Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mat à la 1970-tal

Krogkollens senaste besök på Piazza Di Spagna bjuder inte på några nyheter. Maten, miljön och servicen är densamma

Annons

Här serveras pizzor och enklare rätter till bra priser i en miljö där tiden har stått stilla. Som västeråsare känner man igen sig och samma känsla infaller från år till år när man besöker krogen. Här vet man verkligen vad man får.

Trots att Krogkollens omdömen skiftar är det många som gillar miljön på Piazza Di Spagna. Det är lite trångt och charmigt, ombonat och familjärt vilket också gör att här allt som oftast är fullsatt. Det är mysigt att sitta i sorlet på en knökfull krog och det bidrar till att miljön får godkänt.

Personalen verkar också van vid att ta emot mycket folk, inga väntetider trots att många gäster kommer på samma gång. Man får det man beställer, inget extra. Men som så ofta blir vi övergivna när varmrätten har kommit in på bordet.

Piazza Di Spagna erbjuder fem olika förrätter – mozzarella med tomat, lök och basilika, bruschetta, gratinerade sniglar, räksoppa och räkstjärtar. Den krämiga räksoppan är bedrövlig. Inte för att den bara innehåller två små ynka räkor utan för att den är tjockare än en stuvning. Den skulle utan problem kunna ätas med kniv och gaffel. Vitlöksgratinerade sniglar är som sig bör rykande het och drypande fet. De örtmarinerade räkstjärtarna är goda men bruschettan känns lite trist med endast lite torr parmaskinka och olivcrème som tillbehör.

Vill man äta pizza finns ett rejält utbud att välja mellan, både enklare och lyxigare varianter. Här finns även pasta, fisk- och kötträtter. Lax på planka är en varmrätt som överlevt sig själv. Även om duchessen känns hemlagad är helhetsintrycket att det är trist och smaklöst. Forellen är ett bättre alternativ, den är god men bjuder inte på några överraskningar.

Man håller fast vid en konservativ inställning till menyn och många av varmrätterna är kvarlevor från 1970-talet, Filé mignon, plankstek och Coeur de filet Provençale för att nämna några. Krogkollens intryck är att de är goda och ganska vällagade, men precis som med fisken – utan överraskning eller finess.

Inte heller desserterna imponerar. Den friterade camemberten kommer även den från 1970-talet – en ganska tråkig efterrätt.

Hallonparfaiten är lite isig och dränks smakmässigt av den starka chokladsåsen och tiramisun är i mastigaste laget. Man har allt att vinna på att försöka få till en bättre dessertmeny.

Piazza di Spagnas starka kort är ändå den folkliga miljön. Det här är en restaurang där alla får vara med. Här finns plats för alla storlekar på plånböcker – en enkel pizza eller en trerättersmiddag.

För övrigt …

…funderar krogkollen på varifrån Di Spagnas goda renommé kommer. Många är de som älskar Di Spagna och en hel generation västeråsare får något drömskt i blicken när krogen kommer på tal. Är det vad det handlar om? Att inget har förändrats, varken maten eller miljön? Att ett krogbesök på Di Spagna är ett titthål in i en svunnen ungdom?

Spans betyg

Atmosfär 3/5

Förrätt 3/5

Varmrätt 6/10

Dessert 2/5

Betjäning 3/5

Summa: 17 - Två gafflar

1 gaffel: 1-10 p

2 gafflar: 11-17 p

3 gafflar: 18-22 p

4 gafflar: 23-27 p

5 gafflar: 28-30 p

Prisläget:

5 förrätter 75–99 kronor

6 pastarätter 99–169 kronor

4 fiskrätter 205–249 kronor

6 kötträtter 219–239 kronor

30 pizzor 80–130 kronor

5 efterrätter 65–99 kronor

www.dispagna.se

Mer läsning

Annons