Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaos i vuxenpsykiatrin

Kaos råder i vuxenpsykiatrin. Efter åratal av neddragningar på slutenvården måste patienterna vänta med att bli inlagda tills det är absolut kris. Sjukare patienter läggs in på en trängre avdelning – med akut kompetensbrist.

Annons

– Det är näst intill omöjligt att göra en planerad inläggning. Om den psykiatriska öppenvården ser att en patient nog skulle behöva läggas in för att inte bli sämre, så går inte det. De måste vänta tills det är akut, säger Solveig Landquist, som är tillförordnad chef för vuxenpsykiatrin.

Under april har slutenvårdsplatserna ofta haft en beläggning på över 110 procent. Lägg därtill skriande brist på psykiatriker med ständiga vakanser och inhyrda läkare.

Det är nu 16 år sedan psykiatrireformen 1995, som innebar att en stor del av slutenvården lades ut på öppenvården och kommunerna. Men än i dag är det i landstinget Västmanland inte klarlagt var slutenvårdens ansvar slutar och öppenvårdens tar vid. Eller hur ansvaret ska fördelas mellan landsting och kommun.

Priset betalas av patienterna, som skrivs ut från en hårt pressad slutenvård, ibland innan en planering av den fortsatta vården är gjord.

Detta kan bidra till att många slarvar med medicinen och får skrivas in igen.

– När det gäller psykotiska patienter försämrar varje nytt skov prognosen, så det är allvarligt, säger Solveig Landquist.

Ellinor, 33, har en 15 år lång resa i den västmanländska psykvården.

– Slutenvården är fruktansvärd. Det är förvaring, nedskärningarna är för stora, patienterna för många och omorganisationen fungerar inte, säger hon.

– Som inneliggande möts man av en stor passivitet. Personal ska integrera med patienterna, kanske spela kort, sitta ned och prata. Men man möts av en stor leda och slentrian. Många skötare har heller inte någon insikt i patienternas sjukdomsbild.

Ellinor vill inte svartmåla. Undantagen finns överallt, enskilda som engagerar sig.

– Men jag såg ett mycket större engagemang när jag var yngre. Och vid längre inläggningar fick man gå till arbetsterapin, man fick måla och snickra. Nu har arbetsterapeuterna och kuratorerna försvunnit från slutenvården. Har man tur kan man få en kurator via inläggning, annars hänvisas man till öppenvården där köerna är långa och där man ofta hänvisas tillbaka till slutenvården.

Omorganisering av resurser från slutenvård till öppenvård har helt enkelt inte fungerat, tycker hon. Piller har ersatt samtal, anser hon. Mediciner förskrivs generöst.

– Och uppföljningarna är under all kritik. Läkare kan skriva ut en medicin på prov och glömma att följa upp och så knaprar man piller som kanske inte har någon effekt.

Mer läsning

Annons