Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överlägset, Schyffert!

Henrik Schyffert regerade på stand up scener och i tv på 1990-talet. År 2008, närmare bestämt på måndagskvällen, förklarar han hur det gick till. Samtidigt tar han tillbaka och befäster sin position som en av landets bästa underhållare.

Annons
Mästerlig. Henrik Schyfferts försvarstal beskrev mer än bara 90-talet och ironi.

Vad: Henrik Schyffert - The 90's - ett försvarstal

När: Måndag kväll

Var: Konserthuset

Publik: Så gott som fullsatt

Om man slår upp ordet ironi i ordboken får man beskrivningen "Förstucken kritik, skenbart berömmande men i verkligheten nedsättande". Men vem slår upp i ordböcker nu för tiden? Vill man förklara vad ironi är så kan man göra det lätt för sig och säga; Henrik Schyffert.

Innan han går upp på scenen presenterar rösten i högtalarna honom som "en avdankad Ernst Kirchsteiger-kopia som ska älta om att det var bättre förr". Schyffert tar plats bakom katedern på scenen och klargör syftet med showen: att det här är lika mycket terapi för honom som en föreställning, för hans storhetstid, 90-talet, är över och att han inte alls är bitter på de nya förmågorna som kommit inom stand upen.

Ni har hört det förr - stand up är hetare än någonsin, dagens unga komiker dyrkas som rockstjärnor. Men den här kvällen visar Schyffert att han är tillbaka, och att han fullständigt sopar mattan med sina efterträdare.

Han tar oss tillbaka till 90-talet, både på det enkla sättet att ha en musikintro-tävling med publiken med låtar från decenniet, men också genom att beskriva mediebranschen, vägen till hans karriär, hans generations barndom - det som gjort att de blivit "den ironiska generationen".

Jag var 5 till 15 år på 90-talet men han illustrerar 90-talet så väl att till och med jag, på något underligt sätt, känner igen mig. Och de i publiken som är jämngamla med Henrik Schyffert, vilket är ganska många, skrattar ännu högre åt hans nostalgiska anekdoter och förklaringar.

Men den här aftonen är inte bara komisk, det finns lite allvar också. Och Schyfferts förmåga att öppenhjärtligt beskriva hur allting hänger ihop är minst lika träffsäker som hans komik, och genom allvaret får vi lära känna Schyffert ännu mer. Om varför han var med och skapade den ironiska generationen, vad som gick snett, vad han ångrar och vad han står för i sina framgångar. Och en förklaring till ironins död. Han förklarar att han blivit lite vuxnare, lite klokare men väljer att vara lite nostalgisk i alla fall och knyter därmed i hop kvällen på ett mästerligt sätt.

Schyffert kallar det för ett försvarstal, jag väljer att kalla det för en överlägsen analys. Både av sig själv och av

90-talet.

Nora Nergiz Ackblad

Mer läsning

Annons