Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Näbbstövlar, proggskägg och dragspel

Det skiljer över 30 år mellan foajé och scen på Sigurdsgatan 25.

Annons

På Tjåkens svartvita bilder med västeråsbanden Ljudo och Lupus, är det 70- och 80-tal. Råkallt kring Ljudos spelning utomhus i Västerås, med Tempos stålgrå fasadklocka i bakgrunden.

Näbbstövlar, vildvuxet proggskägg och dragspel. Nästan fler på scen än framför. På Lupusbilderna står sångerskan Anna Carin Larsson i bredbrättad hatt och hårslingor över kinderna. Precis som 30 år senare. Här. I kväll.

Fullt på Sigurdsgatan, av människor och minnen. En ungdomsgård där ungdomen vispat förbi med vind i håret på en Puch-moped men där musiken värmer själen.

Ljudo består av 10 musiker och sångare, ett blandband från förr med Hum Hum från Humlegården som avslutning. Inför återseendet efter 30 år har Västerås ändrat utseende, även om godstågens skrikande över syllarna ännu strimlar snötysta kvällar. Livet fortsatte framåt, med överraskningar och öden, men för en kväll öppnar Ljudo famnen och bjuder på minnen.

Många bekanta i publiken, gott om kramar och tre årtionden att prata om.

Efter en kort paus är det Lupus tur. Anna Carin Larsson, nu Borgström, bär inte den bredbrättade hatten från bilden i foajén. Kanske blev den kvar i taxin på väg från Parkstrasse till Reeparbahn den 25 maj 1982 där Lupus tar slut.

Minnen från Tysklandsturnéerna finns kvar och beviset är de tyska verserna i Björn Werngrens Led i mig i band som en hund. Men de flesta minnen under kvällen är svenska… och de talar med dialekt – Västeråsmål för att vara exakt.

Ljudo och Lupus

Vad:  Ljudo och Lupus

Var: Sigurdsgatan 25

När: I lördags

Mer läsning

Annons