Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Över 80 taxibolag i Västerås

För några år sedan var det du som stod i kö – nu är det taxibilarna. Nya åkare tillkommer hela tiden, trots att överetableringen redan är massiv. De flesta har svårt att få intäkterna att täcka kostnaderna.

Annons
Timslång väntan. Taxiförarna vid Stora torget får köa länge innan de får en körning, trots att det är första fredagsnatten efter löning. Och förtjänsten är låg – ofta kommer de hem med bara 500 kronor på fickan.

Fredagskväll 00.30 på Stora torget. Taxibilarnas topplanternor ringlar sig som en julgransbeslysning hela vägen från Stadshotellet ut på Biskopsgatan.

En festklädd, lätt berusad kvinna i högklackat snubblar till över kullerstenarna innan hon fortsätter in i vimlet på Harrys. Än är det inte dags att åka hem.

Taxibilarna rör sig knappt – ännu är det få som är beredda att avsluta sin utekväll.

– Vi måste stå stilla i en timme eller mer innan vi får en körning. Vi åker hem med 500–600 kronor efter en kväll, beklagar sig föraren i bilen längst fram i kön.

Bakom honom väntar konkurrenterna lika otåligt – Taxi Star, Taxi Kurir, Taxi Transfer, Västerås stad taxi och många, många fler. En bil är till och med stripad med Täby taxis logga – en bil som visar sig vara inhyrd av en Västerås-åkare.

– Det är för mycket taxi i stan och det kommer fler hela tiden. Det sänker jobben, fortsätter föraren längst fram i kön.

Stora torget är friåkarnas tummelplats. De som bara har en eller ett fåtal bilar, inte samarbetar med någon växel och inte kan luta sig mot någon vunnen upphandling av samhällstransporter. Det enda bolag som lyser med sin frånvaro i kön är stadens största – Taxi Västerås.

Vi lämnar friåkarna och beger oss ut på Vasagatan. Mitt emot Handelsbanken står Joakim Hjelm och Andres Gallego, som kör för Taxi Västerås. De väljer att inte ställa sig i kön vid Stora torget, trots att det är där flest taxikunder passerar.

– Vi ställer oss här, så folk som vill åka med just oss hittar oss, säger Joakim Hjelm.

Om överetableringen säger han:

– Den har smugit sig på, kanske de senaste fem åren. Det dyker upp 1–2 nya bilar varje månad. Jag förstår inte hur de står ut.

Med ”de” menar han friåkarna. Som chaufför för Taxi Västerås får han och kollegan många jobb via beställningscentralen och behöver inte jaga kunder som dem som tillhör de små bolagen.

De har också noterat att taxibolag utifrån kommer till Västerås för att köra taxi.

– På helgerna har vi sett fyra, fem bilar från andra orter. De är från Örebro, En-köping eller Stockholm, säger Andres Gallego.

Det finns tre stora taxibolag som vardera har en växel som taxibilarna dirigeras ifrån. Taxi Västerås är störst, sedan finns Taxi Kurir och Taxi Exact. Dessa tre bolag har omkring 70 procent samhällsfinansierad verksamhet.

Resterande bilar är friåkare, i bland enbilsåkare, som saknar beställningscentral och plockar upp kunder på plats.

– De tar bara privatkunder, och har inga fasta kunder. De kan konkurrera med lägre priser, säger Christer Karlsson, ombudsman på Transportarbetarförbundet.

Och de är många. I dag har 87 företag taxitillstånd i Västerås, varav ett 80-tal är rena taxibolag.

Tillsammans har de, enligt Transportarbetarförbundets uppskattning, cirka 300 bilar. Förbundet räknar med 1,25 förare per bil, vilket i så fall innebär att 375 personer livnär sig på att köra taxi Västerås. Och då är ändå inte alla de som gör sporadiska inhopp inräknade.

Anna Ryding, också hon ombudsman på Transport i Västerås, har räknat ut att en taxibil måste generera intäkter om åtminstone 1 300 kronor om dagen för att verksamheten ska gå ihop (se faktaruta). Samtidigt vittnar flera förare om dagsintäkter på mindre än hälften av det.

Hur går det ihop?

– Ingen aning. Jag vet bara att det inte går ihop, säger hon.

Fast en viss aning har hon. Transport får då och då in tips från taxiförare som riktar anklagelser mot kolleger. De pekar ut åkare som går på socialbidrag samtidigt som de driver taxirörelser med hjälp av bulvan, förare som vägrar ta ”dåliga” körningar och framför allt – förare som kör svart.

– Är det många mil som är rullade men få som är betalade kan man börja misstänka svartkörningar, säger Anna Ryding.

Det är förstås en kvot som Skatteverket intresserar sig för när revisorerna avgör vilka som ska granskas. Men utrymmet för svartkörningar kan förefalla ganska generöst – så länge minst varannan körd mil är betald av kund ringer inga varningsklockor hos Skatteverket.

Klockan har passerat 1.15 på Stora torget och nu rör sig kön av bilar betydligt snabbare. Ett medelålders par börjar förhandla med föraren till taxin som står på tur.

– Kan du köra oss till Sura för trehundra? Svart?

Så mycket måste åkaren tjäna

Transportarbetarförbundets beräkning bygger på att bilen, inklusive all utrustning, kostar cirka en halv miljon kronor och ska vara betalad på tre år. Vidare ska föraren ha minst garantilön – 17 432 kronor plus sociala avgifter.

Billån: 13 000 kronor.

Chaufför: 22 909 kronor.

Skatt, försäkring: 1 500 kr.

Lägg därtill bensin, avsättning till ny bil och semesterersättning och månadskostnaden hamnar på minst 40 000 kronor.

En statlig utredning kom för några år sedan fram till att en bil måste dra in 60 000 kronor i månaden för att går runt. Men den kalkylen gjordes på Stockholmsförhållanden.

Mer läsning

Annons