Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abdel Zgaia: Vad är det för sorts jämlikhet man skryter om egentligen?

Annons

När man studerar svensk historia, låt oss säga från 1400-talet, finner man att invandrarna från Vallonien bidragit med utveckling av landets gruvor, järnhantering och stål. Andra gick in i armén och blev så småningom officerare. De flesta av de nya invandrarna belönades med gods och utnämndes till grevar och baroner.

Historien upprepar sig men inte med samma betingelser.

Tiden gick och andra världskriget förstörde Europa. Med sin neutralitetsförklaring slapp Sverige krigets elände. Dess

industri och infrastruktur var intakta. När kriget tog slut började de europeiska länderna bygga upp allt som förstörts.

Överallt efterfrågades produkter från svenska verkstäder och infrastruktur. För att producera behövdes arbetskraft. Lösningen var "import" av människor från alla europeiska länder.

Jag minns hur det var 1964 när jag var elevingenjör på Asea. Produktionen förlades i olika byggnader för tillverkning av

kontaktorer, tryckknappar, reläer, motorer med mera.

Under mina sex månader vandrade jag genom de olika sektorerna. Jag blev förvånad över att alla arbetarna var kvinnor, varav de flesta var invandrare. De satt i två rader med ett rullande band mellan sig. De plockade de små detaljer som efter ett tag blev en kontaktor eller ett relä. Jag räknade till minst ett 100 kvinnor på varje sida om bandet. Förmannen, verkstadschefen och kontrollanten var naturligtvis svenskfödda och hette Andersson eller Larsson. Det fanns inget skydd att tala om. Jag minns fortfarande den jugoslaviska damen vars tre fingrar fastnade under bandet. Det blev mos av dem.

Det är nog inte många som minns att Asea hade ett gjuteri. I det gjöts kåpor av farliga material som aluminium och zink. Så fort man kom in i gjuteriet drabbades man av en otäck hosta.

Jag kände två italienare, Vittorio och Marco, som dog av

cancer från gjuteriet. De var bara 45 och 52 år gamla.

Alla dessa invandrare som trodde på Sveriges jämlikhet har fått barn och barnbarn. Deras barn har pluggat på universitet och har utmärkta examina, men de blev aldrig utnämnda till höga poster, blev aldrig medlemmar i styrelser, ambassadörer, landshövdingar eller liknande befattningar. Trots andelen invandrare i Sverige överstiger 18 procent fortsätter de att knega som sina förfäder.

Jag har arbetat och samarbetat med stora företag och under mina 41 år blev jag övertygad om att när en hög post blir ledig

ringer Björn till Olle, Göran till Mona och erbjuder honom eller henne posten.

Jag talar inte om flyktingar som ännu inte behärskar vare sig språket eller utan om fullkomligt integrerade svenskar.

Är det Sveriges uppfattning om jämlikhet och jämställdhet som man skryter om härs och tvärs i den övriga världen?

Skall vi tacka och bocka för vår existens?

Abdel Zgaia

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons