag tappade medvetandet samtidigt som jag kände hur jag blev huggen i sidan.

En person ropade från en balkong att han larmat polisen.

- Det tog kanske fem till sju minuter innan polisen kom.

Åklagaren frågar om slagen mot huvudet.

- Det var två slag när jag stod upp och ytterliggare fyra-sex när jag låg ner.

Rätten bryter för paus.

Efter lunchuppehållet ska tidningsbudet med egna ord berätta hur han mått tiden efter knivöverfallet, men också vad han tänkte när han låg där på marken.

- Jag trodde inte jag skulle överleva, jag trodde jag skulle dö.

Tidningsbudet tror att han räddades av sin kompis som också delade ut tidningar.

- Jag vaknade till av att han skrek mitt namn.

Åklagaren undrar om tidningsbudet minns vad han hade för kläder på sig.

- Ja, det är dem som visats här.

Fanns det några stick tidigare på den?

- Nej.

Den här pinnen som du blev slagen med, kan du beskriva den?

- Svart, 35-40 centimeter och i metall.

Såg den ut ungefär som batongen polisen visade dig?

- Ja.

Sades det något under det här händelseförloppet?

- Efter jag ramlat så hörde jag inget.

Beskriv de här personerna, säger åklagaren.

- En var lång, lite hår, och han lät full.

Ser du honom här idag?

- Ja.

Vad gör dig så säker?

- Jag kommer ihåg deras ansikten.

Åklagaren undrar om han träffat de misstänkta tidigare?

- Nej, jag har aldrig sett dem.

Kan du läsa svenska tidningar?

- Nej.

Har du varit ute på någon internetsida och sett de här männen tidigare, alltså innan konfrontationen.

- Nej.

Något störande för oss som försöker följa rättegången. Än har inte rättens ordförande reagerat.

Tidningsbudet beskriver sina skador. Några tonårstjejer, uppenbarligen bekanta med de åtalade, fnissar åt tolkens svenska.

Tidningsbudet trodde i alla fall inte att något sånt här kunde hända i Sverige.

- Efter det här har jag blivit rädd för folk. Jag är också rädd för mörkret.

Tidningsbudet känner fortfarande av sina skador, bland annat är det en kota i ryggen som gör ont.

Nu är det försvarets tur att förhöra tidningsbudet.

26-åringens försvarare Per Svedlund inleder:

Har du några fiender i Sverige?

- Nej.

Anledningen att jag frågar är att du tidigare blivit misshandlad?

- Ja, det stämmer. Det var i februari.

Anmälde du det till polisen?

-Ja, det var några alkoholister.

Svedlund vill nu veta lite mer om de detaljer han lämnat polisen.

Kommer du ihåg vad du sagt om deras hårfärg?

- Ja, en hade svart och den andra något rödlätt.

Men i polisförhöret har du nämt hårfärgen brun. Har du någon kommentar till det?

- Ja, svart och röd blir brun.

Tonårstjejerna brister ut i ett fnissande. Rådman Lars-Johan Eklund säger till på skarpen.

- Det finns inget roligt i det här. Det här är första varningen.

Jacob Asp, 25-åringens försvarare, får ordet.

Han börjar med att ställa frågan till tidningsbudet om det är jobbigt idag.

- Nej, det går bra, säger han.

Även Asp ställer frågor om hårfärgen.

De misstänktas längd kommer återigen på tal.

- Det första förhöret med dig, den 28 juli, har du sagt att den ena var sex fot lång, den andra 5,7 fot. En skillnad på 7 centimeter i Sverige. Idag säger du att det skiljer ett huvud mellan dem - vad beror det på?

Tidningsbudet säger återigen att han sagt vad han sagt till polisen.

- Men kände du igen min klient vid livekonfrontationen?

- Ja, till 75 procent.

Känner du igen mig?

- Nej.

Trots att du såg mig då och vi hälsade på varandra?

- Jo, jag har sett dig då, säger tidningsbudet.

Han återkommer flera gånger till vad han känner med hjärtat. Och vad han sett med hjärtat.

Det verkar inte bara vara en språkförbistring som råder, även den kulturella blir tydlig.

Eller som kammaråklagare Jessica Wenna säger:

- Det är svårt med nyanserna.

Redan på tingsrättens första dag har förhandlingsplanen spruckit. De misstänkta kommer troligtvis inte att höras idag, utan på måndag då rättegången fortsätter.

Mer läsning

Annons