Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smärtfri efter leverbyte

Johanna Kristensen, 22 år, vaknade upp utan smärtor. Levertransplantationen gav henne livet tillbaka.

Annons

Johanna var kroniskt leversjuk, smärtan pulserade konstant och högg i lever och gallgångar. Medicinerna bara dämpade värken.

Under ett år slukade Johanna mängder av smärtstillande, verkligheten var diffus och svår att uthärda.

Det var vännerna och personalen på Centrallasarettet som fick henne att le, föräldrarna som stöttade henne. Men det enda som kunde hjälpa mot smärtan var en levertransplantation.

Hjälpen kom till slut. För tre veckor sedan förändrades Johannas liv fullständigt. Hon stod på väntelistan för en ny lever och hade väntat på samtalet från Karolinska universitetssjukhuset i sex veckor.

– Sista veckan före transplantationen hade jag så ont att jag i princip inte kunde äta någonting.

Telefonen ringde på natten mellan söndag och måndag, Karolinska hade skickat en taxi. Det var dags, en lever hade kommit.

– Jag skakade som ett löv och grät.

Att transplantera en lever är inget litet ingrepp och heller inte utan livsfara. Operationen kan ta upp till 15 timmar. Ettårs- respektive femårsöverlevnaden är 84

respektive 76 procent hos ¬patienter med kroniska leversjukdomar. Risken att inte vakna efter operationen finns.

På Karolinska tog de prover, gjorde en lungröntgen. Johanna fick dricka drycker med mycket kolhydrater för att ladda inför transplantationen. Vid 13-tiden på måndags¬eftermiddagen skjutsades hon in till operations¬salen och sövdes.

Samtidigt som Johanna låg nersövd på operationsbordet i Stockholm inleddes donationsveckan på Centrallasarettet i Västerås.

Levern är tre år yngre än resten av Johanna. Den ska hålla livet ut.

Klockan 1 på natten mot tisdagen ringde doktor Antonio Romano till Johannas föräldrar. ”All went well, very little bleeding”, översatt ”Allt gick bra, väldigt lite blödningar”.

Tre timmar senare vaknade Johanna på intensivvårds¬avdelningen och kunde där se sina föräldrar. Operationen hade pågått i tolv timmar.

– Jag kände mig så trygg. Trots att jag hade fått hela magen uppskuren.

Johanna behöver inte ta några smärtstillande längre, smärtan är borta. Men hon måste vänja sig med ett liv med dagligt tablettintag.

I dag tar hon sju sorters mediciner på morgonen och fem sorter på kvällen. Kortison, immundämpande, antibiotika, bland annat.

Kortisonet gör att hon inte kan sova på kvällarna, hon sover högst en timme per natt, men de tabletterna ska hon sluta med snart.

– Det känns konstigt att jag inte har ont hela tiden, men det är väldigt skönt.

– Jag har jättemycket energi efter operationen. Nästan lite för mycket, jag har redan kommit i gång. Jag måste påminna mig själv om att ta det lugnt, säger hon.

Året har inte gjort henne trött på sjukhusmiljön. Tvärtom.

I framtiden vill hon bli sjuksköterska, kanske till och med jobba med transplantationer.

LEONARD

BARRATT-DUE GOLDBERG

[email protected]

Mer läsning

Annons