Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läs Göran Landerdahls nationaldagstal

VLT publicerar hela det tal om samhörighet som kommunfullmäktiges ordförande Göran Landerdahl höll på nationaldagen 2010.

Annons

"Kära Västeråsare

Nationaldagen firar vi för att bejaka Sveriges kvaliteter. Dit hör mycket som vi finner självklart.

-Fred och trygghet

-Demokrati och yttrandefrihet

-Möjligheten att utveckla våra liv och kunna ta tillvara våra möjligheter

I många länder runt om i världen finns inte denna goda jordmån. Människor kan enbart drömma om att ha vår demokrati och friheten att tänka, skriva, tala och agera efter sin övertygelse.

Nationaldagen påminner oss om att Sverige står för och uppmanar till en fördjupad dialog och gemenskap både internt och med andra länder och folk.

Ingen kan leva skild från andra. Det gäller såväl vi människor som stater. Ingen kan isolera sig från omvärlden. Alla är vi ömsesidigt beroende av varandra.

Vi bär alla och envar ansvar, inte bara för utvecklingen i vår egen hemort och i vårt eget land utan vi har också ett ansvar för hela världen. Klyftorna mellan rika och fattiga länder fortsätter att vara djupa. Svält,sjukdomsepidemier, analfabetism är mångas verklighet. Motsättningar mellan människor skapar krig och terror, vi följer det dagligen via media. Egenintressen tar över, trångsynthet och fördomar hindrar utvecklingen. Att hävda den egna makten blir ibland viktigare än rättvisa och medmänsklighet.

Vi Västeråsare är en del av denna verklighet. Vi kan göra skillnad genom att här skapa den samhörighet som är grundvalen för ett gott samhälle. Vi bär vår egen och våra förfäders glädje och sorg, genom många generationer. Vi bär var och en vår historia. Vår uppgift är att dela våra berättelser med varandra och själva skapa vår framtid.

Jag är övertygad att Vi klarar av att skapa det goda Västerås, men endast genom att vi medvetandegör att det är ingen självklarhet. Vi måste hela tiden kämpa så att alla delar övertygelsen att vi ska klara uppgiften.

I det dagliga livet är vi ömsesidigt beroende av varandra. Vi blir till genom att två människor mötts, vi får bekräftelse genom en blick, ett ord, ett handslag. På samma sätt kan ett ord eller en blick förringa och förminska. Detta är människans storhet och styrka: förmågan att både göra gott och att göra ont. Vårt inre kan vara fyllt av både kärlek och hat, mörker och ljus, sant och falskt. Detta är människans natur och leder ibland till stora eller små konflikter.

Utmaningen är att bemästra de mörka sidorna och utveckla de ljusa hos oss människor; att låta våra olika erfarenheter samverka mot det gemensamma målet - att skapa ett Västerås där vi känner oss trygga och där alla känner samhörighet.

Samhörighet med andra som delar vår lokala vardag är nämligen det kitt som håller oss samman som Västeråsare.

Känner Du samhörighet med din granne, så förstår du grannens agerande lättare, trots att du just när du blir väckt av grannens festande mitt i natten, har svårt att begripa varför. Å andra sidan innebär samhörigheten att ingen startar en högljudd fest mitt i natten, just av omtanke om sina grannar.

På arbetsplatsen innefattar samhörighet att alla ser till att ingen utsätts för kränkande behandling och att alla får vara delaktiga.

Föräldrar som känner samhörighet med sin nästa, ser till att deras barn inte förstör och tar ansvar för att barnen visar respekt för andra och deras tillhörigheter.

För att samhörigheten ska uppstå och fortleva måste de olika mönster och trådar som vi har i vårt inre anpassas till andras värderingar. Här krävs en kompass för att lotsa oss fram i ett allt mer komplext samhälle. Ofta är det tillräckligt att vara lyhörd för sina medmänniskor; att alltid utgå från att vi gemensamt lever här och att alla har lika rätt och ska ha samma möjligheter oavsett bakgrund.

För att ta ett enkelt exempel: Det var inte länge sedan det var möjligt att ställa ifrån sig en olåst cykel på Stora torget en kväll och kunna hämta den igen dagen därefter. Idag uppmanas vi att låsa fast cykeln för att inte ge tjuven en chans. Detta är bakvänt utifrån samhörighetstanken. Självfallet måste alla som ser en olåst cykel förstå att den cykeln tillhör någon som vill ha den uppställd där den har lämnats. Att ta cykeln innebär bristande respekt för sina medmänniskor.

Om vi alla enas om att respektera andras egendom, att fostra våra barn i en anda av att respektera andra och att vi själva tänker efter före vilka konsekvenser ett agerande får för arbetskamraterna, så använder vi kompassen för att skapa ett mänskligare samhälle. Vi bekämpar människan mörka sidor och tar till vara de goda.

Då kan vi utveckla vår stad till en god bygd - en hembygd där vi är stolta att låta våra barn växa upp och där vi känner oss tillfreds att åldras i.

Det är svårt och kräver eftertanke varje dag. Det är egentligen en del av den uppgift som vi har för att bevara den svenska demokratin och friheten.

Sverige har haft fred under lång tid och vi har en demokrati med frihet till tanke och att uttrycka dessa just för att vi och våra förfäder bestämt sig för att det ska vara så. Vi har vunnit den samhörigheten genom samförstånd steg för steg. När vår frihet har hotats har vi gått samman för att försvara våra ideal. På samma sätt krävs att vi alla efter förmåga engagerar oss för det goda vardagssamhället baserat på samhörighet och respekt för våra olikheter. Då förblir Västerås den goda hembygden.

Leve Sverige"

Mer läsning

Annons