Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

A H Pers: Kan de rädda freden?

Annons

Den som går förbi det ståtliga UD-palatset vid Gustaf Adolfs Torg i Stockholm eller ser våra påkostade ambassadbyggnader ute i världen undrar kanske:

Behövs egentligen särskilda diplomater och beskickningar i en tid när de flesta kan träffas ändå med flyg, internet och allmän globalisering?

-Ja, svarar Håkan Berggren. Diplomater är till för att förhandla bort katastrofer innan de inträffar. Och om de ändå inträffar, som terrorister för närvarande ser till att de gör, försöker diplomater skapa förtroenden, där generaler och politiker har kört fast. Det mesta sker i tysthet och många gånger lyckas diplomaterna.

Berggren vet vad han talar om. Han har själv varit Sveriges ambassadör i Singapore, Kanada och Köpenhamn. Dessutom har han lett det svenska informationskontoret i New York och tjänstgjort flera år i Indien. I Stockholm har han som expeditionschef hållit ihop det ganska svårstyrda utrikesdepartementet och dess brokiga nätverk av svenska diplomatiska utposter i världen.

Hans bok är egentligen fyra böcker som går i varann: Ett svep över politiska händelser och människor som har format det

moderna Europa inklusive Sverige. Ett svep över skiften som har förändrat resten av världen. En inventering av den diplomatiska historiens mest påhittiga aktörer. En djupborrning i den politiska hanteringen av svensk utrikesförvaltning.

Berggren visar hur diplomatin genom historien varit invävd som en ibland synlig, ofta osynlig tråd i det stora politiska spelet, där han också jämför Roms och det brittiska imperiets majestätiska maktställning med USA:s begränsade inflytande idag.

Man skulle kunna säga att diplomaten Torsten Örn 2002 spårade åt Berggren med sin bok Varför diplomati?. Men den nya

boken tar med sina 700 sidor ett långt bredare grepp om händelser och sammanhang. Den lär oss mer. Vi får möta olika slags diplomater: Den heliga Birgitta, drottning Kristina (Påven bjöd henne på en 47-rätters middag i Castelnuovo), Napoleon, trion Churchill-Roosevelt-Stalin, de Gaulle, Kennan som 1947 lärde västländerna hur Sovjet tänkte då - och Ryssland tänker nu. Plus några säregna britter. Här presenteras också modiga svenska diplomater som i praktiken räddade landet undan Hitlerkriget: Gunnar Hägglöf, Erik Boheman, Sven Grafström.

Allt läsvärt och övertygande.

Östen Undén, Tage Erlander, Torsten Nilsson och deras insatser förklaras, men görs inte större än de var. Här om Raoul Wallenberg: "Det centrala är ett antal rapporter, som pekade på att Wallenberg var vid liv 1946-47 och att det då skulle ha funnits möjligheter att göra någonting för honom. Alla rapporter hamnade på utrikesminister Östen Undén bord. Av skäl som man bara kan spekulera om vägrade han att ta de initiativ som hade behövts."

Vi får veta hur det går till att driva diplomatiskt arbete idag. Hur möjligheter kan utnyttjas. Hur medierna dominerar. Här blottläggs också utlandstjänstens mörka sidor: Chefers likgiltighet för medarbetares svårigheter, nedärvda orättvisor mellan personalgrupper. Ett slöseri med människors kunskaper som inte helt har övervunnits.

Berggren har själv varit med om att försöka förbättra utrikesförvaltningen. Höja effektivitet, hänsyn och självtillit. Varför omintetgörs sådana förbättringar gång på gång av anonyma besparingsaktioner, frågar han. Man förstår att åtskilliga beskäftiga utredningar och politiska inhopp hade varit bättre ogjorda.

Hur ser framtidens UD ut? Berggren tänker sig färre låsta tjänster och fler uppdragsspecialister. Han tänker rätt. Alla behöver inte sitta i Stockholm eller ens i Sverige. Men alla måste ha egna nätverk för att hålla sig up-to-date. Och de måste vara ovanliga personligheter. Framgångsrik diplomati är en konst, inte ett integrerat inslag i en slätkammad administrativ struktur. Förslag: Sprid en del av UD-folkets unika kunskaper till studenter och företag genom en utbildning i UD-regi.

Den här välmatade boken kommer att väcka uppmärksamhet. Själv har jag fått tillfälle att lämna författaren synpunkter på upplägg och ordval under gång. Nu är det dags för förlaget att öppna en blogg där alla kan komma till tals.

Anders H Pers

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons