Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Rädslan är onödig”

Problemen med överbeläggningar på sjukhuset är permanenta, men de anställda ska inte vara rädda för att prata om problemen. Det anser länsordförandena för Läkarförbundet och Vårdfacket.

Annons
Besvärligt på Centrallasarettet. Kirurgkliniken har problem med överbeläggningar. Foto: Mats Adolfsson

– Vårt problem är att vi inte är inbjudna till diskussionen om lösningar. Det är ledningen som står för förslag, men de är inte intresserade av vad vi tycker, säger Lars-Olof Svensson, läkare på kvinnokliniken och ordförande för Västmanlands läkarförening.

Han läste VLT:s artikel om överbeläggningarna på kirurgkliniken i fredagstidningen och kände igen problemen.

– Det här är vardagen för kirurgkliniken. Man har dragit ner antalet vårdplatser successivt på grund av sviktande ekonomi. Det är grundproblemet. Men vi måste anpassa oss till verkligheten. Vi utgår från ett läge som är ganska tufft i Västmanland. Generellt sett ligger man ganska bra till när man jämför med de billigaste klinikerna i Sverige. Ändå utsätts man för sparbeting som är relativt mycket större än på andra håll inom landstingen. Landstingsledningen är aldrig nöjd.

Lars-Olof Svensson vill se mer vårdfolk och färre administratörer i landstingsledningen, särskilt bland landstingsdirektörens närmaste rådgivare.

Jani Stjernström, ordförande för Vårdförbundet i Västmanland, är också inne på en kritisk linje mot landstingsledningen:

– Den största bristen som vi ser är att det inte finns någon grundkunskap i arbetsmiljö. Det visar sig tydligt och klart när det gäller överbeläggningarna. Man har inte kunskap om hur man ska jobba för att inte patienter ska bli liggande i korridorerna. Man försöker att lösa det med snabba akuta lösningar, som i det långa loppet inte ger något bra resultat. Det har vi tagit upp ett flertal gånger med arbetsgivaren.

Hon beskriver också att en utbredd uppgivenhet, rent av apati, bland anställda på landstinget.

När VLT besökte kirurgavdelningen i torsdags fanns det dock inga tecken på apati. Många som ville prata, men flera var rädda för att gå ut med namn, och ingen ville vara med på bild av rädsla för landstingsledningen. Ett par av de anställda sa att de var rädda för att få sparken om de kom på bild.

Varför är så många anställda rädda?

– Ja, folk är rädda, men jag tror att rädslan är onödig, säger Lars-Olof Svensson.

Är det frågan om självcensur?

– Ja, och det är dåligt. Folk behöver inte vara så rädda, egentligen.

Några direkta uppmaningar att inte tala med media, eller att man riskerar att få sparken om man gör det, har han inte sett, och det har inte heller hans fackliga kollega Jani Stjernström.

– Nej, och sparken får man inte. Det har vi inte sett något av. Västmanland är ett litet landsting och då skapas rykten. Men många upplever ändå att de blir iakttagna av arbetsgivaren på ett extraordinärt sätt. Du kan till exempel få pikar om att ”här samverkar vi, här springer vi inte till pressen”. Man kan säga det högt i personalrum.

Mer läsning

Annons