Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Virvlande, verklighetsskruvad dans

Pjäsen "En slavisk dans" hade Västeråspremiär på Västmanlands Teater på lördagskvällen.

Annons

När livets mening och dess minnen dras in i en virvlande, verklighetsskruvad dans har kanske alla i publiken något eget att hämta.

Med en rad fragment av allmängiltigheter, dilemman och erinringar överlåter Örebro-Västeråsensemblen i En slavisk dans slutsatserna över scenkanten till åskådarna.

Pjäsen har kallats svår – och den är förvisso inte pedagogiskt sammanhållen, mer oförutsägbar, i halsbrytande skiftningar mellan gripande allvar och komik. Men med energi och igenkännbarhet i jakten på mening, med fängslande tempoväxlingar och sinnrik koreografi behålls greppet ända in i den drömska slutscenen.

Huvudnyckeln till dramabygget i scenklar form tillhör dottern (Malin Berg), som med sträv skepsis och realistisk inställning till allt skruvat hon utsätts för står som ett stadigt nav på scenen, med ett minspel som publiken kan vila i när verklighetsuppfattningen svajar.

När 17 personer så ofta finns på scenen samtidigt krävs skicklig samordning och koreografen Birgitta Egerbladh har skapat en effektfull exakthet, i både rörelse och stillhet.

Handlingen? En åldrad mamma ska flytta, barndomsminnen jämförs, en kvinna misshandlas, systrar blir rivaler, en trubadur säljer sällskapsresor till Wien, den uppburna konstsimmerskan föraktar sin löjeväckande son, mäklaren och hennes kvinnliga partner styr och ställer, en förflugen fråga skapar en flod av förakt…

Förvirrande? Ja. Sevärt? Absolut.