Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Virsbobrandman tog VM-silver i USA

28 våningars klättring i full mundering och gasmask, sedan var medaljen klar. Men först trodde Tommy Tuike, 40 år, att han hade missat den med en tiondels sekund.

Att lyssna till Tommy Tuikes berättelse kan ge vem som helst mjölksyra:

– Jag tävlade i Stair Race (trapp-löpning) med så kallad ”Full Gear”. Full utrustning med lufttuber och ansiktsmask. Det blir 20 kilo extra uppför 28 våningar. Skrapan i Västerås har väl 22–23 våningar.

World Fire and Police Games är ett äventyr men ingen lek. 150 deltagare från alla världsdelar var på plats. Tommy Tuike från Virsbo och hans kollegor Björn Svensson och Mikael Bergner fick delta efter sin beryktade insats när de räddade livet på en timmerbilschaufför vid den stora skogsbranden förra året.

Men också på VM, som ägde rum i Fairfax utanför Washington, gällde det alltså att bekänna färg.

– Vi tävlade också i Ultimate Fire Fighter som är indelat i fyra delar.

Tommy berättar om en rad påfrestande moment. Som när han fick släpa, rulla ihop och springa i trappor med grova 75-metersslangar.

I ett annat moment skulle Tommy springa i trappor med en motorsåg också. I ett tredje skulle han flytta på en plåtbit två meter. Plåtbiten satt inkilad i en stålställning och han fick använda en slägga.

Men det var i individuella loppet uppför trappan som han gjorde sin största insats.

– Vi startade med 30 sekunders mellanrum och det gällde att ta sig upp så fort som möjligt. Och de lurades lite. Vi började på källarvåningen och trapporna till de första tio våningarna var lite flackare så då sprang jag ju på lite fortare. Men det gjorde att jag vid våning 15 var beredd att kliva av.

Tommy hade bränt mycket krut innan trappan blev brantare.

– Men jag tänkte att det går ju inte att komma hem och säga att jag har brutit.

Så han fortsatte uppför.

– Det fanns någon på varje plan om någon behövde hjälp. På sista fyra stod folk och skrek men jag minns inte så mycket. Det var bara ”pannben”.

När Tommy såg på resultattavlan efteråt blev han besviken. Han hade missat medalj med en tiondels marginal.

– Då blev jag tjurig och drack gravöl. Men jag hade sett fel. Jag hade sett tider från andra åldersklasser.

Så det blev prisutdelning för Tommy, som då var betydligt gladare, om än lite på lyset.

Att han lyckades tror han beror främst på hans goda kondition, som kommer från hans bakgrund som längdåkare och löpare. Han åker Vasaloppet varje år. Däremot tycker han inte att han är särskilt stark.

– Inte på det sättet. Men jag är lättlurad och hatar att förlora, säger han och spricker upp i ett leende.